Zagrebtidningen Vjesnik skriver att Bosnien-Hercegovina (BiH) skulle kunna möta en allvarlig politisk kris efter att å ena sidan kroatiska ministrar meddelat att de tills vidare inte kommer att delta i den bosniakisk-kroatiska entitetens (Federationen BiH) regeringsarbete medan bosniakiska ministrar från SDA (Partiet för demokratisk handling) hotat med att lämna BiH:s centralregering.
Som Vjesnik påpekar är skälen för tillbakadraganden olika. Anledningen till de kroatiska ministrarnas beslut var den bosniakisk-kroatiska entitetsregeringens beslut på torsdagen om antagande av en plan som reglerar vissa aspekter av den stora motorvägen ”Korridor 5 C”. Enligt Vjesnik anser kroatiska ministrar i entitetsregeringen att ett genomförande av detta beslut skulle innebära en trafikmässig isolering av Hercegovina, området där kroater är i majoritet. Även om det länge funnits problem i entitetsregeringens arbete, skriver Vjesnik, och detta är inte första gången som kroatiska ministrar klagar på överröstning, är det senaste beslutet ”droppen som fått bägaren att rinna över”, som vicepremiär- och finansministern Vjekoslav Bevanda uttryckte det.
- Det rör sig om en brutal överröstning om strategiska projekt som Korridor 5 C i grund och botten är. Kroatiska ministrar har röstat mot beslutet genom vilket man negligerar entetetsparlamentet och internationella överenskommelser om den korridoren, dvs. om dess sträcka från Mostar till södra gränsen, där man med diverse politiserande och ändringar av sträckan ständigt försöker ifrågasätta vägarbetenas början. Vi kan inte acceptera att så strategiskt viktiga statliga projekt antas genom att ett folks legitima representanter överröstas och att man inte beaktar det lokala samhällets synpunkter. Vi kan inte heller acceptera att man kan ändra så viktiga beslut som antagits av entitetsparlamentet, sade Bevanda.
Enligt honom, skriver Zagrebtidningen, stödjer båda kroatiska partierna i Bosnien-Hercegovina (BiH), HDZ BiH och HDZ 1990, den ståndpunkten så att finans-, justitie, turism- och jordbruksministrarna tills vidare inte kommer att delta i entitetregeringens arbete.
Även om entitetsregeringen kan fortsätta att arbeta och fatta beslut utan kroatiska ministrar hotar detta fall enligt Vjesniks bedömning att skapa allvarliga problem för den politiska maktens funktionalitet i den bosniakisk-kroatiska entiteten.
Å andra sidan hotade det bosniakiska SDA med att dra sig ur BiH:s centralregering om ny säkerhetsministern inte blir den kandidat som SAD föreslagit.
SDA-ledamoten i centrala parlamentet Halid Genjac sade att det är oacceptabelt för hans parti att Bosnien-Hercegovinas premiärminister Nikola Špirić lekt med lagliga procedurer för utnämningar av ministrar genom att koppla utnämningen av ny säkerhetsminister till utnämning av vissa förvaltningschefer.
Špirić svarade att SDA, genom att komplicera den politiska situationen, vill skapa en politisk kris och framkalla en ny internationell konferens om BiH.
31 augusti 2009 | 19:45
Bosnien är en underlig skapelse, uppenbarligen kan landet ej fungera normalt vilket kanske inte är så konstigt. De enda jugoslaverna som ville leva i ett mulitietniskt Jugoslavien var serberna. Kroaterna och bosnienmuslimerna ville inte leva i detta multietniska land, istället ville de skapa ett Jugoslavien i lite mindre skala dvs Bosnien och Hercegovina, denna stat verkar endast hållas ihop av USA och västvärlden. Serberna vill inte leva i Bosnien, kroaterna verkar inte funka med bosnienmuslimerna, serberna funkar inte med varken bosnienmuslimerna eller kroaterna. Värför då inte bara upplösa Bosnien, det finns idag natruliga gränser i form av Republika Srpska och låta bosnienmuslimerna och kroaterna dela upp federationen, det är som jag ser det den enda demokratiska lösningen…nu styrs landet av USA och dess allierade utan riktig demokrati.
1 september 2009 | 0:58
USA kommer aldrig att tillåta en delning av Bosnien, samtidigt som denna ”stat” för varje dag av sin fortsatta existens bara blir mer och mer omöjlig. Den segregerade verkligheten är en kylig örfil för alla de som insisterar på detta perversa tvångsäktenskap. Stunder av gemenskap är för evigt borta, alla dessa spruckna vänskap, äktenskap och öden vittnar om detta, man kan bara sörja och undra varför det var så viktigt att splittra Jugoslavien att man inte drog sig att stödja mörkaste etnonationalistiska separatister. De som gjorde det måste ha förstått att detta skulle leda till blodigt krig. Man kan nu kalla denna soppa för akvarium hur länge som helst men dessa fiskar kommer aldrig mer att simma. Det gäller bara att svälja det man kokat, att erkänna verkligheten – ett första steg till tillfrisknande.
1 september 2009 | 16:24
Utbrytarrepubliken Bosnien-Hercegovina (dvs. den stat som blev erkänd 6 april 1992 efter att Izetbegovic förkastat Lissabonöverenskommelsen och hållit folkomröstningen som bojkottats av bosnienserberna) var inget Lilljugoslavien. Jugoslavien var federaliserat för att förhindra den största gruppens (serbernas) dominans. Den självproklamerade ”Republiken Bosnien-Hercegovina” var inte federaliserat och skulle ha lett till den största gruppens (bosnienmuslimernas, som höll på att få absolut demografisk majoritet) dominans. EG:s Lissabonöverenskommelse från våren 1992 skulle ha inneburit en federalisering Bosnien. Alla tre konstituerande folkgrupper (serber, kroater, bosnienmuslimer) accepterade planen. När Izetbegovic drog tillbaka sin underskrift från den planen stödde bosnienkroaterna honom av taktiska skäl och deltog i folkomröstningen om Bosnien utbrytning ur Jugoslavien. Men kroaterna ville aldrig ha något Bosnien där bosnienmuslimerna skulle dominera. Snarare ville de ansluta delar av Bosnien till Kroatien eller se till att Bosnien ingår ett statsförbund med Kroatien. Folkomröstningen (som hölls i strid med delrepubliken Bosnien-Hercegovinas författning) var bara ett steg mot ett senare mål. Det krig som 1993 utbröt mellan bosnienmuslimer och kroater var således inte alls oväntad. Daytonavtalet bekräftade att Bosnien kunde existera endast som en (lös) federation. Det avtalet var däremot tvetydigt vad gäller den muslimsk-kroatiska maktfördelningen. Egentligen skulle den muslimsk-kroatiska federationen ingått en konfederation (statsförbund) med Kroatien enligt Washingtonöverenskommelsen från 1994 (som underförstått var en del av det senare Daytonavtalet) men detta blev aldrig genomfört vilket ställde bosnienkroaterna i underordnad position till muslimerna. Från det internationella samfundets (eg. västmakternas) håll försökte man sedan med funktionalistiska argument tvångscentralisera (i strid med Daytonavtalets bestämmelser) Bosnien men i och med socialdemokraten Milorad Dodiks makttillträde 2006 har bosnienserberna mer beslutsamt börjat motsätta sig den processen. Nu råder det splittring bland västmakterna vad man ska göra med Bosnien: vissa vill fortsätta med tvångsmässig centralisering, andra vill behålla Daytonavtalets lösningar medan övriga vill ge kroaterna egen entitet. Och tidigare västliga ambassadörer förespråkar en delning av landet.
15 september 2009 | 17:01
Federationen måste gå in och ta kontroll! Det som råder nu mellan RS och de två delarna av fed signalerar osäkerhet villket invånarna känner av. Federationen har gång på gång försökt att visa alla invånare att BiH inte är knuten till någon religion, medans Rs’s politiker vill provocera(Dodik, rasistiska påhopp) och motarbeta. Nu måste fed visa att de kan sköta ordningen genom att ta över alla delar av bih men samtidigt visa att man inte sympatiserar med en religion utan alla. Det kommer innebära att det är lättare att ta beslut och att genomföra beslut. Varför vill man dela på bih? Och villka vill det? Under kriget har hundratusentals människor offrat sina liv i bih för bih villet har resulterat i att Serberna har försökt att genomföra en så kallad etnisk rensning. Det finns inte längre utrymme eller tid för att vara så politisk korrekt eller några kompromisser när de andra barnen inte längre vill leka i våran sandlåda. Tvångäktenskap pratar ni om! Nä inte alls, alla som inte vill eller klarar av att bo i bih måste lösa det på ett sett som passar dem bäst. Hela kriget har delat upp länderna, kroaterna har sitt, serberna med, förutom bih de har istället fått massgravar! Vissa familjer existerar inte idag! Ja ni vet säkert vad jag talar om, och nu när allt är över osv så vill rs dela på bih. BiH bör agera snabbt och göra allt som är nödvändigt för att neutralisera grupperna som innebär hot mot hela landet BIH!
15 september 2009 | 17:18
Du kan inte komma till ett land där du dödar massor av människor för att sedan säga att vi ska dela på landet på ett demokratiskt korrekt sett!
Bosnierna kämpar för landets existens medans Kroatsien och Serbien kämpar för att utvidga sina gränser och för stärka sin ekonomi.
16 september 2009 | 11:50
Kico, vem skulle du vilja ”neutralisera”??? Kan du lite närmare förklara ordet inom citationstecken?
16 september 2009 | 18:43
Det jag menar med “neutralisera” är att bih ska dämpa/häva Dodik’s möjligheter att sprida hans politik som hotar bih’s existens! Inte bara Dodik utan all de politiker som motarbetar federationens arbete.
16 september 2009 | 21:46
Du kan inte komma till ett land där du dödar massor av människor för att sedan säga att vi ska dela på landet på ett demokratiskt korrekt sett!
—
Jag gissar på att du menar att serberna har kommit någonstansifrån och ”dödat massor av människor” och vill nu dela på landet. Varifrån och när har dessa serber kommit till Bosnien?
16 september 2009 | 23:04
Du pratade inte om enskilda Kico, utan om grupper som ska ”neutraliseras”. Dodik är en del av Bosnien-Hercegovina, han är en politiker som har lagligen valts till premiärminister i Republika Srpska, en internationellt erkänd entitet. Likaså är de kroatiska ministrarna i Federation BiH valda i enlighet med lag. Du stör dig uppenbarligen på att det finns serber och kroater i Bosnien-Hercegovina och du verkar tro att ”BiH” är bosnienmuslimernas nationalstat (”våran sandlåda”, som du uttryckte det). Du vill inte ha några kompromisser utan vill ”neutralisera”…
17 september 2009 | 13:04
Goran, Ja jag stör mig på att det finns Serber och Kroater som kämpar för en uppdelning, har inget med religion att göra! Fed förespråkar att det ska vara ett enat bih å inte splittrat. Det är väl endå fed som fersöker hålla ihop allt? Det är väl rs som vill dela? Att du andvänder dig av ”bosnienmuslimernas nationalstat” är ingen ny taktik, det klingar inte riktigt bra i omvärldens öron ellehur? dvs att det är dodik och co som inte klarar av muslimerna och inte tvärtom!!!!! Om vi ska prata religion så finns det katolska och ortodoxkristna bosnier i bih som kallar sig bosnier villket de också ÄR!
Trabant: Serber som flydde Kroatien kom till BL, jag såg det själv när jag gick i skolan (Braca Pavlic). Och sedan så körde Serberna ut Bosniakerna eller så blev de dödade! När man satte igång etnisk rensning i bih så var det aldrig menat att man skulle döda alla muslimer, utan skala av dem till en riktigt liten minoritet så att de inte har så mycket att säga till om! Dodiks rasistiska politik hetsar människornas beteende i bih, hur kan ni stå bakom en man som han? Eller för den delen hans politik 2009!? Varför är det ingen av er som tar upp etnisk rensning, eller ansvar?
17 september 2009 | 14:01
Menar du att kriget i Bosnien började när serberna som flydde kriget i Kroatien kom till Bosnien? Eller menar du att kriget höll på även tidigare men att just etniska rensningar började då?
Jag fattar inte riktigt hur du menar eftersom den stora flyktingvågen från Kroatien kom 1995 och kriget i Bosnien började 1992. Jag har svårt att föreställa mig händelseförloppet där, så som du beskriver det.
17 september 2009 | 16:05
Kico, jag använder termen bosnienmuslimer som synonimt till ”bosniaker”. Det är inte bara jag som använder den termen utan en stor del av svenskspråkiga, engelskspråkiga medier, hagtribunalen (Bosnian muslims) osv. Den folkgrupp som det är fråga om blev upphöjd från religiös grupp till etnisk grupp i slutet av 60-talet. Det namn som folkgruppen fick var muslimer. Definitionen var serbokroatiskt talande muslimer i Jugoslavien. 1993, mitt under pågående kriget i Bosnien-Hercegovina bestämde sig dåvarande bosnienmuslimska etablisemanget att byta namn till bosniaker. Den termen skapade en enorm förvirring, inte bara hos utomstående utan även hos folk bosatta i den tidigare jugoslaviska republiken. Jag kunde bevittna med egna ögon och öron när en kille sade på en flytingförläggning att han inte var muslim utan bosniak och höll på att bli lynchad, av bosnienmuslimska flyktingar.Så småningom blev det möjligt att vara ”bosniak från Hercegovina”, något som tidigare hade framkallat skrattsalvor. ”Bosniak” är nämligen i lingvistisk bemärkelse synonymt med ”bosnier” som ju är en antites till ”hercegovin”. Nåväl, det är sådant som är svårt att förstå för utomstående, vi som kommer därifrån kan småle åt detta, men införande av termen ”bosniak” skapade en annan betydlig förvirring. På något sätt indikerar termen just det bosnienmuslimer tror och ibland hävdar (som exempelvis muftin Mustafa Ceric), nämligen att Bosnien tillhör dem mer än någon annan folkgrupp, att det är deras nationalstat. Detta är inte sant, varken i demografisk (exempelvis var serber i relativ majoritet fram till 1971, och dessförinnan hade även absolut majoritet) eller i konstitutionell mening (alla delrepublikens författningar inklusive den gällande Daytonförfattningen har stipulerat detta). Bosnien-Hercegovina består av tre konstituerande, likaberättigade folkgrupper – bosniaker, serber och kroater.
Både serber och kroater är mot skapandet av en bosnisk nation. För serbernas del är den staten PÅTVINGAD dem eftersom de förvägrades rätten att kvarstanna i Jugoslavien då kroaterna och muslimerna (så hette ni då) röstade för en utbrytning. Republika Srpska är en eftergift till serber, skulle man upphäva den så skulle man upphäva Daytonavtalet, som är Bosnien-Hercegovinas grund. Med andra ord skulle den staten upphöra att existera eller i vart fall förlora all legitimitet. Kriget bröt ju ut just för att A. Izetbegovic drog tillbaka sin underskrift från Lissabonöverenskommelsen som ju innebar en federalisering av Bosnien-Hercegovina (”Lilljugoslavien”) enligt liknande principer som Jugoslavien var federaliserat efter.
17 september 2009 | 18:39
Kico skriver ”Under kriget har hundratusentals människor offrat sina liv i bih” och ”Nu måste fed visa att de kan sköta ordningen genom att ta över alla delar av bih men samtidigt visa att man inte sympatiserar med en religion utan alla.”
Enligt bosniska statens officella uppgifter dog ca 60000 bosniaker/bosnienmuslimer under kriget, sammanlagt dog ca 100000 människor i kriget, de resterande 40000 serber och kroater gav inte sina liv för att Bosnien skulle bli en stat. Så hur får Kico 60000 till hundratusentas människor som har offrat sina liv för BIH?
Den ordningen Kico önskar att fed ska sköta, är inte det samma ordning Milosevic önskade, dvs ett Jugoslavien som inte sympatiserar med en religon utan alla? Men den dög inte åt bosniakerna/bosnienmuslimerna utan de ville ha en egen stat – där de vill styra och ställa, dvs Bosnien, nu utövar Federationen samma politik som Milosevic, dvs en rasistik politik mot mionriteterna – dvs serberna och kroaterna. Muslimenernas rensing av serber under andra världskriget (majoriteten av muslimenra var med i nazistiska Ustasa under andra världskriget) har bidragit till att bosnienmusmlimerna idag är i majoritet och inte serberna i Bosnien. Denna etniska rensning på serber av bosnienmuslimer samt kroater belönar västvärlden 50 år senare genom att ge bosnienmuslimerna en egen stat, dvs Bosnien. Bosnien är sålunda grundat på etniskt rensning och fasicstisk idelogi, all nazism av detta slag måste upplösas.
Ge frihet åt bosnierna genom – ett fritt Republika Srpska, Herceg Bosna och framför allt ett fritt Bosniakien.
18 september 2009 | 22:02
Bjelo Dugme: Tako ti je mala moja kad ljubi bosanac 1973!
Plus i kanten för Goran och Per som kan argumentera för sin sak utan att kalla mig för balija eller annat. Hur som hälst så börjar ändra min ståndpunkt! Jag vet ärligt talat inte längre om jag är för enat bih dvs att en uppdelning nog skulle passa oss bäst då vi inte kan komma överens. Jag har alltid stört mig på serber som drar upp gammal historia så fort balkankriget (1991-1995) disskuteras, men jag har kommit på mig själv att jag gör samma sak. Att muslimerna skulle ha kämpat för nazisterna under andra världskriget stämer till en viss del, min farfar var med partizanerna och andra muslimerna var med nazisterna men att säga att majoriteten gjorde så eller så har varken jag eller du belägg för. Så lyssna inte på din farfars utsagor! Det som fick mig att börja ändra synen på det hela var helt enkelt en tanke som slog mig och det var: Hur skulle bosnierna agera ifall de var i Serbernas position, dvs en majoritet som fersöker hålla ihop Jugoslavien. Eftersom jag är en socialpsykolog så ser jag alltid individen som högst individuell och jag vill säga att vi inte skulle ha agerat som serberna, men eftersom vi är så pass emotionellt lika så vet jag nästan att jag har fel! dvs att en etnisk rensning mot serber hadde kanse hänt.
Men nu är det så att serberna utförde en etnisk rensning, enligt rapport av CIA från 1995 så begicks 90% av alla krigsbrott under kriget av serber. Hittills har 45 serber, 12 kroater och 4 bosniaker dömts för krigsförbrytelser. Det talar sin tydliga språk, och det är just här min irritation växer och förnuften minskar då ingen utav er ens nämner detta. In talar inte om ifall ni tycker att det är rätt/fel, ifall ni tycker att något ansvar ska tas osv
Jag hoppas att jag inte har sårat någon eller rivit upp gammla sår, jag ville bara se och höra era åsikter dvs ex jugo som bor i sverige.
Volim vas sve, svi ste fini, svi ste moji Nedzad Covic AKA Kico
20 september 2009 | 11:55
Kico, du säger att din irritation växer och ditt förnuft minskar eftersom serberna aldrig nämner sina brott under 90-talet. Hela din argumentation skapar samma sak hos mig, irritationen växer och förnuftet minskar.
Bla skriver du ”Du kan inte komma till ett land där du dödar massor av människor för att sedan säga att vi ska dela på landet på ett demokratiskt korrekt sett!” Det är uppenbart att dessa personer som ”mördar” enligt dig är bosnienserber. Dessa serber var den största etniska gruppen i Bosnien före andra världskriget och hade varit den största etniska gruppen i Bosnien 1992 om inte folkmordet på bosnienserber och krajinaserber skett mellan 1941-1945. Dessa serber mördades av sina nazistiska grannar – kroater och bosnienmuslimer. Majoriteten av kroaterna och bosnienmuslimerna var med i Ustasa under andra världskriget. Ustasa=tysktrogen nazi rörelse på Balkan där majoriteten av bosnienmuslimerna och kroaterna kände sig hemma mellan 1941-1945. Mellan 1941-1945 stred bosnienserber och krajinaserber mot nazismen. Majoriteten av bosnienmuslimerna var med i Ustasa fram till våren 1945, sedan gick de över till partizanerna. Du kanske ska fråga din farfar om han var en av dessa som gick över från att vara nazist till att blir partizan våren 1945. Kico, du säger att jag inte ska lyssna på min farfar. Min farfar blev mördad av bosnienmuslimska Ustasa (läs:tysktrogna nazister) i Jasenovac. Min historia är inte på något sätt unik, av alla bosnienserber jag kände under min uppväxt hade alla minst en farfar/morfar som hade mördats under andra världskriget medan jag kände ingen kroat eller bosnienmuslim som hade en farfar/morfar som hade mördats under andra världskriget. Dessa serber ska sålunda enligt dig ha kommit till Bosnien och mördat bosnienmuslimer 1992-1995???? Återigen påpekar jag att serberna hade varit den största etniska gruppen i Bosnien 1992 om inte man hade utsatts av folkmord av nazitrogna grannar under andra världskriget. Kico, det är en skam att du säger att dessa serber ska ha kommit utifrån ett annat land för att mörda bosnienmuslimer???!!! Ett oberoende Bosnien är sålunda i grunden en nazistisk skapelse, eftersom det hade varit omöjligt att skapa Bosnien 1992 utan kroaternas och bosnienmuslimernas folkmord på serber 1941-1945. Kampen serberna i Bosnien bedrev mellan 1991-1995 var sålunda en kamp mot den nazistiska skapelsen Bosnien. På samma sätt som de allierade stred mot nazismen mellan 1941-1945.
Titos propagandamaskin hade nytta av att skapa ett scenario av att bosnienmuslimer var partizaner. I hans propagandamaskin kunde man inte säga sanningen – att bosnienmuslimer och kroater mördade oskyldiga serber i Jasenovac. Utan den officiella versionen var att i Jasenovac mördade nazisterna partizaner. Kraijinaserberna och bosienserberna köpte detta argument 1946-1991 för det var det enda sättet att gå vidare och förlåta. 46 år senare river ättligar till dessa nazister (Läs: bosnienmuslimer och kroater) upp dessa sår hos bosnienserber och krajinaserber genom att de vill ha belöning för folkmordet på serber genom att vilja skapa Kroatien och Bosnien. Skapelsen av dessa två länder är belöning åt nazismen. Skapelsen av dessa två stater hade varit omöjligt utan massmördandet av serber under andra världskriget. Folkmordet på krajinaserber och bosnienserber under andra världskriget är ett av 1900-talets mest bortglömda folkmord, tack vare Titos propaganda. Detta folkmord är grunden till att krajinaserber och bosnienserber ej kunde accpetera de nazistiska skapelserna 1991 och 1992. För krajinaserber och bosnienserber fortsatte kampen mot nazismen 1991-1995. Kico att du har mage att säga att dessa bosnienserber kom till Bosnien för att mörda bosnienmuslimer är sjukt men jag forstår din propaganda, det är det enda sättet för bosnienmuslimer att smutskasta serber i omvärldens ögon. Bosnienmuslimernas propagandamaskin kan ej lyckas, det vore en seger för nazismen, det kan inte en demokratisk människa acceptera. Kico, det gläder mig att du kan se en splittring av Bosnien som det mest naturliga i slutändan ändå, som jag ser det är det den enda möjliga vägen framåt för både serber, kroater och bosnienmuslimer i Bosnien. För en bosnienserb är Bosnien en nazistisk skapelse, den enda utvägen är en upplösning av den nazistiska staten Bosnien.
Jag säger återigen ge bosnierna demokrati. Ge frihet åt bosnierna genom – ett fritt Republika Srpska, Herceg Bosna och framför allt ett fritt Bosniakien(bosnienmuslimskt land).
Kico, jag har inget emot dig som person, min mage säger mig att du är en god person, som jag ser det är du bara offer för propaganda. Inte förrän bosnienmuslimerna gör upp med sin nazistiska historia, genom bla delning av Bosnien, kan försoning ske för människorna i nuvarande Bosnien.
20 september 2009 | 19:23
Ja, det är mycket tragikomiskt att vi nu inte kan enas om vårt område och lever i ett annat land och diskuterar konflikten på ett annat språk. Hade någon berättat för mig, låt säga, 1991, vad som skulle komma att hända skulle jag avfärdat allting som ett dåligt skämt.
Nåväl, vi i sitter i den båt som vi sitter i och då kan vi fortsätta ro mot den ljusnande framtiden;)
Åter till vår diskution.
När du Kico talar om “serber” och “bosnier” blandar du ihop korten på ett vilseledande sätt. Jag upprepar: “serber” betecknar nationell tillhörighet, medan “bosnier” har genom historien betecknat en regional, geografisk identitet. Helt enkelt en person som kommer från regionen Bosnien. Man kan visst ha en bosnisk identitet, men man ska inte sätta likhetstecken likhetstecken mellan bosnier och bosnienmuslimer/bosniaker och i änu mindre utsträckning ställa ”bosnier” i konstrast till ”serber”. Det är att prata om päron och äpplen, eller som vi säger mormödrar och grodor;) (”babe i zabe”)
När det gäller hur bosnienmuslimerna skulle ha betett sig i serbernas position, dvs. om de innehaft relativt majoritet och varit det mest spridda folket och försökt hålla ihop Jugoslavien, är det svårt att veta. Men ser man vilken tanke som dominerar hos det bosnienmuslimska politiska och intellektuella etablisemanget så ser jag tydliga paralleller med serbiska positioner före andra världskriget dvs. under Kungariket Jugoslaviens tid. Under den tiden dominerade tanken på systemet en man – en röst, alltså ett system som skulle bortse från etniska skillnader, vilket mest motarbetades av kroater. Efter andra världskriget förklarade kommunisterna att den statsbildningen dominerades av det storserbiska borgerskapet. För att motverka en sådan dominans i fortsättningen federaliserade man landet delvis på etniska grunder. Då man på Bosnien-Hercegovinas nivå från bosnienmuslimskt håll företräder linjen en man-en röst och avskaffande av entiteter ser jag tydliga paralleller till det serbiska beteendet under det kungliga Jugoslavien. Tillämpar man samma motstock som efterkrigsjugoslaviens arkitekter måste man dra slutsatsen att man strävar efter en stat som domineras av bosnienmuslimer (även om man kanske själv tror, på samma sätt som serber måste ha trott för andra världskriget, att man egentligen bara vill leva tillsammans med andra människor och inte insistera på skillnader).
Av ovanstående framgår det klart och tydligt att historien inte är helt irrelevant. Det beror vilken fråga det handlar om, oftast behöver man inte gå tillbaka till amebörnas tid, utan det räcker att se demografiska och konstitutionella förhållanden från efterkrigsperioden (egentligen är det mellankrigsperioden, 1945-1991). Men för att kunna förstå vissa frågor måste man gå tillbaka till historien. Man behöver inte vara besatt av historien för att tycka att händelserna under andra världskriget påverkade mycket den politiska och psykologiska verkligheten i den delen av Jugoslavien som 1941-45 tillhörde den så kallade Oberoende Staten Kroatien.
På tal om bosnienmuslimernas roll under andra världskriget så var de huvudsakligen prokroatiska och protyska (någon kan tycka att det är hårklyveri då kroaterna ändå var på tyskarnas sida, men det är viktigt att förklara vissa saker). Den prokroatiska fraktionen representerades av Dafer-Beg Kulenovic, vice-president i den ustasastyrda Oberoende Staten Kroatien. Före andra världskriget var han president i muslimernas dåvarande parti – Jugoslaviska muslimska organisationen. Prokroatiska muslimer deltog i ustasa-styrkor. Den andra, protyska, strömningen, förkroppsligades på militärt i SS divisionen Handzar, som skapades med inverkan av Stormuftin i Jerusalim (något som dagens israeliska diplomati gärna påminner om i ett försök att dra in Palestinier i historian om andra världskriget), och ideologiskt i organisationen ”Mladi muslimani” (unga muslimer) som förespråkade ett Bosnien som tyskt protektorat.
Serberna i den Oberoende Staten Kroatien, var inledningsvis icke-organiserade. Det bildades först ett slags folkarmé, som reaktion på masslakten i Hercegovina och Bosniskt Krajina (Kozara-området). Så småningom kom två dominerande ideologiska fratktioner att kämpa om serbernas gunst, nämligen mellan kommunister och monarhister. Kommunister lyckades få med sig de flesta bosnien- och krajinaserber (Titos diplomat Vladimir Velebit har utförligt beskrivit på vilket sätt man lyckades) som således kom att strida på partizanernas sida. Den andra fraktionen, den monarkistiska, som lydde exil-regeringen i London, var de så kallade cetnikerna. Faktum är Bosnien-Hercegovina, som bosnienmuslimerna och kroaterna från 1991 försökte bryta ut från Jugoslavien, skapades huvudsakligen av serbiska kommunister/partizaner som en federal enhet i Jugoslavien. Detta var för att visa genom långtgående federalisering att dessa Titotrogna serber inte ville dominera över andra folkgrupper (eftersom det kommunistiska antagandet var att det kungliga Jugoslavien var en storserbisk statsbildning). Förutsättningen för Bosnien-Hercegovinas existens, var Jugoslaviens existens. SR Bosnien-Hercegovina skapades INOM Jugoslavien (det var alltså inte Jugoslavien som skapades bl.a. av Bosnien-Hercegovina, Jugoslavien hade skapats innan och hade folkrättsligt aldrig slutat att existera). Detta är mycket viktigt för senare diskutioner om Bosnien-Hercegovinas eventuella rätt till utbrytning från Jugoslavien!
När det gäller antal förövade brott under det gångna kriget (1991-1995) och deras lagföring finns det två aspekter:
1.Västmakternas erkännandepolitik, dvs. att man (i strid mot gällande jugoslavisk författning och folkrätt) erkände Kroatien och Bosnien-Hercegovina trots att det serbiska folket, som både i Kroatien och Bosnien-Hercegovina var konstituerande, dvs. hade vetorätt, försatte serber i följande dilemma: att avstå från sina rättigheter och acceptera att bli minoritet i en fientlig stat och se vad som händer eller att ta saken i egna händer och upprätta egna områden som kan bli autonoma eller knytas an till rest-Jugoslavien. Det förra alternativet var likställt med kapitulation med bävan om framtid. På den här punkten är det viktigt att påpeka att de politiska alternativ som dominerade den kroatiska men efter en hand även bosnienmuslimska politiska scenen hade tydliga kopplingar till andra världskriget. Franjo Tudjman hyllade öppet den nazistiska Oberoende Staten Kroatien och Alija Izetbegovic hade, trots sin mjuka framtoning, både en förhistoria i ”Unga muslimer” (”Mladi muslimani” den tidigare nämnda protyska fraktionen under andra världskriget) och den Islamiska deklarationen i bagaget. Det var otänkbart att serberna skulle avstå från sina konstitutionella rättigheter för att låta dessa två män att bli deras presidenter. När serberna vägrade köras över blev de av västpropagandan kallade för nazister. Med tanke på vad som hände serberna under andra världskriget är det en stor, OFÖRLÅTLIG, förolämpning som varje tänkande serb ALDRIG får glömma.
Enligt min mening borde man inte tillåtit någon utbrytning tills man kommit överens om hela arrangemanget. Man borde ha egentligen behållit Jugoslavien och låtit staten bli EG-medlem. För bosnienmuslimerna var ju för Jugoslavien, under förutsättningen att Kroatien var kvar. Även makedonerna, som nu befinner sig i en omöjlig situation, var för en fortsatt jugoslavisk statsbildning. Majoriteten av Jugoslaviens befolkning ville ha den staten kvar. De som puschade fram ett erkännande av Kroatien bär ett stort ansvar för det som hände i Bosnien. De som erkände Bosnien, utan att någon inre överenskommelse uppnåtts bär ännu större ansvar. Strukturella förhållanden, dvs. det faktum att det ett stort antal serber i olika republiker (det tack vara tidigare serbiska politikers övertro på Jugoslavien, man hade inget plan B)riskerade pga. västmakternas erkännandepolitik at bli minoriteter i nya stater, bestämde nog bilden av kriget som gick ut på att serberna skulle säkra vissa territorier under sitt kontroll. Detta ledde oundvikligen till ett krig där serberna ville säkra ett territorium som man senare kunde hävda vid internationella förhandlingar, medan bosnienmuslimernas mål var att befästa den nyerkända staten, dvs. att kväva/häva det serbiska upproret. Men med tanke på förhållanden på marken visste alla vem som skulle ha initiativet i det kriget. Alla visste det, även de krafter utifrån som pushade fram bosnienmuslimerna mot utbrytning! (Å andra sidan kunde kroaterna ha nöjt sig med en serbisk minoritet inom sina internationellt erkända gränser men man såg till att för evigt “lösa” den serbiska frågan i Kroatien, vilket man nu gjort utan att någon människorättsorganisation i väst har höjt på ögonbrynen). Allt detta är ramar inom vilka kriget fördes, resten är detaljer som målades med blod, olycka och mänskligt lidande: alla dessa “patrioter” a la Arkan som fick betalt för sina insatser för den serbiska saken i vitvaror från plundrade muslimska och kroatiska hem. Det som hände i krigets slutskede var en kohandel med territorier i syfte att skapa terrritoriella förutsättningar för Daytonavtalet. Det var då som den bosnienserbiska operationen Drina (Srebrenica) och de kroatiska operationerna Blixt och Storm genomfördes då stort antal människor dödades och fördrevs (i kronologiskt ordning: Blixt, Drina, Storm). Jag kan gå med på att serber gjorde flest brott i Bosnien-kriget, även om den bilden är långt ifrån så svart-vitt som västliga medier, för att skydda sina politikers inblandning, velat utmåla. Exemåpelvis är det okänt att både kroater och bosnienmuslimer hade många koncentrationsläger (kanske t.o.m. fler än serber), ingen talar om att Jackie Arklöv misshandlade även serber i Dretelj-lägret (förra året dömdes en man med bosnienmuslmskt namn i Norge för misshandel av serbiska fångar i Dretelj), vad som hände med serber i det belägrade Sarajevo osv. Det jag inte kan gå med på att kriminalisera serbernas kamp för självbestämmande som sådan.
2. Antal lagförda brott, och framför allt I VILKET KONTEXT dessa brott sattes, kan säga också något om de instanser behandlat dessa brott (och låtit bli att behandla andra). Serberna har tvingats lämna ut i stort sett hela sin militär-politiska ledning till Haag medan andra folks ledare, exempelvis Tudjman och Izetbegovic (för att inte tala om herrskapet i Kosovo) har fått gator och torg uppkallade efter sig. Serberna har fått nästan hela skulden för krigets utbrott. Det serbiska folkets kamp för sitt självbestämmande i Bosnien-Hercegvoina och Kroatien KRIMINALISERADES i sig. Jag ska ge dig ett talande uttdrag från Stjepan Mesics vittnesmål i Haag, mot Slobodan Milosevic (utdraget är från BBC):
- – - – - – — – — – -
“You betrayed Yugoslavia, you contributed to its dissolution,” Mr Milosevic said, turning the tables on Mr Mesic, who had levelled the same accusation at Mr Milosevic on Tuesday.
On the subject of who was responsible for the break-up of the former Yugoslavia, the men – both former law students – raised their voices, agreeing that the perpetrators of crimes committed in the republics should be brought to justice.
“I’m not the person on trial,” Mr Mesic shouted triumphantly.
“That’s the point!” Mr Milosevic snapped back.
- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – -
Enligt min mening är det mycket talande för haagtribunalens arbete att denne Mesic, som öppet utropade “Jugoslavien finns inte länger, mitt jobb är avklarat” och som hyllade Oberoende Staten Kroatien, idag åtnjuter en position som befrämjare av tolerans. Och den som börjar tala om internationella aktörers avgörande inverkan får den nedlåtande stämpeln “konspirationsteoretiker”.
Kriget har skapat en helt annan samhällspolitisk verklighet i Bosnien-Hercegovina. Som du sade i en av dina poster, visa familjer existerar inte längre. Det kommer aldrig att bli som förr – detta är tragiskt. Vi är så lika, och hade kunnat bli ett och samma folk (vi i serbien, kroatien, bosnien-hercegovina och montenegro), men historien har lekt med våra själar.
22 september 2009 | 16:01
Per att jag har blivit påverkad av propagandan kan jag inte förneka, men mycket pekar på att även du har. Du pratar nästan som om det var legalt och korrekt att lösa politisk konflikt så som man gjorde 91-95, ett problem som grundar sig i ekonomiska konflikter. Jag tror inte att dessa bosniemuslimer som mördade under avk föddes onda likså tror jag inte häller om serberna 91-95, men de ansåg att de handlade rätt eftersom de hadde rätten bakom sig(propaganda via autoritära män M.A.T). Tror du att även du och jag har fått glida med snacket?
Nåja det var intressant att läsa det du och Goran har skrivit, jag tror att jag ser på saken lite bättre eller rättare sagt ur andras perspektiv, ni verkar kunniga. Att min farfar skulle ha gått över från nazisterna till partizanerna, hmm tror inte det eftersom min familj är från Banja Luka och vi har alltid bott där i generationer och även våra serbiska grannar som vi har växt upp med. Vad tror du? Tror du att det skulle vara socialt möjligt?
23 september 2009 | 19:30
Kico, Per tog nog i lite gran. Problemet är att det inte funnits utrymme i svenska medier att presentera ett annat perspektiv (minst lika sant). Folkmordet på serberna under andra värlskriget är nedtystat på samma sätt som man tystar ned nazistiska yttringar i dagens Kroatien (exempelvis Thompson hyllar ostört ustasa och slakten i Jasenovac utan att någon ”människorättsorganisation” blir upprörd. Det endast enstaka judiska organisationer som protesterar. Svenska journalister är tysta om detta. Man skickar i stället korrespondenter för att skriva om serbernas förtryck mot bögar.)
Jag håller för övrigt inte med dig att nationella konflikter, även den i Jugoslavien bottnar i ekonomiska problem (om man inte menar att olika nationella grupper konkurrerar om ekonomiska resurser). Ekonomiska problem kan radikalisera ett visst samhälle men de kan inte förklara nationella problem. Annars skulle det inte finnas några problem i Nordirland, Baskien, Katolonien, Flandern för att nämna några. För övrigt var Jugoslavien i slutet av 1980-talet och i början på 1990-talet ekonomiskt sett mer utvecklat än hela Östeuropa. Kriget i Jugoslavien kan förklaras endast med ett multidimensionellt förhållningssätt som försenade nationsbildningsprocesser, geopolitiska skeenden, Jugoslaviens konstitution, ekonomi, osv. osv.
23 september 2009 | 22:49
Goran: mm jag fattar vad du menar, det kanse var så att den ekonomiska problemet fick bägaren att rinna över. Men var det inte så att under 80-90talet så skuldsatte tito hela jugoslavien? ”Jag håller för övrigt inte med dig att nationella konflikter, även den i Jugoslavien bottnar i ekonomiska problem om man inte menar att olika nationella grupper konkurrerar om ekonomiska resurser” det var lite så jag menade, dvs en stor skuld som tito fixade och som sedan skulle delas upp. Eller?
24 september 2009 | 0:16
Island har gått i konkurs men ingen talar om att splittra Island. Spanien är ekonomiskt utvecklat men det finns starka separatistiska krafter. Irak är nu både fattigt och har starka separatistiska krafter men ”det internationella samfundet” insisterar på en gemensam irakisk stat.
Den avgörande faktorn för den jugoslaviska söndringen var den yttre faktorn. När Berlinmuren föll förlorade Jugoslavien sin tidigare enorma utrikespolitiska betydelse (buffertzon) samtidigt som det fanns krafter som ville att landet skulle försvinna. Av avgörande betydelse tror jag var katolicismens (dvs. Vatikanens) allians med kapitalismen (USA) som möjliggjorde fria händer för det revanschistiska Tyskland och Österrike att bedriva en folkrättsvidrig utrikespolitik gentemot Jugoslavien. I det sammanhanget är intressanta Klaus Kinkels förehavanden inom BND. En bok om honom – Der Schattenkrieger (skuggkrigaren) – har varit föremål för förbud av nominellt upphovsrättsliga skäl. Kinkels uppgift har varit att upprätta kontakter mellan vissa politiska krafter i Kroatien och den extrema grenen av exilkroater. Hursomhelst var det för den snart enda supermakten viktigt att spränga Sovjetunionen och Jugoslaviens sågs av många som en parallell till SSSR vilket är felaktigt med tanke på vilka krafter som bildat Jugoslavien (västmakterna efter 1:a världskriget). osv.
Med detta inte sagt att Jugoslavien inte hade sina egna inre problem. Förändringen på den storpolitiska scenen, dvs. kommunismens nederlag och försvinnandet av östra blocket rubbade hela det socialistiska Jugoslaviens grund och självidentitet. Jugoslavien var ”varken väst eller öst”. Nu behövde man definiera landet på nytt. Med den ständigt aktuella nationella frågan, som kommunisterna trodde sig ha löst, var alla nationella grupper rädda att inte bli dominerade av någon annan nationell grupp. Detta är konfliktens kärna. Kroater var rädda att de skulle bli överkörda på Jugoslaviennivå. Bosnienmuslimerna var rädda att stanna kvar i rest-Jugoslavien när kroaterna och slovenerna stuckit, och serberna var rädda att ”vakna” i ett oberoende Kroatien och Bosnien-Hercegovina, av samma skäl. Mekanismen är densamma.
I Sverige brukar man ofta prata om ekonomiska problem när man försöker förklara nationella problem. Detta är beror delvis på konformism men framför allt på avsaknad av kunskaper och erfarenheter om hur det är att leva i en multinationell stat där olika etnonationella intressen ska samsas. Jag skrattar alltid när jag hör att den och den gruppen har åkt till typ Bosnien eller Serbien för att lära människorna där hur man lever ”sida vid sida”. Ok, det är ett sätt att få pengar från den svenska staten och gå ut och resa. Men det är tragikomiskt om dessa människor verkligen tror att de kan lära, säg, serber och muslimer i Sandzak att leva med varandra. Jag har, i likhet med många av oss, fler religioner och etniciteter i min släkt, än den överväldigande majoriteten av svenskar har bland sina vänner. Jag anklagar ingen, säger bara att många inte fattar ett dugg om detta problem. Därför är de i regel också teoretiskt dåligt rustade för att förklara den nationella problematiken och pratar undflyende om ekonomin (det finns dock ett fåtal mycket goda svenska experter på området). Britter, belgare, spanjorer är betydligt mer insatta i problemet. Ja, jag orkar inte skriva mer för den här gången. Ska återkomma någon gång om Titos utrikes- och inrikespolitiska roll och(konstitutionella) arv.
24 september 2009 | 9:49
Har du studerat våran historia på högre nivå? Akademisk nivå dvs?
24 september 2009 | 10:57
Jag har studerat bl.a. historia, idéhistoria (nationalism), internationell rätt här i Sverige. Men framför allt har jag läst mycket på egen hand och funderat ännu mer kring de här frågorna, för det som har hänt i f.d. Jugoslavien har berört mig djupt.
24 september 2009 | 17:22
Kico, vi utsätts för propaganda varje dag i våra liv, det är upp till var och en att göra en bedömning av vad som kan vara rätt eller fel – vilket inte alltid är enkelt. Personligen föredrar jag alltid sanningen även om den kan vara brutal.
Kico, du skriver: ”Att min farfar skulle ha gått över från nazisterna till partizanerna, hmm tror inte det eftersom min familj är från Banja Luka och vi har alltid bott där i generationer och även våra serbiska grannar som vi har växt upp med. Vad tror du? Tror du att det skulle vara socialt möjligt?”
Jag säger; det var socialt möjligt pga många faktorer. En bosnienserb/krajinaserb kunde inte officiellt säga efter avk att majoriteten av bosnienmuslimerna. var med i Ustasa fram till våren 1945. Förlåt, visst kunde en serb säga så men hamnade snabbt då i något av Titos fängelser pga serbisk nationalism. Det var enklare att hålla tyst och ett sätt att förlåta och gå vidare – ett kommunistiskt Jugoslavien var bättre än lidande i själen. Det finns ingen som gick in i den jugoslaviska identiteten som krajinaserber och bosnienserber. Alla andra har så här i efterhand visat sig vara jugoslaver sekundärt medan bosnienserber och krajinaserber primärt var jugoslaver och serber sekundärt. 1991-1992 tvingades man bli serber igen och det rev upp alla latenta sår.
Det dog alldeles för många oskyldiga själar under brutala krig på 1900-talet i nuvarande Bosnien och Kroatien. För bosnienmuslimerna är Srebrenica ett kollektivt trauma, precis som Jasenovac är för krajinaserberna och bosnienserberna. I Srebrenica dog ca 4000-7000 oskyldiga själar medan i Jasenovac dog enligt Simon Wisenthal centret ca 500000 oskyldiga serber, merparten bosnienserber och krajinaserber – ändå handlar 100 % av alla artiklar om lidandet i Srebrenica medan 0 % handlar om lidandet i Jasenovac. Det finns ingen objektivitet i fråga om vad som hänt. Goran sammanfattar min frustration i frågan bäst med följande formulering:
”Problemet är att det inte funnits utrymme i svenska medier att presentera ett annat perspektiv (minst lika sant). Folkmordet på serberna under andra värlskriget är nedtystat på samma sätt som man tystar ned nazistiska yttringar i dagens Kroatien (exempelvis Thompson hyllar ostört ustasa och slakten i Jasenovac utan att någon “människorättsorganisation” blir upprörd. Det endast enstaka judiska organisationer som protesterar. Svenska journalister är tysta om detta. Man skickar i stället korrespondenter för att skriva om serbernas förtryck mot bögar.”
Svensk media är pragmatisk och följer bara makten, dvs USA. Det gör även resterande västeuropeiska länder. Folkmordet på serber mellan 1941-1945 måste lyftas fram för att man ska förståelse för 90-talets tragik i forna Jugoslavien.
Bosninen måste upplösas, denna sjuka skapelse existerar bara för att det passar USA i deras geopolitiska imperialism.
25 oktober 2009 | 1:02
Hej Kico, hur får man tag på dig??? VIKTIGT!!!
14 november 2009 | 0:59
De bosniska muslimerna börjar alltmer beté sig som serberna gjorde på 90- talet.
Utan tvivel har de ambitionen att göra bosnien till en muslimsk stat. Trots att såväl Kroater som Serber levt i Bosnien innan där fanns några bosnienmuslimer, så försöker de likt en gökunge, tränga undan ursprungsbefolkningen.
Otacksamma är de mot Kroaterna, då dessa räddade dem från utplåning vid senaste kriget. Kanske Kroaterna blir klokare och gör gemensam sak med Serberna nästa gång.
14 november 2009 | 14:52
Bosnienmuslimerna blev 1992 indragna i ett onödigt krig mot serberna. Deras korkade ledare Alija Izetbegovic (det tragiska är att den sekuläre Fikret Abdic, som fått flest muslimska röster i presidentvalet blev utmanövrerad) trodde på dåvarande USA:s ambassadör Zimmerman och förkastade en överenskommelse som han hade undertäcknat och som kunde ha räddat alla oss från blodspillan. Men Izetbegovics aptiter var för stora (den mannen har tillbringat en inte så liten procent av sitt liv i finkan) och han gick in i fällan, i tron om att väst skulle intervenera för att skapa en muslimdominerad stat av Bosnien-Herecegovina. Ledarskapet i Sarajevo tänker fortfarande i samma banor och hoppas på utländsk hjälp i stället för att försöka komma överens med sina grannar.
5 februari 2010 | 23:50
Zana, varför vill du få tag på mig? Du kan få min mail.?
30 september 2010 | 15:49
Till eran stora besvikelse, kan jag meddela att Bosnien-Hercegovina kommer aldrig upplösas så länge en majoritet stödjer ett självständigt och förenat Bosnien-Hercegovina. Anledning nummber två – att ge Republika Srpska självständighet nu är samma sak som att berömma folkmord, etnisk rensning, massvåldtäkter, massfördrivning etc etc…
Istället för att prata om splittring, varför inte prata om samlevnad, respekt och solidaritet mot varandra? Det finns gott om multietniska partier i BiH idag, som dessutom kommer gå till val ganska starka. Socialdemokratiska Partiet (SDP) kommer säkerligen vinna. Det är ett parti som står för tolerans och samlevnad. Och det räcker inte där… BiH behöver fler multietniska partier och dessa partier måste höja sin röst mot nationalismen. Nationalism sprider hat och för med sig fruktansvärda konsekvenser! Har inte vi lärt oss detta, efter så mycket lidande i Nationalismens spår under 1900-talet?!….
…därför borde BiH hålla ihop.
7 oktober 2010 | 20:13
Jag är inte lika säker som du på att majoriteten av befolkningen i Bosnien-Hercegovina vill ha den staten men jag är alldeles säker på att majoriteten av befolkningen INTE vill ha den typ av staten som du förordar, nämligen en centraliserad stat, utan maktdelningsmekanismer som endast skulle utgå från principen en man – en röst och som skulle domineras av bosnienmuslimer.
Den sorts ordning, som man i strid med lag (delrepublikens och Jugoslaviens författningar samt folkrätt) försökte införa 1992, och misslyckades totalt med förödande konsekvenser för alla inblandade. Fredsmäklaren Lord David Owen har sagt till dem som hade sådana drömmar: DON’T DREAM DREAMS.
När det gäller påståendet att Republika Srpska ska vara grundat på ”folkmord” och etnisk rensning så är det ren propaganada. Republika Srpska bildades FÖRE kriget, som svar på konstitutionell kupp i delrepubliken när man försökte i strid med det serbiska folkets vilja, och serberna hade rätt att med veto hejda delrepublikens utbrytning från Jugoslavien, bryta ut denna federala enhet.
Att muslimerna och (då) kroaterna i delrepubliken hade en teoretisk (om än olaglig) möjlighet att försöka bryta ut delrepubliken från den gemensamma staten Jugoslavien (var var viljan till ”samlevnad, solidaritet och respekt mot varandra” på den tiden?) är en direkt följd av folkmordet på serberna som de nazistiska ustasastyrkorna bestående av kroater och muslimer, samt muslimska SS-styrkor begick under andra världskriget. Före andra världskriget hade serberna en stabil majoritet i Bosnien (området fick status av delrepublik efter kriget UNDER FÖRUTSÄTTNING att staten Jugoslavien existerar, den som ifrågasatte Jugoslaviens yttre gränser fick finna sig i att alla andra gränser ifrågasattes). Med andra ord var det självutropade Bosnien-Hercegovina en folkmordsskapelse. Att de som ville bryta ut delrepubliken från Jugoslavien dessutom åberopade sina nazistiska traditioner från andra världskriget var ytterligare en befogad anledning för serberna att stävja sådana försök (det är svårt att hitta en serb i Bosniska Krajina eller i Hercegovina som inte förlorat någon släkting i andra världskriget, ibland var hela familjer och byar utraderade). Men det bosnienserbiska ledarskapet visade tämligen hög grad på kompromissvilja och gick med på ett självständigt Bosnien-Hercegovina, under förutsättning att delrepubliken federaliserades enligt samma principer som rådde på Jugoslaviennivån, vilket kom till yttryck i den så kallade Cutileiroplanen (eller Lissabonöverenskommelsen, som denna EG:s plan också kallades).
Att det blev krig i Bosnien är en direkt följd av muslimska ledare valde att först underteckna och sedan förkasta den planen, ledare som bevisligen (i vart fall kretsen kring Alija Izetbegovic och Omer Behmen) var extrema islamister som till varje pris ville förverkliga sina sjuka drömmar utan hänsyn till konsekvenser både för sitt eget folk och för andra.
Att du nu pratar om samlevnad och solidaritet är ren hyckleri. Varför ville ni inte leva i samma stat med serber 1992? Varför bröt ni ut er överhuvudtaget? Varför förkastade muslimska ledare den så kallade Belgradöverenskommelsen med serberna, sommaren 1991 (i och för sig så accepterade Muhamed Filipovic och Adil Zulfikarpasic den överenskommelsen, men Alija Izetbegovic drog sitt stöd undan, även den gången) ? Var det problem att serberna i den staten skulle vara i majoritet, kanske, måhända?
SDP är ett parti som kallar sig multietniskt men företräder rent muslimska intressen av ett centraliserat Bosnien-Hercegovina, och detta går inte att förvekliga enligt konstitutionen, för varken serber eller kroater vill ha någon centraliserad makt som helt skulle domineras av bosnienmuslimerna. Man kan försöka åstadkomma detta med hjälp av yttre faktorer (att med hjälp av främmande härskare förtrycka sina egna grannar och bröder, det känner jag igen någonstansifrån) men varje sådant försök kommer att göra konstruktionen Bosnien-Hercegovina ännu mer omöjlig.
Jag hoppas verkligen att du och sådana som du, trots den västliga propagandan som smeker er medhårs pga. sina egna geopolitiska intressen, inser att staten inte kan byggas på yttre diktat utan att ni måste lära er komma överens med era grannar och ta hänsyn till deras intressen och vilja (i stället för att ständigt beskylla dem för det ena och det andra). Annars är det ingen samlevnad och respekt du och sådana som du söker utan konfrontation.