När jag häromdagen läste en recension av den tyske historikern Holm Sundhausens bok Geschichte Serbiens 19. – 21. Jahrhundert (2007) dvs. Serbiens historia från 1800- till 2000-talet, blev jag genast inspirerad till att lägga fram ett tankeexperiment här på Balkanpuls. I den nämnda recensionen som publicerades i en tämligen marginaliserad serbisk tidning (Pečat), kritiseras Sundhausen bl.a. för att ha uteslutit viktiga fakta om första världskriget, då en tredjedel av Serbiens befolkning dog, varav, som det påpekas i recensionen, 80 % av offer fallit under ”de germanska arméernas” (läs: österrikiska och tyska) aktioner. I artikeln citeras den serbiske historikern Vasilije Krestićs bedömning om att boken utgör ett försök att övertyga serbiska läsare som inte är tillräckligt insatta i historiska processer om att serberna för länge sedan, redan från Första serbiska resningen (1804), från Vuk Karadžić och Petar Petrović Njegoš tid, ”var på väg att bli onda, att bli skyldiga för alla illdåd som inträffade i krigen under Jugoslaviens upplösning”.
Vi bryr oss inte om Krestićs tolkning av Sundhausens bok är befogad (jag har varken läst Geschichte Serbiens eller Krestićs recension). För vårt tankeexperiments skull räcker det med att känna till att boken är översatt till serbiska och att den ansedda tidningen Politika, som sedan 2005 ägs av den tyska mediekoncernen WAZ, under förra året i flera dagar publicerade utdrag ur Sundhausens bok. Det är också viktigt att påminna om vad som hänt under 1900-talet mellan serber och tyskar/österrikare där de sistnämnda under tre omgångar genomfört omfattande ”militära operationer” riktade mot serber (senast under Natos bombningar 1999). Kort sagt, att tysken i det serbiska kollektiva medvetandet fyller liknande funktion som ryssen i det svenska.
Låt oss alltså – äntligen – föreställa oss att en rysk historiker, vi hittar på ett namn för att det ska kännas mer verkligt, säg en viss påhittad figur vid namn Jevgenij Besjedov, skrivit boken Sveriges historia 1600- 1800-talet, att denne Besjednov är finansierad av det ryska utrikesdepartementet (jag glömde säga att Sundhausens arbete finansierades av den tyska regeringen), att boken översatts till svenska och att Dagens Nyheter, som i vårt experiment ägs av ryskt kapital (av en ideologiskt omskolad Boris Berezovskij?), i en hel vecka, i stället för en artikelserie om t.ex. Den polske bärplockaren (Nej, inte ens i detta starkt verklighetsfientliga tankeexperiment går det att föreställa sig att Maciej Zaremba förlorar sin post som den ansedda tidningens tangentbordsrambo och livstidsprenumerant på olika typer av stora, mellan- och små journalistpriser och stipendier, han råkar bara ha rest till Thailand eller Teneriffa på en välförtjänad semester) publicerar utdrag ur boken.
Om det fanns ett överhängande hot (ja, ur svenskarnas perspektiv rör det sig onekligen om hot) om förverkligande av ovanstående otroliga scenario så vågar jag gissa att ”Major Björklund”, som ledaren för det mest Rysslandskeptiska partiet kallas i vissa kretsar, skulle ha minst 90 %-ig väljarstöd och att en ångerfull Jan Myrdal skulle vara hans säkerhetspolitiska talesman.
Här skulle kanske någon läsare vilja invända med att man inte kan jämföra det demokratiska Tyskland med det autokratiska (eller vilket är det korrekta adjektivet numera?) Ryssland, ja, att man inte kan blanda päron och äpplen. För att visa att jag har stor förståelse för dessa invädningar måste jag berätta en sann (till skillnad från Liza Marklund är jag tyvärr ingen författare) anekdot.
För ett antal år sedan satt jag på någon större tillställning för utrikespolitisk intresserade studenter bredvid ledaren för ett riksdagspartis lokala studentorganisation. Jag minns inte alls vad vi fick för mat eller ens om den var god, men jag kommer ihåg att hon gjorde ett intelligent uttryck på mig även när hon, med en blandning av äkta entusiasm och illa dolt skryt, berättade för mig om sina besök i Vitryssland, Ukraina och Georgien (om minnet inte sviker mig så var det strax efter färgrevolutionerna i de två sistnämnda länderna) där hon upprepade gånger träffade diverse demokrati- och människorättsaktivister och hjälpte dem med det ena och det andra. Det var tydligt för mig att hon var stolt över sina insatser för demokratin (även om jag så här i efterhand skulle gissa att hon i en kontaktannons förutom ”engagerad i samhällsfrågor” och ”långa skogspromenader” skulle tillägga ”tycker mycket om resor”). Jag nickade inställsamt och frågade, mer för att retas än vad jag på riktigt var intresserad av någon seriös politisk diskussion den kvällen:
-Hur skulle du reagera om det i t.ex. Stockholm verkade organisationer som sysslade med människorätts- eller humanitära frågor, låt säga, med att ta hand om hemlösa i stadsdelen Söder, men som också uttalade sig också om storpolitiska frågor, ja, hur skulle du reagera om dessa organisationer var finansierade av Vladimir Putins Ryssland?
Hon avfyrade ett snabbt svar:
-Men vi gör det med goda avsikter.
Jag blev förstummad, för detta hade jag aldrig tänkt på. Jag minns inte så väl vad som hände efteråt den kvällen, det har ju gått ett antal år sedan dess, men lärdomen om goda och onda avsikter har jag kvar. Därför har jag också stor förståelse för tidigare nämnda invändningar mot mitt tankeexperiment.
Gustav Pelagić
26 mars 2010 | 15:43
Jag har en annan invändning: nämligen att tyskarna (och österrikarna) har gång på gång bombat det serbiska folket, intagit (ockuperat) serbiska områden, serberna fick t.o.m. känna på tyska koncentrationsläger (nu låter vi kroaterna andas ut en stund)… Men det går inte att jämföra med ”hotet från öst” (det värsta som ryssarna har gjort mot det svenska folket är att inta Finland).
En Gerhard Schröder går ju inte att jämföra med den ”maktgalne Putin”! (Att dessa två har ett nära samarbete i samband med North-Stream har ingenting med saken att göra, Schröder har ju goda avsikter) För att inte tala om att 1999 blev Serbien bombat av sina allierade (USA, Storbritannien, Frankrike, etc.) från andra världskriget som gått ihop med axelmakterna från samma era. Det sägs att historien upprepar sig, men att Serbien skulle bli bombat av både de allierade och axelmakterna TVÅ GÅNGER*, det hade jag aldrig trott på.
Ett stort tack till den ”demokratiska” världen! Hade vi vetat bättre så hade vi bombat oss själva!
* Belgrad bombades under andra världskriget av både de allierade och axelmakterna. Bombningen som genomfördes av de allierade inföll på kristen-ortodox påsk då 1160 civila dödades medan tyska styrkor förlorade endast 18 man (http://en.wikipedia.org/wiki/Bombing_of_Belgrade_in_World_War_II#Allied_bombing)
Serbien bombades också 1999 av NATO.
27 mars 2010 | 21:03
Detta borde onekligen publiceras i någon av dom ”stora” tidningarna
Men, Liza Marklund = författare? ahahahahhaa!
Kommentaren ”Hade vi vetat bättre så hade vi bombat oss själva!” är också värdefull.
13 april 2010 | 0:53
”Jag nickade inställsamt och frågade, mer för att retas än vad jag på riktigt var intresserad av någon seriös politisk diskussion den kvällen”
Det är just det som är problemet, i stället för att seriöst diskutera dessa organisationers arbete i Östeuropa och andra delar av världen så avslöjar du bara din nattsvarta bild av världen där allt bara handlar om konspirationer.
Eftersom det i många länder är förenat med livsfara att arbeta med demokratifrågor får organisationer som Amnesty och Human Rights Watch en viktig roll. Det är så beror ju på att den inhemska oppositionen har det svårt. De har svårt med insamling av pengar, att få ut sina åsikter offentligt och de trakasseras regelbundet.
Då är stöd utifrån ibland den enda möjligheten, även om regimen kan använda detta för att brännmärka den utlandsstödda oppositionen som landsförrädare.
”-Hur skulle du reagera om det i t.ex. Stockholm verkade organisationer som sysslade med människorätts- eller humanitära frågor, låt säga, med att ta hand om hemlösa i stadsdelen Söder, men som också uttalade sig också om storpolitiska frågor, ja, hur skulle du reagera om dessa organisationer var finansierade av Vladimir Putins Ryssland?”
Putin skulle inte ens komma på en sådan tanke, i sådana fall kunde han ju tillämpa det hemma i Ryssland och få ökat stöd från den fattiga befolkningen där.
15 april 2010 | 22:44
Lanto, med andra ord skriver du: ”Demokrati är det som jag anser demokrati vara. Alla som inte rättar sig efter min uppfattning av demokrati är per automatik diktaturer som måste krossas.”
Såååå extremistiskt, såååå farligt.
19 april 2010 | 10:18
Jo, Putin tycker verkligen att sådant är extremt och farligt då man tar långtgående åtgärder för tysta ner den Putinkritiska oppositionen. Anna Politkovskajas död är ett exempel. Processen mot affärsmannen Michail Chodorkovskij ett annat.
Sovjetunionens kollaps var århundradets största geopolitiska katastrof, sade Putin en gång. Han uttryckte saknad över något som ingen demokrat kan sakna, och detta uttalande sänder kalla kårar längs ryggraden på många i Rysslands grannländer. Där Sovjetunionens fall medförde frihet och demokrati, lär det vara svårt att hitta någon som instämmer i att förtryckarstatens upplösning var en katastrof.
Jag är universalist, vilket innebär att jag tror på en naturrätt som gäller för alla. Rätten är således objektiv och sann. I en värld där en majoritet av Jordens stater är ofria, så är demokratisk imperialism ett nödvändigt ont för att den demokratiska utveckling som pågått sedan upplysningstiden, inte ska rullas tillbaka. FN är ju ett skämt, rådet för mänskliga rättigheter har medlemmar som Kina, Ryssland, Saudiarabien och Kuba, några av de mest repressiva staterna i världen.
Motsatsen till demokratisk imperialism blir ju passivitet och eftergifter. Eftergiftspolitik fungerade inte 1938 i München, 1992-1993 i Bosnien eller nu i Iran.
19 april 2010 | 11:17
Du verkar vara med lanto. Du håller det till den rådande ideologin. Glöm inte att byta snart, för snart är den här spelomgången över.
Demokratisk imperialism säger du? Då förstår jag vad du föreslår: ”istället för glaspärlor ge man infödingarna pratet om en imaginär demokrati och hem skeppar man guld, precis som förr”. Nu förstår jag bättre varför man förespråkar IKEA:s försäljningslador i länder med enorma bytesbalansunderskott. Men som sagt snart är det över, man kan inte lura människor med samma trick i all oändlighet, efter ett tag fattar människor. På köpet blir systemets tjänare lata och dumma och sluttar uppfinna nya trick. Efter ytterligare en tid förändras styrkebalansen och systemet bryts ner av sin egen ruttenhet.
19 april 2010 | 11:19
Du håller DIG till den rådande ideologin. (Ändra tack!)
19 april 2010 | 11:26
Frågan är mycket enkel. Är dagens Serbien ett bättre eller sämre samhälle än 1990-talets Serbien?
19 april 2010 | 14:45
Mycket bättre! För utsugarna och deras drabanter.
19 april 2010 | 17:55
Alltså om inte Serbien hade fått utländska investeringar, skulle landet inte haft någon större tillväxt att tala om de senaste 10 åren. Serbiens problem är främst inhemska: man dras med en stor improduktiv statlig sektor sedan Jugoslavien-åren och en övervärderad dinar. Sett även till krig, bojkotter och misskött ekonomi under 90-talet så har Serbien visat relativt stor styrka.
Det är inte förhållandet till väst som är det stora problemet utan det till grannländerna. Trots att det ekonomiska utbytet har ökat och folk reser mer mellan grannländerna, så ser man inte mycket av försonlighet mellan regeringarna.
För att återgå till blogginlägget, ville jag ha sagt att jag känner många som arbetar med välgörenhet utan lön. Det gör de av ideella skäl. Man känner ett behov att hjälpa till. Välgörenhet omfattar allt från statlig biståndspolitik till kristna hjälporganisationer som t ex Hoppets stjärna. Självklart har man ambitionen att göra världen bättre, men jag ser inte riktigt problemet med det.
22 april 2010 | 21:30
demokratisk imperialism
—–
Ganska motsägelsefullt. Som att säga ”human våldtäkt” eller ”köttätande vegetarian” (fyll gärna på med fler exempel).
Men i och med att du är en universalist, så antar jag att du inte har någonting emot att först kämpa färdigt för ryssarnas rättigheter i de baltiska länderna innan du fortsätter med att förändra resten av världen. Det handlar ju om ett par småstater. Se det som ett bra övningstillfälle att vässa klorna innan du ger dig på den ”stora och stygga ryska björnen” och ”fascist-Putin”.
Jag tycker att du ska börja med att förklara för dem att ”Det är just förhållandet mellan import och export man måste titta på och inte själva underskottet i sig”. När de fattat att deras statliga underskott egentligen är bra för dem kommer de säkert att bli mycket tacksamma mot dig och ge ryssarna bättre villkor, för att återgälda tjänsten. Och det kommer de att göra med en klackspark!
Vad tycker du om idén?
24 april 2010 | 9:34
Om det är så hemskt i Baltikum, varför har inte ett nytt Sydossetien bildats i de ryskdominerade delarna? De verkar ganska nöjda ändå. Ryssarna i Baltikum har mer rättigheter än ryssarna i hemlandet. Många av landets rika är ju själva ryssar. Ryssland har ju noll trovärdighet när de uttalar sig i sådana frågor.
Då pratar vi ändå om länder som var ockuperade i nästan 50 år, utsattes för tvångsförflyttningar och en brutal förryskningsprocess. Under den sovjetiska tiden behövde inte rysktalande lära sig något baltiskt språk. Balterna däremot lärde sig ryska.
”stora och stygga ryska björnen”
Ja, den har verkligen varit stygg mot balterna.
Ibland måste den demokratiska världen använda påtryckningar för att bekämpa förtryck. Passivitet är mycket värre och har lett till mycket lidande i världen. Väst var passivt i Bosnien 1992-93. Man klagade på väst för detta och sen klagar man på väst när det ingriper. Hur ska man ha det?
PS Jag ska svara på det om bytesbalansen och Serbiens ekonomi i den andra tråden. ok? DS
24 april 2010 | 11:51
Lanto, alla internationella medlare som hade med Jugoslaviens sönderfall att göra (och då pratar vi medlare, och inte budbärare a la Ahtisarri) är eniga om att internationella samfundets ingripande ledde till det stora lidandet. Här kommer jag att ge endast ett exempel:
http://www.youtube.com/watch?v=F_e4LAXwifg
Vad gäler ryssarna i Baltikum, det är ett område som är för nära centrala Europa, och risken är stor för ett storskaligt krig ifall man gör en intervention. Därför har den ryska befolkningen limiterat stöd av Ryssland. Men ryssarna i Baltikum protesterar. Många har fått sitt medborgarskap återkallat och har inte medborgerliga rättigheter i något land i världen!!! Den ryska befolkningen har minskat från 1,7 miljoner till c:a 1,2 miljoner sedan Sovjetrepublikens sönderfall. Detta är demokrati enligt universalisten Lanto.
Slutligen, herr universalist, försök att sälja din logik om bytesbalansen till de baltiska länderna. De har ju bäst känt av effekterna av sådan politik.