År 1988 släppte Bijelo Dugme, ett av dåvarande Jugoslaviens mest populära (pop-)rockband från Sarajevo, sitt sista album Ćiribiribela. Mest kända låt från det albumet blev en som heter Ðurđevdan (”Sankt Göran-dagen”)[1]. För Röda Stjärnas hejarklack– i synnerhet i slutet av 80- och början på 90-talet då Belgradklubben dominerade Europas fotboll – kom Ðurđevdan – som egentligen är en folksång – att bli det som Kentas Just idag är jag stark är för Bajenfans – en inofficiell hymn. Låten blev också internationellt känd genom Emir Kusturicas film Zigenarnas tid. Musiken för den filmen gjordes av Goran Bregovic, Bijelo Dugmes frontfigur och sammanhållande gestalt, och är baserad på låten Ðurđevdan, som enligt Bregovic själv den viktigaste låten i hans karriär.

Att Ðurđevdan-låten/-sången hade en mindre ljus bakgrund var inte känt för den breda allmänheten i Jugoslavien. Intressant är att det var en f.d. uppsaliensiskt student som avslöjade låtens koppling till andra världskrigets Sarajevo, som låg då i den så kallade Oberoende staten Kroatien (NDH) där muslimska och kroatiska ustasja bestämde om liv och död. Det rör sig om den serbiske professor Zarko Vidovic, som efter att ha överlevt koncentrationsläger i NDH hamnade på ett läger i Narvik därifrån han lyckades fly till Sverige 1943. Han fick stipendium och studerade på Uppsala universitet. År 1948 återvände Vidovic till Jugoslavien där han så småningom blev doktor i konsthistoria och professor vid Zagrebs, Sarajevos och Belgrads universitet. Nedan följer en artikel från den Frankfurtbaserade tidningen Vesti som handlar om Ðurđevdans bakgrund i vilken också professor Vidovic omnämns.

Sången Ðurđevdan uppkom på väg mot Jasenovac

Den berömda sången Ðurđevdan uppkom i ”dödens tåg” som transporterade fångar mellan Sarajevo och koncentrationslägret Jasenovac, avslöjar professor i konsthistoria Žarko Vidović som själv har varit fånge i Jasenovac 1942, innan han blev flyttad till Narvik i Norge.

På grund av massiva arresteringar av serber i början av kriget flydde många till berg och skog i trakten medan andra försökte rädda sig själva genom att fly till Serbien. På Ðurđevdan 1942 lastades sarajevoserber och fångar från andra lägren på i boskapsvagnar för transport till Jasenovac. I de överlastade vagnarna (avsedda för sju hästar eller fyrtio människor, dock lastades vagnarna med upp emot två hundra personer) bröt snart panik ut. Bland de hungriga och törstiga fångarna fanns även en som var medlem i serbiska sångföreningen ”Sloga” som provocerad av sin svaghet och stolthet trotsade ustasja genom att börja sjunga ”Våren landar på min axel, đurđevak[2] grönskar – för alla utom för mig!”

Enligt vittnesmål hade ustasja stängt takluckurna på tåget p.g.a. denna sång. Av tre tusen fångar som var lastade i Sarajevo dog ett tusen under färden. Endast två hundra överlevde tortyren[3] i Jasenovac.

Vesti

[1] Sankt Göran- dagen, som inträffar den 6 maj (eg. den 23 april efter den julianska kalendern), är den dag då upprorsmän enligt de serbiska folksångerna startade sin årliga kamp mot förtryckarna. Det är vårens ankomst som hyllas och man tror att Sankt Göran i den serbiska traditionen egentligen ersatte den förkristna gammalslaviska fruktbarhetsguden Jarilo.

[2] liljekonvalj

[3] Till och med tyska SS-officerare, de kroatiska och muslimska ustasjas allierade, var förfärade över ustasjas brott. Artur Phelps, Obergruppenführer för SS-divisionen Prinz Eugen var upprörd och klagade hos sin chef Heinrich Himmler över att ”ustasjas främsta målsättning [från första böran] varit att utplåna ortodoxa kristna och formligen slakta hundratusentals människor, däribland kvinnor och barn”.