Det är en gammal romersk sed att bara tala gott om de döda. Eftersom jag inte är romare känner jag mig inte bunden av detta. Jag skall tala sanning istället.
Richard Holbrooke – som dog i går, vid en ålder av 69, av en brusten aorta – var något av en symbol för denna tid: en diplomat som var stolt över sin avsaknad av takt. Hans jobb var att ”ljuga för sitt land” – vilket han också gjorde. Men han tycke också om dödande, fusk och stölder. Det här är mannen som uppmanade sina överordnade att ”ge oss bomber för fred” (NATO: s intervention i Bosnien år 1995), som erkände i sina egna memoarer att han försökte lura Serbiens president under fredssamtalen om Bosnien, och som i paus från diplomatin var investeringsbankir (Credit Suisse, Lehman Brothers). Ironiskt nog var det det senare som försatte honom i problem enda gången under hans karriär, när han fick reda upp anklagelser om överträdelser av etiska regler innan han blev imperiets ambassadör till FN.
Ja, han avslutade kriget i Bosnien – på USA: s villkor, och först efter att Washington saboterat alla försök att avsluta det på något annat sätt. Han försökte senare i åratal att underminera och förstöra det fördrag han hade mäklat fram.
Holbrooke med UCK-terrorister
År 1998 blev han berömd när han sätte sig ner med UCK – mystiska krigare hans kollega Robert Gelbard hade betecknat som ”terroristorganisation”. Bilden av Holbrooke i strumpor sittandes på golvet bredvid en skäggig (och i kängor) UCK-terrorist visades över hela världen.
Senare sade han till Time Magazine att han hade varit ”rasande”. Om han var, visade han aldrig det. Han åkte till Belgrad som Kejsarens sändebud igen, och försökte upprepa sin prestation från 1995…
16 december 2010 | 23:15
Intressant hur du beskriver UCK, terrorister? Om det var någon part som terroriserade så var det den serbiska. 10 000 dog under Kosovo kriget varav 90% cevila.
17 december 2010 | 9:47
Terrorism är att med hjälp av våld försöka uppnå politiska mål. Fakta i målet är följande:
1.UCK förde en väpnad kamp mot staten Jugoslavien i syfte att bryta ut Kosovo (jfr. ETA, IRA, PKK…).
2.UCK riktade sin våld både mot jugoslaviska säkerhetsstyrkor men också mot serbiska civila och framför allt mot albaner lojala den jugoslaviska staten.
3.UCK instrumentaliserade den albanska civilbefolkningen i kampen mot de jugoslaviska säkerhetsorganen.
4.T.o.m. officiella företrädare för USA, som tillsammans med Tyskland och Storbritannien hade avgörande inflytande på UCK:s aktiviteter, kallade inledningsvis UCK ”terroristorganisation”.
5.Den svenska försvarsmakten betraktade UCK som ”en terroristorganisation per definition”. Det var först inför det kommande svenska erkännandet av den självutropade staten Kosovo (som skedde i mars 2008) som man ändrade beskrivningen till ”UCK är en organisation som av vissa aktörer och under vissa perioder kallats terroristisk”.
PS.
Ingen ifrågasätter att det var UCK som startade kampen mot den jugoslaviska staten eftersom man insåg att man bara genom våld kunde uppnå den maximalistiska nationalistiska målsättningen – ett oberoende Kosovo. Därmed bär den ”organisationen”, tillsammans med de stormakter som instrumentaliserade UCK i sin imperialistiska politik gentemot Balkan, ett stort ansvar för eskaleringen av våldet som, mycket riktigt, också drabbade civila. Det är överflödigt att påminna att UCK också är ansvarig för den massiva fördrivningen av hundratusentals icke-albaner från Kosovo i samband med att Nato tog över ansvar för säkerheten i provinsen.
Sammantaget finns det all anledning att betrakta UCK som en terroristorganisation.
Mvh
Admin.
17 december 2010 | 13:29
Gott, ännu mer Serbiska propaganda. Dock insåg jag nu varifrån Balkanpuls tar sina texter ifrån. En serbisk nationalistblogg av Nobojsa Malic.
Intressant fakta om Nebojsa Malic är att han bland annat förnekar att folkmordet i Srebrenica har hänt.
Herregud vilka källor ni har. Källkriitk ?
17 december 2010 | 14:06
Du har undrat varför man använder beteckning ”UCK-terrorister” här på BP och har fått ett välargumenterat svar. När du nu uppenbarligen inte klarar av att bemöta argumenten byter du ämne och klamrar dig fast vid Srebrenica, som de flesta albaner gör när de saknar argument.
Om du ser till att informera dig lite så kommer du att inse att en hel del vetenskapsmän i världen ”förnekar” ”folkmordet” i Srebrenica. Bland ”folkmordförnekare” finns forskare från Programmet för studier kring Förintelsen och folkmord från Uppsala universitet som publicerat boken Folkmord som metafor. Läs den, bilda dig, i stället för att försöka dig på billig smutskastning av Nebojsa Malic.
Ett tips:
I stället för att vara orolig för att denna blogg ska ha något inflytande på opinionen i Sverige och ändra propagandabilden av händelserna på Balkan (tänk på att DN läses av hundratusentals människor varje dag), kan du se det här som ett sätt att informera dig om saker som förtigs och på det sättet skaffa dig en bättre argumentation för din sak. Att misskreditera meningsmotståndare genom smutskastning går endast om du är stor nyhetsproducent. I en saklig diskussion 1-1 är du dömd att framstå som löjlig med sådana argument. Och det vill du inte, antar jag.
17 december 2010 | 16:31
Till att börja med har jag aldrig nämnt någonting om UCK.
Att du sedan numera och hänvisar till ”vetenskapsmän” kan du ta med att 75 % av dem som var verksamma vid ”Balkaninstituet” vid Uppsala Universitet också är serber. Partisk? Nej absolut inte. Länk till det berömda ”Balkan institutet”. http://www.valentin.uu.se/index_eng.htm
Srebrenica är så välkänt och bekräftat att du inte kan ha mage att förneka det. Du som är från balkan som komma ihåg detta och föra det vidare till nästa generation för att undvika att något sånt här återigen kommer att ske, inte att intala dig motsatsen 1000 ggr för att sedan ”tro på det”.
Faktum är att Srebrenicamassakern är så erkänd att till och med Serbiens president, Tadic har bett om ursäkt.
Serbiens parlament har bett om ursäkt för ”massmordet” som man väljer att kalla det istället för folkmord.
Två internationella domstolar har stämplat det till folkmord.
Flera människor har blivit dömda för massakern i Srebrenica.
FIFA hade även planer på att hålla en tyst minut i VM-Finalen (Holland gick till final).
Att påstå att den inte ägt rum är löjligt. För jag vet, du vet och Malic vet att det har ägt rum.
17 december 2010 | 16:35
Märkte att länken till institutet inte fungerar. Men det finns en länk som heter Balkan Studies research group, tryck på den istället.
Angående ”Bilda dig” som du skrev till mig ansvar jag som har en 5 årig utbildning ha en någorlunda ”bildning”. Har dock inte läst boken.
17 december 2010 | 19:51
OK, jag förväxlade dig med den första kommentatorn som frågade om UCK.
Att 75 % av alla på ”Balkaninstitutet” vid Uppsala Universitetet ska vara serber är ett mycket roligt påstående som visar hur informerad du är. För det första är Balkan Research Group inte samma sak som Programmet för Förintelse och folkmord. Vidare finns det bara en serb i den nämnda Balkangruppen – en ung tjej, och hennes intresse av de här frågorna som vi diskuterar här är 0 och hennes inflytande ännu mindre.
Annars finns det tre kroater verksamma inom Balkangruppen, en bosnjak, och en prokroatisk forskare från blandäktenskap (kroatisk-serbisk) som i frågor som berör Bosnienkriget och Jugoslavien kriget står nära kretsar som Stjepan Mesic.
Resten är svenskar (alltså de vars existens Reinfeldt förnekar;)
Boken som jag talar om – Folkmord som metafor – har för övrigt skrivits av Kjell Magnusson, ett äkta serbiskt namn, eller hur.
Även om han hade varit serb så är det argumenationen som är viktig.
Vad gäller massakern i Srebrenica så är det ingen som ifrågasätter att människor har dödats eller att arkebusseringar förekommit. Frågan är inte om massakern i Srebrenica inträffat utan HUR, I VILKEN OMFATTNING och VARFÖR.
Det som är omtvisstat är alltså hur många som dog sammanlagt, hur många som blev arkebuserade samt sjäva brottsrubriceringen (förtutom ”folkmord” finns det ockå ”brott mot mänskligheten” och ”brott mot krigets lagar”. Även om man skulle godta Haagtribunalens siffra som domstolen bygger på antaganden och cirkelargumentationen så är det helt orimligt att tala om folkmord om man inte vill devalvera detta begrepp till oigenkänlighet. Om du läser artikeln om Krstic-domen som publicerats här på Balkanpuls ( http://balkanpuls.se/forskare-folkmordsdomen-mot-krstic-hansynslos-bluff/ ) kommer du att inse att ICJ endast övertagit Haagtribunalens slutsatser. ICJ har således aldrig prövat självständigt om någt folkmord inträffat i Srebrenica.
Att politiker i Serbien röstat på en resolution som bevisligen författats av EU (det har Jelko Kacin skrytit om) är inget argument för att det som har hänt i Srebrenica är folkmord. Det är bara ett argument för att Serbien befinner sig under ockupation. Sådana frågor ska för övrigt inte avgöras av politiker, för det inte någon politisk fråga utan straffrättslig fråga.
Att åberopa FIFA:s påstådda avsikter är tragikomiskt irrelevant. Eller så har Sepp Blatter icke annonserade kunskaper i internationell straffrätt?
Problemet med Srebrenica är att man inte får utreda vad som verkligen har hänt därför att den behövs som myt som USA och västmakter som lyder det ska använda i sin interventiontionistiska politik, som ironiskt nog används mest för att mörda muslimer i andra delar av världen.
Om du såg till att informera dig skulle du inse att människor som har tillhört Drazen Erdemovics förband (där det alltså fanns kroater och slovener, och t.o.m. en bosnjak) lever ostört i Belgrad utan att varken Haag eller Serbiens krigsförbrytardomstol intresserar sig för dem. Erdemovic, bosnienkroat som stred i de bosnienserbiska styrkorna vid tiden för Srebrenicas intagande, var alltså ”nyckelvittne” vid Haagtribunalen som avtjänat fyra års fängelse i Norge för sitt ”erkännande” att ha mördat ca 120 människor och fått ny idenitet. Det finns fortfarande många obesvarade frågor om Srebrenica.
Att de flesta muslimer i Bosnien-Hercegovina ryter till när man börjar resonera odogmatiskt om det som har hänt i Srebrenica är förståeligt men utgör ett stor problem för försoningsprocessen mellan folken. I en sådan situation är vi under följande tusen år beroende av att ha ”fredsmäklare” som på det kontrollerar hela situationen på Balkan. Enligt min mening är det djupt tragiskt – fram till igår var vi klass- och arbetskamrater och gifte oss med varandra och nu behöver vi nån jävla Holbrooke och hans gelikar som ska ”försona oss”.
Att ha studerat i X antal år kan vara bra för karaktären, men det är fullständigt irrelevant för graden av bildning och ännu mindre för förmågan av självständigt tänkande. Jag är helt övertygad om att du kan prestera bättre än du visat hittills.
17 december 2010 | 21:43
Börjar med att säga att jag inte har läst igenom din text. Du som ska skriva artiklar bör väl veta vad styckindelning är?
Vidare tycker jag det är lustigt att BP väljer som sagt att hellre lyssna på en serbisk ultranationalistisk blogg istället för TVÅ internationella domstolar som förmodligen har lagt ner betydligt mer tid och resurser i ämnet. (Vilket var jag ifrågasatte från början).
Hur som helst har jag varken tid eller lust att sitta en fredag eller en helg och diskutera vidare. (Du verkar dock ha obegränsat med tid). Jag låter dig få sista ordet sagt.
17 december 2010 | 22:07
Varför läsa någon text när du redan kan allting, inklusive att jag är ”en serbisk ultranationalist”. Leve styckEindelningen, broder, och välkommen åter!
22 december 2010 | 10:05
Tyvärr, att använda vapen mot en regim som sysslar sig med förtryck och förföljelse mot etniska grupper kan inte betraktas som terroristverksamhet. Jag kan inte heller förstå varför serbiska debattörer beskyddar brott mot mänskligheten begångna av Slobodan Milošević, då han också vållat skada av kolossal betydelse på den serbiska nationen. Jag är övertygad om att alla frihetsälskande serber gjorde allt de kunde för att avskaffa denna orättvisa regim som genom korruption och övergrepp intog makten.
Vad gäller brott mot oskyldiga serbiska civila begångna av albanska aktörer är dessvärre undanskymd i officiella rapporteringar och behöver därför undersökas sakligt av forskare för att få en helhetsbild av konflikten.
22 december 2010 | 15:11
Albanactus, om du vill få en helhetsbild av konflikten måste du ta hänsyn till följande:
Det var aldrig Slobodan Milošević som person och makthavare som var det egentliga problemet för albanska nationella ledare i Kosovo utan Kosovos status. Både du och jag vet att Milošević vann upprepade gånger i serbiska valen på 90-talet tack vare den albanska valbojkotten i Kosovo. Serbiska oppositionen försökte under hela 90-talet förmå de albanska nationella (ja, nationalistiska) ledarna att delta i valen för att rösta bort Milošević (vilket med facit i hand hade lyckats med albanskt valdeltagande) men de vägrade. Varför? För att de genom deltagande i valen skulle erkänna Republiken Serbien som sitt land (ja, varför vägrade serberna i Kosovo ett och ett halvt decennium senare delta i valen i Kosovo?). Och det ville man ju inte. De albanska nationalistiska ledarna ville ha Kosovo som egen stat. Detta är i sig en helt legitim önskan, på samma sätt som det är legitimt för mig att önska mig en lägenhet på Strandvägen i Stockholm. Det är däremot ingen mänsklig rättighet för albanerna att få sin stat i Kosovo. Detta kunde man eventuellt uppnått genom förhandlingar, om serberna gått med på det, men det är föga sannolikt att varken regeringen eller oppositionen i dåvarande Serbien skulle ha gått med på det. Det är det som är kärnproblemet. De som kräver att problemet ska lösas genom att serberna ska uppge en del av sitt territorium ska först föregå med gått exempel och låta Nordirland, Baskien, Katalonien, Sydtyrol, Transylvanien, TURKISKA KURDISTAN osv. osv. gå sin egen väg.
De albanska nationella ledarna valde i en sådan situation att upprätta ett parallellt samhälle för att de facto skapa en albansk stat där. Detta medförde en radikalisering där ett isolerat Belgrad, som befann sig under internationella sanktioner och som var indraget i krig i andra separatistiska delar av Jugoslavien (där serberna förvägrades samma rätt till självbestämmande som världspolitiska herrar i strid mot folkrätt gett till de etnonationalistiska separatisterna), saknade ekonomiska resurser att förmå ett tillräckligt stort antal albaner att ta avstånd från radikal etnoseparatism som på den tiden representerades av Rugova. I praktiken gick Belgrads politik ut på att kontrollera säkerhetssituationen i provinsen, vilket var ett trubbigt instrument och inte var tillräckligt för att skapa varaktig stabilitet i provinsen (ja, tänk vad det skulle bli av Sveriges politik i förorter om man saknade ekonomiska resurser eller om man var utsatt för utländska påtryckningar?). Belgrad försökte också (genom ett närmande till Republiken Albanien) föra förhandlingar om praktiska frågor som skolplansfrågan men albanerna i Kosovo vägrade på allvar delta i förhandlingarna för att inte underminera sin viktigaste politiska målsättning – den självständiga albanska staten Kosovo. När de albanska nationalistiska ledarna misslyckades att få internationellt erkännande (det var bara Republiken Albanien som erkände den i början av 90-talet självproklamerade Republiken Kosovo) valde en grupp radikala (eller som Säpo skulle säga ”våldsbejakande” och ”våldsbenägna”) människor – UCK – att genom väpnad kamp uppnå målet – utbrytning av ett albanskt Kosovo. Det återstår att kartlägga tydligare vilka utländska underrättelsetjänster bidrog till skapandet av UCK (Jan Öberg talar om BND och det är ingen hemlighet att CIA var inblandat) men det är väl känt vilka metoder UCK använde i sin kamp, på vilket sätt de finansierades osv. Enligt alla vedertagna definitioner och jämförbara etnoseparatistiska rörelser så var UCK en terroristorganisation (även om den hade stöd hos en del av den albanska befolkningen i Kosovo). Ännu viktigare i sammanhanget är att det är UCK (och dess sponsorer) som bär huvudansvaret för alla oskyldiga offer som föll i det av UCK framprovocerade kriget.
Slobodan Milošević reducerade förvisso i slutet av 1989 Kosovos ”autonomi” till proportioner som enligt internationella standarder var mycket höga. Man kan förstå att albaner reagerade med missnöje, eftersom det inte är så roligt när du har mycket av något och sedan har mindre av det. Men om vi ska få en helhetsbild av konflikten så måste man beakta även serbernas situation i Jugoslavien och Serbien, och den var att de var splittrade i 6 federala enheter och att den nominellt serbiska republiken – (Socialistiska) Republiken Serbien – i sig var konfederaliserad, något som inte var fallet med andra republiker, trots att det fanns anledning för det i exempelvis Kroatien (där man hade kunnat ha av historiska och etniska skäl Istrien, Dalmatien och Krajina som autonoma provinser). Det fanns mycket utbrett förståelse inom den jugoslaviska federationen att konstitutionella förändringar var nödvändiga. Viktigast av allt – dessa förändringar (på federations- och republiknivån) genomfördes helt i enlighet med gällande lagar.
Serberna i Kosovo kände sig utsatta för den albanska makten som styrde provinsen. Nominellt var de bosatta i sin egen stat – Republiken Serbien – samtidigt som de i praktiken var en allt mer krympande (pga. av demografiska utvecklingen) minoritet i Kosovo under albanskt styre. Att relationerna mellan serber och albaner inte varit de allra bästa behöver jag inte påpeka särskilt mycket.
Hade västmakterna inte bestämt sig för att slakta Jugoslavien i strid med gällande folkrättsliga konventioner så hade separatistiska och terroristiska rörelser som t.ex. UCK i Kosovo aldrig fått blomma ut. I stället hade man sökt lösningar inom ramen för Jugoslavien och Serbien, och då hade vi sluppit många blodiga krig som västpropagandan, med sin Orwellska logik, nu beskyller Milosevic för – för att dölja och rättfärdiga sin katastrofala Jugoslavienpolitik som bäst beskrivits av Lord Peter Carrington, ordförande på EG:s Jugoslavienkonferens, som på 1980-talet var Natos generalsekreterare:
”If Europeans, Americans and the UN had not intervened in Yugoslavia, there would have been far fewer people killed. There would have been far less ethnic cleansing. There would have been some extremely unhappy and dissatisfied people who felt that they had been done out of their country or their livelihood or whatever it might be, but there was going to be a very large number of dissatisfied and unhappy people at the end of all this. And perhaps the moral of the goal is that you should think very carefully before you intervene in a civil war.”
(se Carringtons uttalande I dokumentärfilmen Avoidable War http://video.google.com/videoplay?docid=5860186121153047571#)
22 december 2010 | 19:49
Vad gäller att yrka på utbrytning är detta ingenting brottsligt i ett demokratiskt värld. Att beskylla och ringakta en nation för verksamhet av separatism på grund grundval av att vilja skada en annan nation är detsamma som att fabricera en osann historia. Du visste nog aldrig att den serbiska staten mot viljan hos befolkningen i Kosovo avskaffade deras självstyre och tvingade dem att avlägga trohetsed för att rent av genomgå assimilation. Du kan hela ditt liv försöka komma med snedskurna, mytomspunna historier men även den historiska verkligheten bakom den våldsamma upplösningen av federationen Jugslavien kan du inte undgå. Det kosovoalbanska parlamentet krävde aldrig utbrytning ur Serbien före då de serbiska myndigheterna upphävde Kosovos autonomi 1989. Vad som pågick i Kosovo under serbiskt styre var ingenting annat en humanitär katastrof som är väldokumenterad och rapporterad av det internationella samfundet att även dagens serbiska ledning bett om ursäkt för vad albanerna fick genomlida. Att beskylla albanerna för deras prekära situation är ingenting annat än att försöka rättfärdiga eller undanskymma de brott som Slobodan Milošević-administrationen antog i lagstiftning för att undertrycka deras grundläggande mänskliga rättigheter. Vad skulle hända om samerna i Sverige fick sitt självstyre indragen och likaså blev utsparkad från sina arbeten en masse på grund av vägran att underteckna etniskt kränkande avtal? Vi vet mycket väl i den utbildade sfären i det politiska landskapet i moderna Europa vad för brott mot mänskligheten skedde under ledning av Slobodan Milošević. Det finns inga skäl att undanröja dessa obestridliga bevis. Sedan talar du som att Slobodan Milošević saknade egen vilja. Han behövde inte mörda och förfölja människor även om (även om det är oriktigt) det kosovoalbanska ledarskapet visade motvilja i samarbete med den serbiska centralmakten. Vad för politiska spel Slobodan Milošević spelade är välkända för den västerländska publiken och icke bara för den albanska, vilka var baserad på manipulation som du angav. Det är på grundval av det historiska faktum att Milošević-administrationen begick grova brott mänskligheten som västvärlden tappat sitt tålamod och därför givit kosovoalbanerna självständighet.
PS: Kan du svara på frågan varför Slobodan Milošević utvisade människorättsobservatörer i Kosovo under serbiskt styre?
22 december 2010 | 21:23
Politik åsido. Jag vill bara säga varför du inte försöker dra större trafik till webbplatsen genom att inkludera information om länderna i det forna Jugoslavien? Det finns säkerligen mycket på engelska du kan hämta via nätet och översätta. Vad jag kan se är att webbplatsen fortfarande är i begynnelsen. Jag hade velat veta vad för mål du försöker nå och vilka dina målgrupper är. Jag har erfarenhet av att hjälpa hemsidor med anknytning till Balkan och skulle vilja föreslå någonting ifall det är okej. Först och främst tonade ned det politiska innehållet. Ha ett bestämt innehåll och syfte och innefatta fakta om de sydslaviska länderna. Webbplatsen är på sätt och vis kaotiskt strukturerad men inte helt värdelöst. Anledningen varför jag föreslår idéer är på grund av min benägenhet att hjälpa andra sprida kunskap oavsett politiskt ställningstagande.
23 december 2010 | 15:04
Du gör ett förvirrat intryck: Först säger du att utbrytning är ”ingenting brottsligt i en demokratisk värld” och sedan motsätter du dig att de som förespråkat utbrytning ska kallas separatister. Vad är utbrytning om inte separatism?
Apropå att ”skada en annan nation” menar du väl att det hade varit nyttigt för den serbiska nationen om Serbien blev av med en del av territoriet. Detta är ett intressant tankesätt som du gärna får presentera till alla de länder som brottas med separatistiska rörelser. Du kanske blir utnämnd till Årets tänkare på grund av dina originella idéer.
Om vi går över till fakta så stämmer det inte att Kosovos ”självstyre” blev ”avskaffat” 1989. Det som man gjorde genom konstitutionella ändringar 1988-89, godkända både på provins-, republik- och federationsnivå, var att de autonoma provinserna (Vojvodina och Kosovo) inte längre fick ha konstitutioner utan statut (ingenstans i världen har någon provins ”konstitution” som är ju ett attribut som tillkommer stater, för att ta ett exempel kan man konstatera att Katalonien har Statut). Vidare så införde man mekanismen att statutets överensstämmelse med Republiken Serbiens konstitution skulle godkännas av Republiken Serbiens parlament och inte som dittills Kosovos parlament (här är det värt att påminna att ledamöter från de två provinserna var representerade i republiken Serbiens parlament. Provinsernas vetorätt på republiknivån avskaffades också. Dittills hade man haft en ordning där provinserna kunde genom vetorätt och genom representation i Republiken Serbiens parlament påverka livet i det ”inre Serbien” samtidigt som ”det inre Serbien”, som var konstitutionellt odefinierat (alltså Serbien minus provinserna) inte kunde blanda sig i provinsernas angelägenheter. Den ordningen var fullständigt orimlig och tjänade bara den av kommunisterna anammade irrationella trossatsen ”ett svagt Serbien – ett starkt Jugoslavien”. En annan sak var att samma läroplan skulle tillämpas i hela Republiken Serbien. Dessa ändringars syfte var att förhindra befintliga försök att bryta ut Kosovo från Serbien vare sig inom den jugoslaviska federationens ramar eller utanför, som en självständig stat Kosovo eller som en del av en storalbansk statsbildning (som nu börjar bli mycket aktuell).
Märk väl att Kosovo efter dessa ändringar fortfarande skulle ha både parlament (något som Skottland fick först 1997!), regering, polis, universitet (på albanska) osv. osv. och att alla dessa institutioner skulle vara albandominerade (av demografiska skäl). Däremot sattes det effektiva konstitutionella spärrar för en utbrytning i enlighet med ovan beskrivet scenario.
Att albanska nationalister lyckades övertyga en del av den albanska befolkningen i Kosovo och tvinga en annan (grupptryck är stark i traditionella samhällen) att bojkotta Republiken Serbiens institutioner och att anordna stora demonstrationer med stora inslag av våld är en annan sak. Den serbiska regerigen svarade med att kräva lojalitetsförklaring som innebar att exempelvis albaner som ville undervisa i statliga skolor (på albanska) skulle följa den gemensamma läroplanen. Albanska lärare bojkottade detta och följden blev att de inte fick undervisa i de statliga skolorna. Man kan visst diskutera hur klokt detta var. Men i västpropagandan på 90-talet (som avvek mycket från hur man beskrev situationen i Kosovo på 1980-talet, se exempelvis denna artikel från New York Times http://www.nytimes.com/1987/06/28/world/belgrade-battles-kosovo-serbs.html ) hette det att det albanska språket blev förbjudet, vilket är nonsens.
Att du sedan försöker dra någon analogi med samernas situation i Sverige visar bara att du fattar noll och saknar grundläggande kunskaper om de jugoslaviska och svenska systemen. Har samerna idag en territoriell autonomi där ett parlament har befogenheter att stifta lagar som gäller för hela befolkningen på det territoriet? Har samerna en regering? Har samerna universitet på samiska? Nej, samerna har ingenting av detta, medan albanerna hade allt detta enligt ”Milosevics” konstitution. Dessutom är samernas identitet och rättigheter i det svenska rättssystemet starkt kopplat till renskötseln vilket innebär att det aldrig kan uppkomma en modern samisk identitet som på allvar kan hota försvenskningen av samer (vilket är fait a compli för länge sedan). Tänk om man kopplade den albanska identiteten bara till de män som bar den vita mössan (keče). Ingenting av sådan identitespolitik förekom i Jugoslavien och Serbien. Jag ska nu inte nämna kurdernas situation i Turkiet. För inte så länge sedan fick de inte ens säga att de var kurder, eller använda en viss bokstav, någon territoriell autonomi kan de bara drömma om. Och Turkiet var ett av de Nato-länder som, i strid mot folkrätt, bombade Jugoslavien 1999 ”av humanitära skäl”.
De utvisade människorättsobservatörer har visat sig bara vara ”civilklädda Natosoldater”. Så är fallet med många organisationer idag som utger sig att kämpa för mänskliga rättigheter när de i själva verket bedriver det gamla goda Drang Nach Osten i de östeuropeiska länderna som fortfarande inte är under Natos kontroll. För ett par år sedan hade jag nöjet att träffa en belgisk ”doktorand” på en svensk universitetsinstitution, som efter att ha varit en aktiv medlem i Havier Solanas Nato-högkvarter under Natos bombningar av Jugoslavien, nu ”undersöker förhållanden inom den ryska armén” i samarbete med människorättorganisationen Soldiers’ Mothers. Om vi tar ett svenskt exempel så vägrades en professor från ett svenskt universitet inresa i Förbundsrepubliken Jugoslavien på 1990-talet. Densamme professorn har senare skrutit med sina goda relationer med UCK, har senare till och med organiserat resor där studenter från hans institution (som intressant nog är samma institution där den ovannämnde belgiske ”doktoranden” verkade) fick träffa knarksmugglare som Haradinaj och Thaci (http://bloggosapiens.files.wordpress.com/2010/12/bnd-kosovo-feb-2005.pdf). För att inte tala om vad ”Svenska helsingforskommittén” (nuvarande ”Civil Rights Defenders”) gjorde och gör på Balkan.
I stället för att åberopa ”det internationella samfundet” som USA och dess sateliter (eller som Julian Assange skulle säga: bananrepubliker) tycker om att kalla sig, rekommenderar jag dig att läsa på, bekanta dig med fakta och argument. Du kommer inte att upphöra vara alban, men du kommer att upphöra vara oinformerad och indoktrinerad. För imorgon kan USA bestämma sig att skita i albaner och då kommer du att höra en annan historia från ”det internationella samfundets” medier och från alla dessa ”människorättsaktivister” som bedriver dess politik i utvalda områden.
23 december 2010 | 18:19
En form av långsökt förklaring är någonting jag inte godtar objektivt då det är särskilt utmärkande för din ensidiga ställning i sakfrågan.
Enligt den jugoslaviska konstitutionen kunde varken delrepublikernas eller provinsernas territoriella gränser genomgå förändringar mot deras vilja. Vad som skedde i Kosovo väckte oro hos andra administrativa enheter kring frågor rörande maktfördelning. Kom också ihåg att Milošević upplöste det kosovoalbanska parlamentet även om du låtsas att det inte skedde.
Excellera gärna i välbyggda och sakliga meningar, inte i vrickade meningar som närmast är besläktat med odiagnostiserade psykotiska drag. Ingen vettig människa, i synnerhet dagens serbiska politiker, förnekar de hårda repressiva åtgärder Milošević företog sig mot kosovoalbanerna. Även Dick Marty erkände detta i sin rapport mot Hashim Thaçi.
23 december 2010 | 19:36
Återigen blandar du päron och äpplen. Inga gränser ändrades i och med konstitutionsändringar 1988-1989 som uteslutande handlade om vilka befogenheter de autonoma provinserna Vojvodina och Kosovo skulle ha i förhållande till den jugoslaviska delrepubliken Serbien som de formellt var en del av. Dessa konstitutionella ändringar genomfördes med samtycke från alla relevanta nivåer. Att det har påverkat maktbalansen är ju en tautologi – det är ju det konstitutionella förändringar gick ut på.
Jag har sagt att Kosovo hade ett parlament även efter konstitutionella ändringar. Albanska ledamöter i Kosovos parlament antog dock 1990 en konstitution som gav provisen republikstatus inom Jugoslavien. Att detta var en grov kränkning av provinsens befogenheter behöver inte särskilt förklaras. När det här beslutet inte godkändes av någon relevant organ så valde de albanska parlamentsledamöterna så småningom att anordna en olaglig folkomröstning om utbrytning (1991). Därmed upphävde parlamentet sig självt, eller tycker du att Serbien borde ha erkänt ett sådant parlament, trots att parlamentet inte erkände Serbien?
Poängen med hela problemet i Kosovo är att allmänheten i väst tror (på grund av ”de fria mediernas” massiva propaganda) att provinsens självstyre inom Serbien var indraget när det i själva verket handlade om att albanska nationalister aldrig ville tillhöra Serbien, ens med internationellt höga standarder av självstyre. De albanska nationalisterna ville antingen ha Kosovo som en sjunde jugoslavisk delrepublik eller helt utanför den jugoslaviska federationen. Men under alla omständigheter – utanför Serbien. Västvärldens makthavare har krävt att Serbien skulle godta en lösning som de inte accepterar hemma hos sig. Jag har sagt det och säger det igen: den dagen när London låter Nordirland förena sig med Republiken Irland, den dagen då Madrid låter baskerna få en nationalstat, den dagen Katalonien får sin stat, den dagen Turkiet ger kurderna samma grad av autonomi som albanerna hade i Milosevics Serbien … ja den dagen kommer jag att uppmana alla serber att albaner bör få en stat i Kosovo.
Det är ju klart, du och många andra kan ju alltid åberopa marionettpolitiker i Belgrad som bevisligen tillsatts av USA (vars tidigare diplomater numera öppet berättar hur mycket pengar man har investerat i den serbiska oppositionen), men detta förändrar ingenting i saken: en osanning förblir osanning oavsett hur många gånger man upprepar den. Och de som upprepar osanningar gör det för att rättfärdiga sin olagliga – brottsliga! – politik på Balkan, där knarkhandlare (Thaci & comp) blev ”frihetskämpar”, notoriska klerofascister (Tudjman) ”demokrater” och radikala islamister (Izetbegovic) ”kämpar för tollerans”. Allting är Milosevics fel, och den som motbevisar detta med fakta och argument är ”ensidig” och ”psykotisk”.
24 december 2010 | 18:45
Kan du upphöra med detta hyckleri? Den allmänna situationen i Kosovo för den albanska befolkningen kvarstod nästan alltid som problematiskt i det forna Jugoslavien, vanligtvis på grund av serbiska övergrepp, vilket förvärrades i och med att Slobodan Milošević vann all institutionell makt i Kosovo. Detta lyckades han genom att tvinga de kosovoalbanska ledamöterna att underteckna avskaffandet av provinsens autonomi under det stora hotet från den jugoslaviska militären utanför det kosovanska parlamentet. Detta var ett flagrant brott i de jugoslaviska konstitutionella bestämmelserna om administrativa enheters territoriella okränkbarhet. Denna serbiska manöver tvingade provinsen att bli fullständigt inkorporerad i den serbiska nationalstaten och gav serberna en handgrepp över området. Här kom att kollidera den pacifistiska strävan mot det ökade serbiska våldet. Att beskylla kosovoalbanerna för deras prekära situation låg hos den serbiska statens agenda. Kan du åberopa någon bestämmelse i folkrätten som ger en stat rätt att använda institutionell förtryck mot en befolkning som bojkottar densamma?
24 december 2010 | 19:38
Som oberoende observator följer jag dialogen mellan Goran (förmodad serb) och Albanactus (förmodad alban)…än så länge leder Goran dialogen överlägset.
Det är naturligt att känna sympati med serberna om man gillar objektivet och sanning. Det är även naturligt att ställa sig på den svages sida…jag uppmanar både Goran och Albanactus att läsa följande länk
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=13130
24 december 2010 | 20:54
Det du påstår om konstitutionella ändringar stämmer inte. Som jag flera gånger påpekat fanns det en bred enighet inom federationen om att konstitutionella förändringar var nödvändiga. Ökad militärnärvaro i Kosovo var betingad av den kraftigt försämrade säkerhetssituationen i provinsen ända sedan 1981 som förvärrades av att en del albanska nationalister inom Kosovos kommunistiska förbund, medvetna om att de inte på annat sätt kunde stoppa de förestående konstitutionella ändringarna, instrumentaliserade den albanska befolkningen för sina ytterst egoistiska, orimliga nationalistiska mål. Militären hade använts även av Tito 1968 och av albanska kommunister som Mahmut Bakalli 1981 när en studentrevolt i Pristina omvandlades i demonstrationer med krav på republikstatus för Kosovo (på samma sätt instrumentaliserades gruvarbetare i gruvan Trepca i Kosovo i slutet av 80-talet att strejka – inte för att få högre löner eller bättre arbetsvillkor utan för att påverka den autonoma provinsens konstitutionella position!). Allt prat om att ledamöterna i Kosovos parlament var tvingade till att ge sitt samtycke till konstitutionella ändringar pga av den ökade militära närvaron i provinsen är efterkonstruktioner (i syfte att rättfärdiga västs kriminella politik gentemot Jugoslavien). Som sagt, fanns det bred enighet inom federationen om att den konstitutionella ordningen som gav de autonoma provinserna makt att blockera hela Serbien – enda republik som hade autonoma provinser – var totalt orimlig (detta medgav t.o.m. konstitutionens huvudarkitekt Edvard Kardelj, redan i slutet av 1970-talet). Från den albanska nationalismens synpunkt så var ju dessa förändringar oacceptabla, men det finns ingen, jag upprepar ingen minoritet i världen som getts en stat inom staten.
Jag förstår inte varför du envisas med att prata om ”autonoma enheters territoriella okränkbarhet”? Är det så svårt att fatta att konstitutionella ändringar, som tidigare sagt, inte handlade om att förändra eller avskaffa de autonoma provinsernas gränser utan om att förändra dess befogenheter i förhållande till Republiken Serbien, som de otvetydigt var en del av? Är du trög?
För övrigt definierades Republiken Serbien (enligt författningen från 1990) som ”alla dess medborgares stat”, inte som ”det serbiska folkets nationalstat” (till skillnad från Republiken Kroatien som 1990 definierades som ”det kroatiska folkets stat”).
Det finns ingen regel inom folkrätt eller inom något rättsystem som säger att nationella minoriteter ska få sin nationalstat inom en viss stats gränser. Sådant finns inte och det som albanerna hade enligt ”Milosevics konstitution” kan de flesta nationella minoriteter bara drömma om. Vad heter ”den autonoma provinsen Transylvaniens regeringschef”? Vaddå regering i Transylvanien? Och ”Den autonoma provinsen Kurdistans parlament” låter väl som en bra titel på en science fiction-roman. Vilka befogenheter har Baskien och vilka Katolonien? Kan dessa provinser ändra sina statut självmant i strid mot Spaniens konstitution? Och vad skulle hända med de politiker i dessa områden som försökte sig på något sådant? Innan du slänger dig fraser som ”institutionellt förtyck” bör du kasta en titt på den svenska brottsbalkens kapitel 19. I dess första paragraf står följande:
”Den som, med uppsåt att riket eller del därav ska […] lösryckas, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms för högförräderi till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år.”
Med andra ord, försök exempelvis att skapa en stat inom Sveriges gränser så kommer du att smaka på ”institutionellt förtryck” i form av livstids fängelse.
Jag förstår att det är betydligt lättare att förlita sig på Natos hjärtskärande krigspropaganda och upprepa den självömkande frasen om kosovoalbanernas ”prekära situation” (med parlament, regering, universitet på albanska mm.) än att göra en jämförelse med hur andra nationella minoriteter i världen har det (och reflektera över hur rimliga de albanska kraven var/är) eller att se hur andra stater bemöter separatism.
24 december 2010 | 21:37
Pelle, Herman berättade i en intervju att även en sådan intellektuell gigant som Noam Chomsky hade inledningsvis lurats av den massiva propagandan men insåg sedan att han hade fel (rekommenderar förresten en mycket läsvärd och fortfarande aktuell intervju som Comsky gav till tidningen NIN 2005 http://www.dijaspora.nu/svedski/aktuellt/chomsky.php).
Alla kan ju luras och man kan inte lasta vanliga människor i väst för att deras journalister har svikit sitt professionella uppdrag (om det nu är, som jag tidigare trodde, att objektivt och opartiskt rapportera om olika skeenden).
25 december 2010 | 12:15
Goran,
Jag kan inte läsa länken du la till kl 21:37 igår.
25 december 2010 | 12:22
Du misslyckades att svara på den viktigaste frågan: vilken bestämmelse i folkrätten ger en stat rätt att använda sig av institutionell förtryck mot en befolkning som bojkottar densamma?
Vad gäller övrigt så finns ingen vettig människa som köper påståendet i stil med att det internationella samfundet så kallade propaganda mot den övermänskliga serbiska nationen. Kom väl ihåg att du är en försvarare av brott mot mänskligheten, du hör till de mest fanatiska Milosevic-kramarna. Ett människovidrigt åtlöje är vad du är och totalt avsaknad av humanistiska ideal är dina kvalitativa brister.
25 december 2010 | 12:33
Albanctus,
Du kallar Goran för ”människovidrigt åtlöje” för att han/hon står upp för demokratin, mänskliga rättigheter och mångfalden. Läs lite noggrannare vad han/hon skriver…
Albanctus använder samma hetsiga retorik som Holbrooke (artikeln handlar väl om Holbrooke), du ställer dig på samma sida som Holbrooke. Både du och Holbrooke verkar sympatisera med en heroinsmugglare, slavhandlare och illegala organhandlare.
Vindarna börjar sakta vända kring vad som hände i forna Jugoslaiven. Sanningen kommer till slut att segra – det gör den alltid! Jag ber Goran, Albanactus och alla som älskar frihet och öppenhet läsa följande artikel från The Guardian
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2010/dec/15/balkans-report-blairs-liberal-intervention
Arikeln är en konsekvens av en rapport från Europeiska rådet. Europeiska rådet är Europas mest respekterade organ av alla verksamheter inom Europas gränser.
25 december 2010 | 12:36
Kan du också svara på enkel fråga: bedrev den jugoslaviska (serbiska) staten institutionell förtryck mot albanerna i Kosovo?
25 december 2010 | 13:10
Du har fått mycket utförliga svar på din fråga men jag ska, med hänsyn till din förståelseförmåga, upprepa en gång till. För det första är det inget institutionellt förtyck när en minoritet har både territoriell autonomi, parlament, regering, universitet på sitt språk. De flesta minoriteter kan bara drömma om sådant ”institutionellt förtryck”. Uppfattat?
Att en del människor ur ifrågavarande minoriteten lyckas, med hjälp utifrån, dra in i sin kamp och radikalisera betydande delar av sin befolkning i syfte att uppnå ytterst egoistiska och med hänsyn till internationella standarder fullständigt oskäliga nationalistiska målsättningar betyder inte att staten i fråga ska avstå från att vara en stat (läs 19 kap. 1 § brottsbalken). Tänk om det exempelvis framfördes krav från en grupp muslimer i Sverige att sharialagar ska tillämpas på dem. Om den gruppen lyckades instrumentalisera en betydande del av muslimer i Sverige i sin kamp för införande av sharialagar så borde Sverige enligt din logik avstå från att tillämpa samma lagar för alla sina medborgare eftersom detta skulle vara ”institutionellt förtryck”.
Om ”humanistiska ideal” innebär att knark- och organsmugglare ska ostört bedriva etnisk rensning och upprätta sina stater med hjälp av utländska ”humanister” som Kouchner och Albright (http://www.youtube.com/watch?v=FbIX1CP9qr4) så har jag total avsaknad av sådana ideal.
När det gäller Milosevic, läs nedanstående stycke, så inser du vilken hemsk människa (till skillnad från de som åberopar humanistiska ideal och smugglar knark, njurar, människor, sexslavar…) han var och hur sann bilden i västliga medier om honom är:
”I Serbien har det aldrig funnits bara serber. Här lever idag, i större utsträckning än tidigare, medborgare tillhörande andra nationaliteter och nationella minoriteter. Detta är inget handikapp för Serbien. Jag är uppriktigt övertygad om att det är dess fördel. I den bemärkelsen förändras nationell sammansättning i nästan alla länder, särskilt hos de utvecklade länderna i den moderna världen. I allt större utsträckning och allt mer framgångsrikt lever medborgare av olika nationaliteter, religioner och raser tillsammans.” (28.6.1989, Kosovo polje, där Milosevic höll sitt mest berömda tal, som många åberopat men – av allt att döma – nästan ingen läst).
På tal om propaganda så rekommenderar jag dig ovan nämnda artikel av Edward S Herman, ledande medieforskare som tillsammans med Noam Chomsky skrivit det berömda verket ”Manufacturing consent” (det finns också en CD-skiva på svenska bibliotek ”Att alstra samtycke”):
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=13130
25 december 2010 | 13:27
Enligt FN förekom på 1990-talet i Kosovo grova övergrepp mot kosovoalbanerna såsom:
(a) polisbrutalitet mot etniska albaner; mördandet av etniska albaner som resultat av sådana våld, godtyckliga spaningar, beslag, gripande, tvingade vräkningar, tortyr och misshandel av häktade personer och diskriminering inom justitieförvaltningen, inklusivt senaste rättegångar mot f.d. polismän av albanskt härkomst;
(b) diskriminerande och godtyckliga uppsägningar av albanska statstjänsteman, i synnerhet inom polis- och justitieväsendet, massuppsägning av etniska albaner, konfiskering samt expropriation av deras egendomar, diskriminering av albanska elever och lärare, nedläggning av sekundärskola och universitet på albanska, och dessutom stängning av albanska kulturella och vetenskapliga institutioner;
(c) trakasserier och förföljeser av politiska partier och etniska albaner och deras ledare och aktiviteter, såsom misshandel och fängelsestraff;
(d) hotelser och fängelsestraff mot albanska journalister och systematiska trakasserier och avbrott av nyhetsmedia på albanska språket;
(e) uppsägning av kliniker och läkare och andra medicinsk utbildade etniska albaner
(f) eliminering av albanska språkets användning, speciellt inom offentligt administration och samhällsservice;
(g) den allvarliga och massiva förekomsten av diskriminerande och repressiva utövande mot etniska albaner i Kosovo, som helhet, resulterar i omfattande ofrivilligt migration
http://www.un.org/documents/ga/res/50/ares50-190.htm
Därav är det inte en fråga om en företeelse på att de serbiska myndigheterna försökte genom lagliga medel stoppa de så kallade separatister utan utövade kollektivt bestraffning på civilbefolkningen. Vad skulle hända om Republiken Kosova skulle använda som metoder mot kosovoserberna pga de vägrar tillhöra den nya staten? Härav har jag synat dina nationalistiska lögner.
25 december 2010 | 15:40
Jag undrar varför den agressive Holbrooke gick bort en dag efter Europeiska Rådets rapport offentliggjordes? Kände Holbrook till att rapporten skulle publiceras?
Rapporten tog förmodligen hans liv – kanske var det helt enkelt så att sanningen besegrade lögnaren Holbrook?
25 december 2010 | 16:23
Märkligt på det sätt att mitt sista bidrag med FN-resolutionerna som bevis för de godtyckliga, grova och systematiska övergrepp begångna av den jugoslaviska (serbiska) staten blev raderad vilket vittnar om eran försök att dölja fakta i syfte att gynna förnekelsen av det institutionella förtryck som pågick i Kosovo.
Pelle, inga bevis mot Hashim Thaçi föreligger (ännu eller aldrig återstår att se), vilket också serbiska åklagare medger. Även Dick Marty kunde inte ge svar på detta.
25 december 2010 | 16:25
Alright, hade visst fel i det förstnämnda, FN-resolutionerna befinner sig intakt.
25 december 2010 | 16:40
Nu bryr du dig tydligen inte om kronologin och du åberopar en uppfattning om situationen EFTER att albanska nationalister förkastat autonomin (som, återigen, enligt internationella standarder var mycket mycket hög) och lyckats förmå stora delar av sin befolkning att på olika sätt kämpa mot Autonoma provinsen Kosovo inom ramen för Republiken Serbien och på sätt radikalisera samhällsklimatet och säkerhetssituationen i Kosovo.
Tesen som dominerat i västlig press (i vart fall efter att vissa maktcentra – där Vatikanen, Tyskland och USA var de viktigaste statliga aktörer – beslutat sig för att slakta Jugoslavien och i synnerhet fr o m 1998/1999 när det gällde att förbereda opionen för de olagliga bombningarna) är att albanerna trakasserades och att de därför ville ha sin stat, när det i själv verket var tvärtom: säkerhetssituationen – med tillhörande inslag av överträdelser av befogenheter – förvärrades för att albanska nationalister instrumentaliserade sin befolkning i kampen för ett Kosovo utanför Republiken Serbien.
I stället för att acceptera gällande rättsordning såg dessa ultranationalistiska krafter till att skapa egna institutioner (för att senare cyniskt skrika ”apartheid”, som man alltså själv skapat).
Som tidigare påpekats: om Milosevic hade varit det egentliga problemet för albanska ultranationalistiska ledare så hade de med hjälp av den serbiska oppositionen kunnat rösta bort Milosevic flera gånger under 90-talet. Den serbiska oppositionen skickade flera inbjudningar men blev avvisade. Varför?
Men albanska ultranationalistiska ledare såg att det var REA på Jugoslaviens territorium och valde att ”unyttja det historiska ögonblicket” och enligt logiken ”ju värre dessto bättre” valde att radikalisera situationen oavsett konsekvenser för alla medborgare i provinsen, inklusive albaner.
Det åberopade dokumentet från FN, som i stort baserar sig från rapporter från njurexperten Bernard Kouchners Läkare utan gränser, Human RightsWatch, och liknande ”oberoende” människorättsorganisationer, återspeglar andan som på den tiden rådde i den av USA totalt dominerade Världsorganisationen.
Tittar man bara vad som krävs av Förbundsrepubliken Jugoslavien så inser man hur ensidigt detta dokument är.
Man låtsas som om det är bara en sida i konflikten, som om kosovoalbanska politiska ledare saknar ansvar för den radikaliserade situationen och i stället uppmanar man Förbundsrepubliken Jugoslavien att
” Allow the establishment of genuine democratic institutions in Kosovo, including the parliament and the judiciary, and respect the will of its inhabitants as the best means of preventing the escalation of the conflict there”
Vad betyder detta i praktiken? Att man ska för det första låta albanska nationalistiska ledare verka fritt och ostört för att lösrycka Kosovo från Jugoslavien, något som de bevisligen gjort genom att anta olagliga konstitutioner (1990) genom att anordna olaglig folkomröstning om utbrytning (1991) och samtidigt kräver man att Förbundsrepubliken Jugoslavien ska ”respektera befolkningens vilja”. Konflikten ska tydligen lösas genom att Förbundsrepubliken Jugoslavien ska uppge en del av sitt territorium. Ja, detta är en mycket ”kreativ lösning”. Skulle de som röstat på en sådan resolution vilja smaka på samma ”lösning” i sina egna stater? Så mycket om den aktuella resolutionens objektivetet och förenlighet med folkrätt.
Problemet i Kosovo förvärrades av att den rest-jugoslaviska staten, utsatt för kontinuerliga påtryckningar från alla de makter som bestämt sig för att inga regler som annars gäller skulle gälla i Jugoslaviens fall (det var ”slutförsäljning” av jugoslaviskt territorium), saknade medel för att föra en långsiktig politik i provinsen och förhindra de radikala elementen från att styra samhällslivet i Kosovo. Utan ekonomiska resurser (tänk bara vilken spännande situation det skulle uppstå i Sverige med massarbetslöshet, utan A-kassa, barnbidrag, alla dessa projekt för det ena och det andra med vilka man förhindrar radikalisering av utsatta grupper) gick i stället den jugoslaviska och serbiska politiken ut på att med ökad säkerhetsnärvaro upprätthålla säkerhetssituationen i provinsen. Under 90-talet försökte FR Jugoslavien, om du så vill Milosevic, genom närmande till Republiken Albanien, föra förhandlingar med kosovoalbanska ledare om den inflamerade skolfrågan men det blev aldrig några frukter av sådana samtal. Uppmuntrade utifrån till separatism hade de kosovoalbanska ledarna inget incitatment till några lösningar som skulle förbättra livet för den albanska (och icke-albanska!) civilbefolkningen i provinsen. Alla konsekvenser av ett sådant spel lastas Milosevic för.
På tal om ”inga bevis mot Thaci” kan vi konstatera att man aldrig tidigare velat genomföra några utredningar mot honom, ännu mindre velat lagföra honom, trots att åtskilliga västliga underrättelsetjänster i sina rapporter skrivit om den kriminella verksamheten han står bakom. Detta ska ställas i relation mot att Haagtribunalen väckte åtal mot Milosevic, mitt under Natos pågående bombningar mot Jugoslavien i maj 1999, och utan några som helst utredare på plats. Milosevic dog odömd, men har är ”skyldig” för allt som någon påstår, medan anklagelser mot Thaci och hans sponsorer ska bevisas.
25 december 2010 | 16:43
Albanactus,
1998 och 1999 sade serberna/Milosevic att albanerna i Kosovo driver herionhandel, slavhandel och etnisk rensning etc – ungerfär samma sak säger Europeiska Rådet 11 år senare (när serberna är etniskt rensade från Kosovo).
De albanska lederna svarade på samma sätt 2010 som 1999 på anklagelsena, dvs ”Rasism” mm…1999 var serberna rasister för de albanska ledarna, idag är Europeiska rådet rasister. 1999 valde väst att ställa sig på herionhandlarnas, slavhandlarnas sida…världshistoriens mäktigaste militärapparat gick in och bombade serberna och gav Kosovo till albanerna – för att serberna önskade stoppa herionhandel och etnisk rensning? Är det demokrati? Är det demokrati att ge heroinhandlarnas springpojke – Martti Ahtissari – Nobels Fredspris? Vad är det för värld vi lever i?
Chansen att Thaci är oskyldig är lika stor som att jag blir USAs nästa president!
25 december 2010 | 16:49
Pelle, länken till intervjun med Noam Chomsky kanske fungerade inte pga. ett parentes i adressen. Jag gör ett nytt försök:
http://www.dijaspora.nu/svedski/aktuellt/chomsky.php
25 december 2010 | 17:04
Vad babblar du om? Inga auktoritativa källor understryker tesen att kosovoalbanerna bibehöll sin autonomi och FN-resolutionerna bekräftar de människovidriga brott som den jugoslaviska (serbiska) staten begick mot kosovoalbanerna.
Pelle, bevisföringen är lika med noll. Faktum är att detta står i samklang med den serbiska propagandan. Dick Martys rapport är en insamling av hörsägen som han har sammanställt. Han kunde inte svara på frågorna om bevismaterial finns. Även topp åklagare i Serbien bekräftade att bevisföringen är vaga.
25 december 2010 | 19:16
Förnekar du att Autonoma Provisen Kosovo (-Metohija), både efter författningsändringarna från 1989 och efter att Republiken Serbien 1990 fick en ny författning hade eget parlament, regering, universitet på albanska mm. mm. dvs. (vi påminner en gång till) allt det som de flesta nationella minoriteter i värden bara kan drömma om? När Republiken Serbien fick en ny konstitution 1990 var det tänkt att Kosovos parlament skulle anta ett nytt statut (i stället för ”konstitution” som det hade tidigare) som var i överenstämmelse med Republiken Serbiens konstitution (subsidaritetsprincipen). I stället för att anta ett statut och nyttja det befintliga självstyret valde albanska ultranationalister att anta egna ”konstitutioner” och bryta ut Kosovo från Serbien (först inom ramen för ett sönderfallande Jugoslavien, och sedan som självständig stat).
Den åberopade FN-resolutionen är ett dokument som återspeglar politiska maktballanser inom världsorganisationen på den tiden. Det betyder inte att man kan avvisa innehållet bara på den grunden. Kastar man dock en titt på dess innehåll så inser man hur grovt ensidig den är. Resolutionen ignorerar fullständigt förhållanden på marken, nämligen att Förbundsrepubliken Jugoslaviens territoriella integritet verkligen var hotad, och att dess myndigheter således hade att göra med välorganiserade krafter som ville bryta ut en del av landets territorium och att dessa krafter på olika sätt lyckats involvera stora delar av den albanska befolkningen i sin kamp. Bland annat drev den kosovoalbanska ”skuggregeringen” in ”skatt” från albaner bosatta i Västeuropa (myndigheterna i Sverige var under det sena 90-talet t.o.m. hjälpsamma med rekrytering av UCK-soldater på Sveriges territorium, något som man nu försöker förhindra när islamister försöker rekrytera folk till kriget i Somalia). Det faktum att ”FN” (som på den tiden var i princip ett organ underordnat det amerikanska State Departement) i resolutionen helt ignorerar att utvecklingen av situationen i provinsen påverkades också av kosovoalbanska separatistiska krafter och att man egentligen i resolutionen bejakar den separatismen utan någon som helst uppmaning till dessa krafter att respektera FR Jugoslaviens territoriella integritet – säger tillräckligt mycket om den resolutionens objektivitet och opartiskhet.
Själv är jag måttligt imponerad av denne Dick Marty och hans rapport. Han har inte ”upptäckt Amerika” direkt, det här är saker som alla västliga underrättelsetjänster länge känt till. Frågan är inte varför man inte vidtagit undersökningar tidigare (det är klart, detta skulle ha undergrävt den amerikanska politiken på Balkan) utan varför man överhuvudtaget väljer att komma ut med en sådan rapport nu? Är det ett tecken på en klyfta mellan amerikaner, som otvetydigt stödjer Thaci (just för att han är så sårbar pga av sitt förflutna, lätt att pressa ut), och en del europeiska krafter som gärna vill ha mer rumsrena figurer som kosovoalbanska ledare (många av dessa krafter skulle nog hellre vilja se personer som Veton Surroi och Shkelzen Maliqi som kosovoalbanska ledare) bl.a. för att sudda ut spåren efter sin medverkan till en brottslig politik.
Att åberopa ”toppåklagare” (Vekaric & Vukcevic) i Serbien är bara skrattretande. Det rör sig om marionettfigurer som inte ens vågar gå på toa utan att först fråga sjätte sekreteraren på den amerikanska ambassaden i Belgrad. De har exakt samma chef som Hashim Thaci.
25 december 2010 | 20:56
Du kan försöka vrida och förvränga men verkligheten är ändå densamma, nämligen att 1) kosovoalbanernas autonomi blev indragen av de serbiska myndigheterna med våldsam hand (i kontradiktion med de konsitutionella lagarna och genom förtäckta hotelser mot delrepublikerna), 2) albanska språket förbjöds i skolundervisningen och trots senare avtal med Ibrahim Rugova visade Milosevic oförmåga att uppfylla sina löften, 3) den albanska arbetskraften avskedades en masse och 4) godtyckliga arresteringar, trakasserier och avrättningar var vardagsmat.
Vad skulle hända om Åland blev berövad av sin autonomi på grund av befolkningens civila olydnad som en motreaktion mot överhöghetens tidigare övergrepp? Skall befolkningen (en nationell minoritet) bli förbjudna att 1) använda hemspråket i skolundervisningen, 2) avskedas från sina arbeten en masse, 3) inte ha yttrandefrihet, 4) bli föremål av statens godtyckliga trakasserier, 5) utsättas för massmord och etnisk rensning?
26 december 2010 | 14:30
Redan när du började slänga dig med fullständigt irrelevanta fraser som ”autonoma provinsers territoriella okränkbarhet” insåg jag att du uttalar dig om saker som du inte kan ett dugg om. Nu ser jag också att du uppenbarligen aldrig har sett eller läst Republiken Serbiens konstitution från 1990. Jag kan trösta dig med att du inte är särskilt unik i det avseendet. Många som har talat om ”Kosovos avskaffade autonomi” har nämligen aldrig sett eller läst de relevanta rättsliga akterna.
Ok, vad står då i denna ”Milosevics” konstitution från 1990 om autonoma provinser?
http://digital.nb.rs/scr/direct.php?sign=RA-ustav-1990
De autonoma provinsernas befogenheter och position definieras i artiklarna 108-112 under konstitutionens avdelning VI (om territoriell indelning, där förutom autonoma provinser regleras också kommuner och Belgrad stad).
I artikel 108 anger man att ”autonoma provinser är bildade i enlighet med särskilda nationella, historiska, kulturella egenskaper hos dess områden” samt att ”medborgare i autonoma provinser självständigt utövar sina rättigheter och uppfyller sina plikter fastställda genom konstitution och lagar.”
I artikel 110 sägs det att ”statut är autonoma provinsens högsta rättsliga akt, genom vilket autonoma provinsens befogenheter, val, organisation och arbete av dess organ samt andra frågor av intresse för autonoma provinsen fastställs i enlighet med konstitutionen.”
I samma artikel stipuleras det att ledamöter i autonoma provinsens parlament och medlemmar i autonoma provinsens regering åtnjuter immunitet.
Vi går vidare:
”Artikel 111
Autonoma provinsens organ är parlament, regering och myndigheter.
Autonoma provinsens parlament består av ledamöter valda vid direkta val, genom hemlig röstning.”
Vilka är då skillnader och likheter mellan rättsordningen i enlighet med konstitutionen från 1974 och ”Milosevics” konstitution från 1990?
Enligt båda rättsordningar så var den substantiella skillnaden mellan republik och provins att provinsen till skillnad från provins INTE VAR EN STAT. Republik definierades som stat medan provins definierades som ”sociopolitiskt samfund” (”društveno-politička zajednica”).
Följaktligen har man genom konstitutionen från 1990 avlägsnat element av statlighet från 1974 års rättsordning.
Enligt 1974 års ordning var autonoma provinsens högsta rättsliga akt KONSTITUTION medan 1990 det blev STATUT. Överallt i världen är det bara stater som har konstitutioner, och omvänt: ingenstans i världen har autonoma provinser konstitutioner.
Enligt båda ordningar så ska autonoma provinsens högsta rättsliga akt stämma överens med republiken Serbiens konstitution. Skillnaden i den nya konstitutionen är att det är Republiken Serbiens parlament som bekräftar att autonoma provinsens högsta rättsliga akt överensstämmer med Republiken Serbiens konstitution.
Tidigare, enligt 1974 års konstitution var det autonoma provinsens parlament sin egen kontrollant. Detta hade två följder:
1. att provinsens förhållande till republik egentligen var horisontellt och inte vertikalt, dvs. att provinsen de facto var jämställd med republiken, och att den därmed i praktiken var en stat trots att den var i rättsordningen från 1974 definierad som ”samhällspolitisk gemmenskap” (samma definition gällde för kommuner). Konstitutionen från 1990 avlägsnade detta statlighetselement från rättsordningen.
2. autonoma provinsens parlament kunde anta en akt som de facto stred mot republiken Serbiens konstitution genom att hävda att det stämde överens med Republiken Serbiens konstitution. Rättsordningen lämnade på det sättet utrymme till överträdelse av rättsordningen.
En annan stor brist i 1974 års konstitution var att Serbien inte kunde stifta några lagar utan samtycke från provinserna som hade vetorätt. Samtidigt som provinserna kunde styra livet i hela Serbien fick inte republiken Serbiens organ blanda sig i provinsernas angelägenheter. Följden av denna ordning var att människorna i den centrala Serbien dvs. den del av republiken Serbien som ligger mellan dess nordliga (Vojvodina) och sydliga (Kosovo) provins, inte kunde bestämma någonting på egen hand, det området var inte ens konstitutionellt definierat. Den enda förklaringen till att en sådan ordning kunde passera 1974 var att de serbiska kommunisterna var korrumperade underdåniga idioter i kombination med illusionen om att den totala självförnekelsen var rätt priset för Jugoslaviens fortsatta existens (trots att Jugoslaviska fedrationen i och med författningen från 1974 var en ”programmerad själmördare” som hölls ihop endast av den kommunistiska partiaparaten). De som påtalade brister mot 1974 års konstitution som t.ex. Mihajlo Đurić, professor i juridik vid Belgraduniversitetet, blev dömda till flera års fängelse.
För en komparativ genomgång av Kosovos autonomi enligt konstitutionen från 1974, enligt konstitutionen från 1990 samt Kataloniens statut kan man läsa balkanvetaren Kjell Magnussons mycket informativa bok ”Rambouilletavtalet”
http://www.bokus.com/bok/9789186624439/rambouilletavtalet/
Åland, vars autonoma ställning regleras i Självstyrelselagen har högre autonomi jämfört med det som Kosovo hade enligt 1990 års konstitution. Men det rör sig om en helt annan geografisk (en ö, helt avskild från Finland), demografisk (ön har hela tiden bebotts av en homogen svensk befolkning) och historisk (Åland är ingen vagga för finsk statlighet eller identitet) situation, och framför allt – Ålands autonomi är resultat av en internationell överenskommelse och har tillkommit genom Nationernas Förbund. Det rör sig således om en undantagssituation.
Den autonomigrad som kosovoalbanerna hade till sitt förfogande år 1990 är enligt internationella standarder hög.
Hade Kosovo ett parlament? Ja.
Hade Kosovo en regering? Ja.
Vilka skulle dominera de politiska organen i Kosovo med hänsyn till den demografiska situationen? Albaner.
Ja, vi har redan sagt, men låt oss av pedagogiska skäl upprepa:
Att ha en territoriell autonomi och inom den ha parlament, regering mm. (bl.a. universitetsutbildning på den nationella minoritetens språk) kan de flesta nationella minoriteter i världen d r ö m m a om.
Vad gör albanska ultranationalister i den situationen? När de ser att jugoslaviskt territorium delas ut med samma olidliga lätthet som Hitler och dess bundsförvanter gjorde 1941 när Tredje Riket invaderade och Jugoslavien (och då kosovoalbanska ultranationalister i lierade sig med det fascistiska Italien och Nazityskland och fick Storalbanien) väljer de att ta tillfället i akt och spela ett mycket högt spel genom att dra in många vanliga kosovoalbaner i sitt ultranationalistiska hasardspel (jag vill påminna på det här stället att jag kan förstå att många albaner innerst inne hellre ville ha en egen stat i stället för att tillhöra Jugoslavien eller Serbien, på samma sätt som jag kan förstå att någon hellre skulle vilja ha en villa på Lidingö än bo i en etta i Rosengård). Det får kosta vad det kostar i mänskligt lidande.
Med så mäktiga fiender och inga allierade var Jugoslavien chanslöst. För sina tjänster i kampen mot kommunismen (särskilt för Wojtylas roll i polska Solidarnosc) krävde det starkt Jugoslavienfientliga Vatikan gentjänster från USA på Balkan. Efter det kalla krigets slut var Jugoslavien inte längre viktigt för USA, samtidigt som Storbritannien och Frankrike vek sig för det revanschistiska Tyskland i Jugoslavienfrågan och fick för det eftergifter i samband med Maastrichtfördraget (det rörde sig om en angelägenhet viktig för tyskarna medan britterna och fransmännen inte brydde sig särskilt mycket om sin tidigare bundsförvant Jugoslavien). Ryssland var i ruiner och kämpade hårt för sin blotta överlevnad. Turkiet, som var mycket viktigt för USA i mellanöstern fick i början av 1990-talet fria händer att återvända till Balkan (vilket kulminerade med bombningar 1999 då Turkiet som i decennier har förtyckt sin kurdiska minoritet var med och bombade Jugoslavien ”av humanitära skäl”). Sveriges linje i Jugoslavienkrisen har beskrivits kort och koncist av Göran Hägg: ”I Jugoslavien följde man redan före inträdet EU:s av Tyskland och Vatikanen stödda linje med delning efter religiösa gränser och landvinster för den romerskkatolska minoriteten av serbokroatiskt talande, kroaterna, vars partier ännu vid tiden för Palmemordet ansetts som fascistiska.” ( Göran Hägg, Välfärdsåren s. 441 http://www.bokia.se/bok/9789172320413/valfardsaren-goran-hagg/ )
Det var med andra ord party time, och varför skulle inte vi få sin del av kakan, varför skulle vi stanna i Jugoslavien, tänkte nog de albanska ultranationalisterna.
Slobodan Miloševićs största fel var att inte förutse den totala ignoransen för folkrätt och dubbla standarders politik som västmakterna skulle demonstrera under hela Jugoslavienkrisen. I en tid av unipolär värld är det världshegemonen som bestämmer vad som är lag, detta har vi lärt oss.
Vi har också lärt oss vad som händer med ett folk som blir föremål för systematisk demonisering i två årtionden. Västliga underrättelsetjänster medger demonisering av serber samtidigt som västliga journalister fortsätter i samma gamla spår. Detta står exempelvis i den hittills mest omfattande rapporten om Srebrenice, från det Nederlänska NIOD institutet:
”American domestic politics were furthermore strongly influenced by the excellent media campaign in the United States by the Bosnian Muslims, who had hired the prominent New York PR firms Hill & Knowlton and Rudner Finn. Sray, who in 1994 was head of the intelligence section in Sarajevo, even stated that this was a pure disinformation campaign. He pointed out that the first firm was responsible for the Kuwaiti government’s public relations campaign during the Gulf War, and had successfully spread the outrageous lie that Iraqi troops had thrown Kuwaiti babies out of their incubators. The management of Rudner Finn would later boast that it had succeeded in marshalling a significant part of the American Jewish community behind the Bosnian Muslims, in spite of the fact that the Bosnian Muslims had brought many Islamic fundamentalists into Bosnia who were vehemently anti-Israel.” (Srebrenica – a ‘safe’ area, Appendix II Intelligence and the war in Bosnia 1992 – 1995: The role of the intelligence and security services).
Samma PR-byråer anlitades senare av kosovoalbanska ultranationalister (och dess sponsorer) som då kunde skörda frukter av sina tidigare propagandistiska landvinningar.
Å enda sidan läcker BND sin rapport om Thaci & gängets kriminella förehavanden http://bloggosapiens.files.wordpress.com/2010/12/bnd-kosovo-feb-2005.pdf å andra sidan gör Lars Adaktusson hyllningsintervju med ”premiärministern Hashim Thaci” och gläds öppet åt Kosovos ”självständighet” för att ”kosovoalbanerna hade inga rättigheter alls”. Adaktusson har inte läst Serbiens konstitution, kanske inte heller BND:s rapport, som hade läckt till internet, men Lasse kan läsa vindens riktningar och därför är han där han är (annars skulle han inte vara en ”ansedd journalist” utan journalistiskt död som Björn Eklund från Ordfront pga. denna intervju http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Tidigare%20artiklar/Resa%20i%20Ljugoslavien.aspx ).
Att försöka argumentera (och märk väl att de serbiska argumenten fortfarande inte får ges utrymme, och absolut inte fick ges utrymme i mainstream media när det verkligen gällde) är förgäves, logiska argument kan omöjligtvis tränga genom tjocka lager av känsloorienterad propaganda, varje idot kan slänga ur sig grövsta anklagelser om serberna, påstå att serberna är nazister (det mest perversa i sådana anklagelser och analogier är att just serberna kämpade mot nazismen, och drabbades hårt pga. det, medan serbernas motståndare på 90-talet hade uttalade ideologiska kopplingar till pronazistiska krafter som under andra världskriget stred på Hitlertysklands sida) utan att behöva argumentera för det, det är nämligen något som „alla vet“.
Nu är serberna i alla fall nästan utraderade från Kosovo, albanska ultranationalister har, med hjälp av imperiet USA, förverkligat ett av sina delmål ett albanskt, etniskt rensat Kosovo (ja, nu förespråkas Storalbanien öppet av amerikanen William Walker ”med troligt CIA-förflutet i Sydamerika, som 1998/99 var chef för den så kallade verifikationsmissionen i Kosovo, vas uppgift var att övervaka vapenvila mellan UCK och jugoslaviska säkerhetsstyrkor men i praktiken, påpekar svenske medlem i missionen Bo Pellnäs, att förbereda för kommande bombningar). Nu suddar man ut spår efter tusenårig serbisk närvaro i området, och de serbisk ortodoxa kyrkor som igår förstördes och brändes av albanska ultranationalister (över 150 medeltida kyrkor förstördes efter Natos ankomst till provinsen) omvandlas idag av samma krafter (genom kreativ ”omtolkning” av historien) till ”Kosovo style” kyrkor. Fait accompli.
Nu sätter vi ett streck i denna ”debatt”. God Jul och Danke Deutschland.