Finansrådgivaren Nebojša Katić från London kommenterar i tidningen Politika den senaste uppgörelsen mellan Serbiens regering och Ikea där regeringen – till ett pris som kraftigt understiger marknadsvärdet – ordnat plats åt möbeljättens planerade varuhus i närheten av Belgrad utan att Ikea ha förpliktat sig att öppna någon fabrik i landet.
Enligt handelsministerns uttalande kan Ikea, liksom varje stort företag, ”diktera regler och kräva särskilda villkor”. Man kanske inte bör analysera vartenda ord som uttalas eller freudianskt råkar sägas i någon intervju, men ”fallet” Ikea aktualiserar, även utan suveränistisk hårklyveri, en rad viktiga frågor och ger anledning till en seriös analys av Serbiens utvecklingspolitik.
Det är förvisso sant att Ikea är ett utmärkt företag, att det har en utomordentlig företagsmodell och att det kommer från ett land som förtjänar all respekt. Trots detta är utsagan att Ikea kan diktera regler i en suverän stat oförsiktig, särskilt när den kommer från en regeringsföreträdare. Regler borde skapas av staten, och dessutom uteslutande i enlighet med dess behov och prioriteter, inte för att tillfredsställa utländska eller inhemska investerares behov.
Om exempelvis Ikeas mål är att på den serbiska marknaden huvudsakligen sälja varor som tillverkas i andra länder finns då ingen anledning till att staten ska bevilja det ”särskilda villkor” eller förmåner. Ikea kommer eller kommer inte att hitta en plats åt sitt mega-varuhus, det kommer att öppna det eller ej. Allt som Ikea gör kommer att vara uteslutande i dess eget interesse, vilket är helt logiskt.
Om Ikea å andra sidan funnit ett ekonomiskt intresse att i en seriös omfattning även tillverka (och inte bara att sälja) i Serbien, om detta skapar positiv betalningsbalans och om den är långsiktig då har staten en anledning att blanda sig i och hjälpa i genomförandet av investeringen. På det sättet skulle man motverka scenariot i vilken staten skulle göra oomtvistliga finansiella eftergifter utan att få någonting annat i gengäld utom leenden och bedrägliga löften.
Skillnaden mellan de två nämnda alternativen är enorm och där finns en avgörande strategisk vattendelare. Om Ikea huvudsakligen ägnade sig åt handel skulle öppnandet av mega-varuhuset vara en bra rubrik och tillfälle för den politiska eliten att fotografera sig, att anställa släktingar och att tjäna någon slant. Det kontroversiella här är Serbiens ekonomiska intresse, eftersom varje importorienterad investering ökar förlust av utländsk valuta och ytterligare avlivar inhemsk industri. Staten har med sin växelkurspolitik, med sin tull- och skattepolitik redan gjort så många meningslösa, godtyckliga och dåligt avvägda eftergifter att det är absurt att ytterligare stimulera investeringar som vänder sig till den inhemska marknaden.
Den här sortens investeringar gör givetvis alltid konsumenter glada och hänför de ekonomer som är besatta av konsumenters valmöjligheter. Allt detta är berömvärt men nyckelfrågan idag ligger inte i konsumenternas valmöjligheter när de ska möblera sina lägenheter. Serbiens drama utspelar sig på industrifältet och i skapandet av nya arbetstillfällen inom tillverkningssektorn; det utspelar sig på export- och betalningsbalansfältet där man ska undvika skuldkatastrofen. Dramat handlar om den nakna ekonomiska existensen.
Erfarenheten har visat att givande av meningslösa förmåner till utländska investerare inte har hjälpt stater i transition med deras utveckling även om det har hjälpt konsumenter att köpa bättre varor. Således importerar – ekonomiskt sett – andra eller tredjeklassens länder förstaklassiga varor från utlandet. Detta rör inte dem i ekonomiskt och industriellt hänseende någonvart utom att det skuldsätter dem enormt mycket.
Ikea-fallet är en utmärkt modell på vilken man kan analysera ekonomiska fenomen i Serbien. Att döma efter det som man hittills kunnat ana så tycks det som om Ikeas entusiasm är betydligt större i handels- än i produktionssfären. Detta är säkerligen inte Ikeas fel. Om grundanledningen till dålig investering i Serbien är, som man hävdar, att den ekonomiska miljön är dålig och icke-reformerad, hur kommer det sig då att en sådan miljö inte utgör ett hinder för investeringar i handel, men att den gör det när det gäller produktion? När Serbien börjat inse denna paradox kommer det att göra ett stort steg mot utvägen ur den ekonomiska och framför allt industriella hopplöshet som det befinner sig i.
Det är inte utlänningars uppgift att utveckla Serbien utan att tjäna pengar i det. Staten måste själv sörja för sin utveckling och den måste inse att det finns ingen utveckling som sker per automatik, eller som man ”vetenskapligt” säger, av marknadens kraft. Utveckling måste planeras, man måste styra den, det måste finnas en tydlig strategi, och det måste finnas ett ministerium som sysslar med detta, inte fyra. För att kunna utvecklas behöver man inhemska banker, inklusive utvecklingsbanker, man behöver stimulera inhemskt sparande och investeringar – man behöver inte casch-krediter och stimulering av privat konsumtion av importerade varor. Med banksystemet i utländska händer, men enorma räntor, med ett monetärt system som mer bryr sig om banksektorns intressen än om landets intresse att utveckla sig, kommer ekonomin i bästa fall att stagnera.
Slutligen, det som kanske är viktigast är att Serbien måste hitta ett sätt att professionalisera och avpolitisera åtminstone den ekonomiska sfären. Utan detta kommer inga ekonomiska framsteg att göras.
13 februari 2010 | 10:55
”Brist på utvecklingspolitik”
Artikelförfattaren verkar sitta fast i något slags merkantilistiskt tänkande. Ikea kommer att skapa en massa arbetstillfällen och då kan det finnas anledning för regeringen att finna en lämplig plats för byggandet av ett köpcentrum med Ikea. Man beräknar att detta kommer att genera ca 9000 jobb och det är mycket bra för Serbien. Men det är väl inte lika fint som att få en fabrik…
13 februari 2010 | 20:26
Låt oss anta att 9000 jobb kommer att genereras (jag undrar varfrån denna siffra kommer när IKEA-s affärsidé bygger på att kunden gör allting själv – man t.o.m. utför kassörens arbete). Vad kommer dessa 9000 löner att utbetalas av? Försäljning av varor. Varor som är producerade i Serbien? Knappast. Ikea är främst intresserad av att öppna försäljningsställen i Serbien. Alltså, IKEA kommer att bidra till ökad införsel av varor, där Serbien redan ligger i minus 9,5 miljarder dollar (enligt CIA World Factbook) per år.
Jag har försökt att hitta en artikel sedan ett halvår tillbaka (borttagen av BLIC – http://www.blic.rs) där man beskriver att IKEA är intresserad av att få ett visst stycke mark för priset lägre än marknadspriset, men IKEA vill samtidigt inte gå med på att företaget inte får vidareuthyra eller sälja marken. Det väcker frågan vad IKEA är ute efter, att vara verksam i möbelbranschen eller något annat? Varför ska IKEA få mark till ett pris lägre än marknadspriset för att sedan hyra ut delar av det och täcka de anställdas löner med markhyran? Vart går IKEA:s vinst då? Varför skulle inte staten Serbien i sådana fall själv hyra ut marken till företag som kommer att anställa folk (och tjäna in pengar), samtidigt som man lägger vinsten från hyran till att förbättra de sociala villkoren i Serbien?
Resonemanget är enkelt: kommer IKEA att bidra till ökad export av varor eller inte? I fall att IKEA öppnar i Serbien för att producera varor och sälja dem på utländska marknader, då lönar det sig att ge IKEA villkor utöver det vanliga. I annat fall BETALAR Serbien IKEA att ÖKA IMPORTEN vilket är minst sagt idiotiskt.
13 februari 2010 | 20:52
Trabant, menar du den här artikeln?
http://balkanpuls.se/postphpactioneditpost997/
Det handlar också om vad som händer med andra arbetstillfällen i Serbien inom möbel- och träindustrin. Säg att 9000 arbetstillfällen skapas. Hur många tusen eller tiotusen är det som förluras om Ikea bara säljer? Det är klart att ingen i Serbien kan konkurrera med världens ledande företag inoom möbelindustrin. Så det är, även ur den synvinkeln, mycket viktigt om det blir en fabrik eller inte. Om fabriken öppnas har det talats om att tillverkning ska ske i samverkan med andra företag i Serbien och då bevarar man andra arbetstillfällen i stället för att slå ut dem.
Men framför allt handlar artikeln om styret i Serbien som till varje pris måste gynna kapitalet från väst för att kunna kallas ”demokratisk” av diverse EU-komMissionärer, av de så kallade ”icke-statliga” organistioner på plats (som finansieras av utländska regeringar), av medierna i väst, och av ”sina medier” i Serbien som numera ägs av kapitalet från väst. Så frågan blir för ”de styrande” om man ska streta emot och skydda egendom vars värde skapats av generationer arbetande människor och riskera konsekvenser eller att medverka i suspekta spelet och få lite dricks för det.
13 februari 2010 | 22:14
Ja, det är den artikeln som nu är borttagen.
Här är en artikel som stärker din argumentation lite grand. Nämligen, läget är likadant i Kroatien. Artikeln är dock på kroatiska:
- Prve godine pri ulasku Ikee na hrvatsko tržište namještaja ona će ostvariti promet od oko 90 milijuna eura, što znači zauzeti oko 25 posto hrvatskog tržišta namještaja. To znači da će u prvih godinu dana bez posla ostati 10 tisuća ljudi u Hrvatskoj – rekla je medijima Andreja Gazdek iz Udruženja hrvatskih trgovaca namještajem.
(hela artikeln återfinns på http://www.javno.com/hr-hrvatska/ikea-samo-zemljiste-platila-26-milijuna-eura_199166)
För att översätta stycket till svenska:
- Under första året på den kroatiska möbelmarknaden kommer IKEA att omsätta c:a 90 miljoner euro, d.v.s. IKEA kommer att täcka 25% av den kroatiska möbelmarknaden. Det innebär att under det första året kommer 10 tusen människor i Kroatien att bli utan jobb – sade Andreja Gadzek från Kroatiska Möbelhandlares Förening till medierna.
15 februari 2010 | 0:23
Dessa 9000 jobb handlar inte bara om Ikea utan även om effekter på kringliggande handel. Haparanda som var stendött innan Ikeas etablering är nu ett sort handelscentrum som drar folk enda från Nordnorge och Murmansk. Jag menar att det då ur den serbiska regeringens synvinkel kan vara värt att sälja mark till Ikea under marknadsvärde.
”- Under första året på den kroatiska möbelmarknaden kommer IKEA att omsätta c:a 90 miljoner euro, d.v.s. IKEA kommer att täcka 25% av den kroatiska möbelmarknaden. Det innebär att under det första året kommer 10 tusen människor i Kroatien att bli utan jobb – sade Andreja Gadzek från Kroatiska Möbelhandlares Förening till medierna.”
Jovisst, han är knappast opartisk. Möbelindustrin kan bli förlorare men man får ställa det mot att serbiska konsumenter kan få bättre och billigare möbler.
I stället för att fastna i västfientligt tänkande, så bör man i Serbien vidga vyerna lite och förstå att alla jobb inte kommer att uppstå i industrin.
15 februari 2010 | 14:15
Jovisst, han är knappast opartisk. Möbelindustrin kan bli förlorare men man får ställa det mot att serbiska konsumenter kan få bättre och billigare möbler.
—–
Om det bara blir mindre och mindre pengar i statskassan (genom dubbelt så stor import än export), hur länge kommer Serbiens invånare att kunna köpa möbler i IKEA? Utan någon utförsel av varor eller tjänster kommer den serbiska staten att gå i konkurs inom 5-10 år. Därför är industrin viktig!
Och att folk ska komma från utlandet för att handla i IKEA är ett ganska dåligt argument för att ge Ikea särskilda villkor. Har du några siffror på hur mycket pengar som kommer att flyta in i Serbien genom att utlänningar kommer för att handla i IKEA (man ska vara medveten om att IKEA finns i både Rumänien och Ungern, de öppnar i Kroatien, och jag vet inte hur det ligger till med andra grannländer)? Är det skäl nog att skänka bort marken till IKEA för vidareuthyrning? Kommer staten verkligen att tjäna på det?
Och varför måste varje argumentation med serbiska intressen i fokus få etiketten ”västfientlig”? Resonemanget har jag skrivit ovan och det kan tillämpas på alla företag vare sig de kommer från USA, EU, Kina, Ryssland eller något annat ställe. Det är inte ett västfientligt resonemang utan ett serbvänligt resonemang (om vi nu ska kalla det för något alls), men vissa ser inte någon skillnad på dessa två.
15 februari 2010 | 15:44
Vi verkar ha fått en talande definition på ”västfientlig” som alltså betyder ”var och en som vägrar säkerställa och sälja egendom till ett västligt multinationellt företag till ett pris som avsevärt understiger egendomens marknadsvärde”.
15 februari 2010 | 23:15
Trabant, var inte orolig, Serbiens invånare kan alltid låna pengar hos någon av de femtioelvatusen banker som etablerat sig i Serbien efter oktober 2000. Numera har ju i stort sätt alla människor i Serbien en mobil så att pengarna ligger inom räckhåll, det krävs bara ett sms och problemet är ”löst”.
Och Bozidar Djelic, vicepremiärminister i Serbiens regering skröt inför publiken på Utrikespolitiska Institutet i höstas om att alla dessa nyetablerade banker minsann var från väst.
15 februari 2010 | 23:26
Och Bozidar Djelic, vicepremiärminister i Serbiens regering skröt inför publiken på Utrikespolitiska Institutet i höstas om att alla dessa nyetablerade banker minsann var från väst.
Men hur kan det komma sig när Serbien har fastnat i västfientligt tänkande?
17 februari 2010 | 0:59
Det är inte ovanligt att man säljer mark under marknadsvärdet eller tom sänker bort den. Det förekommer i många länder, även i Sverige. Det kan handla om en fabrik, ett distributionscenter eller ett köpcentrum. Det gemensamma i alla fall är möjlighet till mer jobb och skatteintäkter. Så den serbiska regeringen ser på affären som en investering.
Frågan det egentligen handlar om, är huruvida IKEA också skulle starta en fabrik. IKEA synade korten och det visade sig att det räckte med köpcentrumet. När IKEA väl har etablerat sig i Serbien kan fler investeringar komma senare. IKEA har varit framgångsrikt i Ryssland och möjliggjort att ryssar med lägre inkomster kunnat ha råd med nya möbler.
Många serber är skeptiska till väst, det är ett faktum. Serbien är en övergångsekonomisk marknad och många utländska företag har investerat i Serbien, vilket gjort det svårt för inhemska företag att hävda sig. Problemet är att det inte har funnit ett sunt system för företagande i Serbien. De rika i Serbien har ofta tjänat sina förmögenheter på oärliga sätt. Samtidigt kan ju intresset från utlandet ses som ett kvitto på att Serbien är en marknad värd att investera i.
17 februari 2010 | 18:39
Ingen har påstått att det är ovanligt att skänka bort mark OM DET LÖNAR SIG. Jag säger att om IKEA öppnar ett köpcentrum bidrar det till ökad import vilket inte gynnar Serbiens ekonomi, d.v.s. Serbien har inget intresse i att skänka bort marken. Du motsätter dig detta argument men ger inga motargument. Att andra investeringar KAN komma om IKEA får marken är lika självklart som att andra investeringar KAN komma även om man inte skänker bort marken till IKEA. Frågan är alltså: HUR MYCKET TJÄNAR SERBIEN PÅ ATT SKÄNKA BORT MARKEN TILL IKEA? Och blanda inte in västfientlighet i denna diskussion eftersom temat är att serbiska regeringen (av någon anledning) ser som en bra investering någonting som inte är det.
Om du ska söka investering av en VC (http://en.wikipedia.org/wiki/Venture_capital) så måste du bl.a. presentera nollpunktsanalys (http://sv.wikipedia.org/wiki/Nollpunktsanalys), exit strategy (http://en.wikipedia.org/wiki/Exit_strategy) samt SWOT analys (http://sv.wikipedia.org/wiki/SWOT) bland en massa andra saker som en affärsplan ska innehålla. Har den serbiska regeringen presenterat för folket något som liknar någon av dessa analyser (jag säger inte att situationen är identisk som när ett företag söker investering hos en VC, men de är jämförbara)? NEJ! Man pratar bara om hur det kommer att bli frid och fröjd när IKEA etablerar sig, men inte ett ord om konsekvenserna.
17 februari 2010 | 23:53
Men jag har ju gett dig motargument. Det skapas fler jobb, staten får skatteintäkter (moms, inkomstskatter och företagskatter) och konsumenterna får mer för pengarna. Alla dessa faktorer måste man ta med i beräkningen. Dessutom är detaljhandeln i Serbien starkt monopoliserad (Delta/Mercator), vilket är ett argument för att ta in en aktör utifrån. I en dynamisk ekonomi kan man inte bara titta på bytesbalansen.
Du kan inte förvänta dig att regeringen ska offentliggöra IKEA:s affärsplan och kalkyl då det är en affärshemlighet. Då skulle ingen vilja göra affärer med Serbien. Även i Sverige med sin offentlighetsprincip är sådana uppgifter sekretessbelagda.
Då vi inte har hela bilden klar, så kan man spekulera hur mycket som helst. Men jag försöker argumentera utifrån empiri. När IKEA gick in på den ryska marknaden importerades allting till början och sedan tillkom produktionsenheter. IKEA har också virtualiserat den ryska marknaden och gett ryssarna en lektion i hur man kan bedriva en effektiv affärsverksamhet. Förändringsprocessen kan vara smärtsam men nödvändig.
Jag har varit många gånger i Serbien. Landet har gjort stora framsteg de sista 10 åren och det hade inte varit möjligt utan utländska investeringar. Serbiska politiker vet förstås om detta, men i många fall kan de inte låta bli att spela ut nationalistkortet.
18 februari 2010 | 1:35
Serbiens affär med Ikea är så framgångsrik att den inte får avslöjas för då kommer alla förstå hur Serbien blåst Ikea och ingen kommer längre att göra affärer med serberna… Och för att skydda det hemliga receptet på framgång har man tagit bort den Ikea-kritiska artikeln i den regeringskontrollerade tidningen Blic, och av samma anledning publicerar den statliga radiotelevisionens RTS:s hemsida inte en enda kritisk kommentar på nyheten om Ikea-affären, just för att Ikea (och naive Ingvar) ska tro att de har gjort en lysande affär…
Alla oberoende experter i Serbien är överens om att det sista detta snart ruinerade land behöver är ökad konsumtion av utländskproducerade varor. Miskovic med Delta har tjänat grova pengar just på detta och därför har dinaren varit orimligt stark, just för att man ska stimulera importen, för stackars Miskovic måste tjäna en slant eller kanske två… Och nu vill du göra gällande att den gode generöse smålänningen kommer för att hjälpa Serbien (nej, hans främsta avsikt är inte att tjäna pengar). O yeah. 9000 påstått nya arbetstillfällen är mer än tiotusentals uppsagda i möbelindustrin – den hemliga framgångsrika kalkylen. Käre Kamprad-mujaheddin (Ikea über alles), hoppas du får någorlunda bra lön för dina patetiska försök (rätt billiga :”mekantilism”, ”västfientlig, ”nationalism”, vi får se vad som kommer näst kanske att Kamprad för med sig ”demokratiska värden”..;) att misskreditera artikelförfattarens kritik av regeringens beteende kring den mycket grumliga Ikea-affären.
18 februari 2010 | 1:42
Jag har inte sagt att Serbiens regering ska offentliggöra IKEA:s affärsplan. Serbiens regering investerar statlig (alltså folkets) egendom i ett företag. I så fall måste man redovisa när denna investering kommer att betalas tillbaka. Det har ingen gjort. Och som tidigare konstaterats, IKEA kommer att skapa jobb, men hur många kommer att gå arbetslösa p.g.a. att konkurrensen blåses bort? Dessutom, det kapitalförde du beskriver (skatter, löner etc.) är PENGAR SOM REDAN FINNS I SERBIEN! Den enda skillnaden mellan att ha IKEA eller inte ha IKEA är:
1) Folket får tillgång till IKEA möbler (nu kan vi inte snacka om billigt eftersom IKEA inte kommer att ha någon större konkurrens, vilket innebär att IKEA kommer att justera priserna till marknaden, d.v.s. dessa möbler kommer med största sannolikhet att vara dyrare än i Sverige).
2) IKEA kommer att ta ut XYZ antalet kronor/euro/dinarer från Serbien per år.
Vad gäller importgynnande investeringar är det olämpligt att jämföra Serbien med Ryssland. Varför?
År 2008 exporterade Ryssland varor och tjänster för 471,6 miljarder dollar och importerade för 291,9 miljarder. År 2008 låg de alltså c:a 180 miljarder dollar i PLUS. Siffrorna är nära halverade för 2009 vilket innebär att Ryssland under den ekonomiska krisen 2009 fick in c:a 100 miljarder dollar i landet. Ryssland har c:a 9% arbetslöshet och en statsskuld på 6,5%-6,9% av BNP:n.
Serbien (Kosovo ej inräknat) exporterade 2007 för 8,824 miljarder dollar medan importen låg på 18,35 miljarder dollar. Serbien låg 2007 i MINUS c:a 10 miljarder dollar. Serbien har en arbetslöshet på 18,8% och statsskulden ligger på 37% av BNP:n.
Källan för dessa siffror är The World Factbook (CIA).
Serbien har inte råd att utöka importen och än mindre att betala IKEA för det. Utländska investeringar har än så länge mestadels gått på att sälja varor i Serbien, d.v.s. importgynnande investeringar. Sådana investeringar är bra för att skapa sund konkurrens på den inhemska marknaden, men en förutsättning för det är att det finns någon inhemsk marknad. Det mesta som idag säljs i Serbien kommer från utlandet, och det finns inte mycket inhemskt i det. Serbiens industri är ruinerad och i en sådan situation är det skadligt att gynna import.
Slutligen, att Serbien ska skänka bort mark för att få en lektion av IKEA i hur man kan bedriva effektiv affärsverksamhet är helt onödigt. Det finns så många serber utomlands som har en lång erfarenhet på andra marknader, i utländska företag (även IKEA) och på managementnivå i dessa företag. För att få in expertisen i landet räcker det med att locka hem diasporan, men serbiska politiker är för inkompetenta att genomföra något sådant utan direktiv från utlandet.
18 februari 2010 | 12:34
Eftersom ni fokuserar på bytesbalansen, så låt oss diskutera den. Förhållandet mellan export och import har varit ganska stabil och på den sista tiden har exportandelen av utrikeshandeln faktiskt ökat lite. Så importökningen de senaste 10 åren har motsvarats av en liknande procentuell ökning i export. Det är just förhållandet mellan import och export man måste titta på och inte själva underskottet i sig. Det skulle vara ett problem om enbart importen hade ökat.
Marko pekar på att IKEA kommer ta ut kapital men initialt får vi ett inflöde av kapital till landet genom IKEA:s investering. Det är just det som är den serbiska regeringens stora utmaning att få ekonomin att fungera väl och hålla igång investeringstakten. Men det verkar som att en del vill ha ett moratorium på importgynnande investeringar tills underskottet i bytesbalansen kommit i balans
Det är inte alla i Serbien som är fattiga. Andelen av befolkningen som har inkomster motsvarande svensk medelklass ökar och IKEA:s inträde på den serbiska marknaden är ett kvitto på detta. Jag har en optimistisk syn på den serbiska ekonomin och landet är långt ifrån en konkurs.
Jag tror att mycket av er diskussion grundar sig på en allmän misstro mot den serbiska regeringen, vilket jag kan förstå eftersom den och tidigare regeringar i många fall har missköt sig, t ex angående privatiseringarna. Det finns mycket arbete för dem att göra. Byråkratin måste bantas och effektiviseras. Men samtidigt ska man akta sig för att göra likhetstecken mellan den serbiska staten och landet. Serbien består av individer som fattar självständiga beslut för sig själva och sina nära. Det är just det som driver tillväxten i Serbien.
18 februari 2010 | 14:59
Det är först de senaste tio åren som Serbien praktiskt taget haft någon möjlighet att ha vare sig export eller import. Fram till dess var ju landet utsatt för sanktioner, det satt i isoleringscell och det hotas fortfarande med samma åtgärd varje gång det försöker föra en oberoende (av euroatlantiska intressen) politik. Så att analysera Serbiens ekonomi på utifrån jämförelser med isoleringstiden vore som att analysera inkomster och utgifter hos en person efter att han eller hon släppts från fängelse utifrån fängelsetiden. Det är ju klart att han har betydligt större möjlighet att både låna, tjäna och spendera pengar ute i ”det fria” (även om den personen – och detta sannerligen gäller Serbien – har elektronisk fotboja kvar) jämfört med livet i fängelse. Så att analysera Serbiens ekonomi genom att jämföra det med tillståndet under dess fängelsetid är minst sagt vilseledande.
Det som händer med den här villkorligt frigivne ”personen” är att det över honom häger hela tiden ett mer eller mindre öppet hot om en återisolering. Vilket ju stimulerar makthavarna i Serbien – för att återgå till landet – att göra stora eftergifter när de kommer i kontakt med euroatlantiskt kapital. Därför är det mycket lockande för dem att se till att ”fatta självständiga beslut FÖR SIG SJÄLV[A] och SINA NÄRA”, för att citera Iantos sista mening.
Serbiens maktelit måste genom sådana här medialt uppmärksammade ”framgångsrika investeringar” gunga den trasiga serbiska tågvagnen och vifta med färggranna löften för att medborgarna ska fortsätta betala biljett (vid demokratiskt anordnade val) på ett tåg vars lokförare för länge sedan sömnat.
Det rådande systemet har skapat nya klasser i Serbien
-inhemska krigs-, isolerings- och ”demokratisations”- profitörer (tajkuner),
-deras konkurrenter (men man kan komma överens över en hel del bakom kulisserna…) i form av direkta företrädare privilegierade utländska ekonomiska intressen,
-samt de senares medhjälpare i form av uppköpta medier (journalister och ansvariga utgivare), ”oberoende analytiker” och systemets ”mullor” bestående av ett antal mycket aggressiva så kallade frivilligorganisationer som vid sidan av sin ordinarieverksamhet att smutsa ner det villkorligt frigivna Serbien så mycket som möjligt (för att framstå som ännu viktigare i sina utländska – och numera även inhemska! – donatorers ögon).
Så jag håller med, ”det är inte alla i Serbien som är fattiga”.
Och om Tadic nu vill fotografera sig med Reinfeldt och få några uttalanden från Bildt att styret i Serbien är ”det mest proeuropeiska i landets historia”, några icke-förpliktande löften om att stödja landet på väg mot EU (men tyvärr blockerar holländarna er att få kandidatstatus) så får hans ministrar i gengäld vara lite flexibla mot den lille gode Ingvar som bara vill tjäna lite pengar (det är ju helt naturligt att den svenska staten hjälper Ingvar, man publicerar på sina ambassaders sajter nyheter om hans affärsframgångar osv, och detta är helt i sin ordning). Vägrar han det så sätter man igång mediekampanjer med oberoende analytiker och mullorna börjar skrika gällt om serbisk nationalism osv osv. Så då är det bättre att tala om ”århundradets affärer” och ”europeisk väg” osv.
Det här tillståndet i och kring Serbien är ju ingenting som Ingvar K. har skapat. Dock finns det två intressanta paragrafer i den svenska straffrättsliga lagstiftningen och jag undrar vilken av dem som är mest relevant i sammanhanget.
9 kap. 5 § Brottsbalken
”Den som vid avtal eller någon annan rättshandling begagnar sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.
För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.
Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.”
och
9 kap. 4 § Brottsbalken
”Den som medelst olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är, dömes, om ej brottet är att anse såsom rån eller grovt rån, för utpressning till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.”
Efter en kortare analys har jag insett att ingen av de här två paragraferna är relevant för vår diskussion, eftersom svenska lagar inte gäller i Serbien…
20 februari 2010 | 14:53
Ingen är så naiv att tro att IKEA kommer att satsa i Serbien mer än företaget planerar att ta ut (det handlar ju om investeringar i försäljningsställen inte i produktion). Just av den anledningen kommer inte ett engångsinflöde av kapital att jämna ut obalansen i ekvationen.
Vidare så spelar det ingen roll för diskussionen om alla i Serbien inte är fattiga (ja det finns folk som köper Kirby dammsugare, specialgjorda möbler…, dessa är dock ett fåtal procent av befolkningen). Vi pratar inte om IKEA:s potentiella kunder här utan om ekonomi på nationalnivå, d.v.s. hur Serbiens investeringar i IKEA kommer att påverka landets utveckling.
I de inlägg som jag publicerat här har jag förklarat utförligt och argumenterat (med hänvisning till källor och siffror) varför denna deal med IKEA är skadlig för serbiska statens finanser. Du har inte svarat med ett enda motargument. Din argumentation baserar sig på att stämpla oliktänkande som nationalister, misstroende, västfientliga… Därför ser jag ingen poäng i att fortsätta denna diskussion med dig. Speciellt när ditt enda argument som rör ekonomin är ”Det är just förhållandet mellan import och export man måste titta på och inte själva underskottet i sig”. Om du sköter familjens ekonomi enligt samma modell får vi väl (inom en snar framtid) se dig i ett avsnitt av Lyxfällan. Glöm inte att meddela när avsnittet sänds, det vore kul att se hur du förklarar för programledarna att de egentligen är västfientliga nationalister.
Därmed tackar jag för mig.