Rumänien som förkastar Kosovos utbrytning från Serbien som illegitim är redo att stödja Belgrad inför internationella domstolen (ICJ) i Haag, skriver den engelskspråkiga tidningen Sofia Echo. Serbien har genom ett beslut i FN:s generalförsamling väckt frågan inför ICJ om den självständighetsförklaring som Kosovos albandominerade institutioner utropade i februari 2008 är i förenlig med internationell rätt.
Sofia Echo skriver att Rumäniens president Traian Basescu, enligt serbiska mediarapporter, berättade vid en årlig sammankomst med serbiska diplomater att Bukarest skulle stödja Serbien inför internationella domstolen i Haag.
-Utbrytningar av områden är oacceptabla, oavsett vilka förklaringar som läggs fram för att legitimera dem, sade Basescu, statschef för en av EU-länderna som vägrar att erkänna Kosovos självständighet.
Sofia Echo påpekar att Ryssland är Serbiens starkaste internationella allierade i Kosovofrågan och hänvisar till den ryska FN-ambassadören Vitalij Tjurkins uttalande om att Moskva förkastar Kosovos ensidiga självständinghetsförklaring eftersom ”när den gjordes var det mycket möjligt att uppnå en politisk lösning som skulle ha säkrat kosovoalbanernas rättigheter utan att kränka Serbiens territoriella integritet”.
Tillfrågad varför Abchazien och Sydossetien skulle få internationellt erkännande men inte Kosovo sade Tjurkin att ”det starkaste argumentet är det faktum att när Kosovos institutioner ensidigt förklarade självständighet var det ingen som hotade dem eller ställde dem i en position i vilken de var tvungna att bryta sig ur.”
Sofia echo-artikeln Romania ready to partner Serbia in World Court action against Kosovo kan läsas på denna länk.
Samtidigt rapporterar den oberoende radiotelvisionen B92 att Brasiliens ambassadör i Belgrad Dante Coelho de Lima meddelat den serbiska regeringen att hans land kommer att delta i den muntliga förhandligen inför internationella domstolen.
Brasilien som inte erkänt Kosovo, skriver B92, har redan lämnat in inlaga till ICJ i vilken man presenterade sin ståndpunkt om att lösningen för Kosovos status bör sökas uteslutande med hjälp av FN enlighet med internationell rätt.
- Vår grundläggande position är att vi respekterar Serbiens territoriella integritet. Vi stödjer FN:s säkerhetsråds resolution 1244 enligt vilken Kosovo är en del av Serbien. Vi anser också om att principen om självbestämmande inte bör strida mot respekten för internationell rätt, sade Coelho de Lima.
På tisdagen publicerade B92 också artikeln Diplomatic fight for Kosovo ”gearing up” om serbiska och kosovoalbanska förberedelser inför det kommande målet.
Experter påpekar att internationella domstolens yttrande endast blir rådgivande men tillägger att många stater ändå väntas aktivt delta i processen bl.a. för att de har egna problem med separatistiska rörelser.
5 september 2009 | 12:39
Det kommer aldrig hända att Kosovo blir en del av Serbien igen, det finns ingen chans. Glömm inte att Kosovo också har starka länder på sin sida, 22/27 Eu-länder, samt Usa:P Antingen blir Kosovo självständigt eller så blir det ett nytt krig på Balkan.
5 september 2009 | 18:40
Logiken “antingen blir det som jag vill eller så blir det krig”, som gömmer sig bakom USA:s nuvarande styrka och ignorans av allt som heter folkrätt i Kosovofrågan, kommer aldrig att leda till någon varaktig fred i regionen. Inte ens när den siste serben lämnat Kosovo. Mellan att bryta ut ett stycke av ett lands territorium och att helintegrera detta område finns ett brett spektrum av lösningar som skulle kunna tillfredsställa båda sidors legitima intressen i denna konflikt.
6 september 2009 | 14:35
Goran, det blir nog svårt att bara ta tillbaka Kosovos självständighet bara så där. Starka Eu -länder som Frankrike, GBR och Tyskland har sakt att Kosovos självständighet inte går att ändras. Ett land som Usa säger ju det mesta också.
”Mellan att bryta ut ett stycke av ett lands territorium och att helintegrera detta område finns ett brett spektrum av lösningar som skulle kunna tillfredsställa båda sidors legitima intressen i denna konflikt”
ex.Republika Srpska och Kosovo är inte samma sak? Republika Srpska bildades efter Daytonavtalet. Kosovofrågan har diskuterats i sekler. Visst, om Kosovo skulle fortsätta att vara en del av Serbien så skulle det få mer självstyre,rättigheter m.m. (Eftersom Serbien har insett att man inte kan hålla på som förr) Men albanerna i Kosovo ser det inte på samma sätt, eftersom de har gått igenom saker som varken du eller jag har varit med om, och detta har hållt på länge. Kosovokriget var droppen för albanerna, även om det har hänt värre saker tidigare. Som en albanska invånare i Kosovo så är tänkandet av serber, Serbien helt kritiskt. ( Om man nu ska uttala det så) Serbien har krigat utanför sina gränser, vilket betyder att serberna i Serbien tänker olika än vad serberna i Bosnien, Kosovo och Kroatien gör. Jag undrar vad du skulle säga (om det nu skulle hända) om Republika Srpska skulle blivit självständigt. Skulle du då kritiser serberna i Bosnien för att de vill ha självständighet eller stött dem för att de är serber?
6 september 2009 | 21:19
Ett albanskt problem i sammanhanget är att man är beroende av stormakternas hjälp för att kunna förverkliga sina maximalistiska mål i förhållande till serber, dvs. att bryta Kosovo ur Serbien. Jag tror att albaner hade vunnit mer på sikt om de hade velat avstå från en del av sina krav för att komma överens med serber än på detta sätt där man nu har försatt sig i positionen att vara stormakters gissel. Så visst är det i den nuvarande maktkonstelationen orealistiskt att Serbien skulle ta tillbaka Kosovo, men vad händer om det blir nya omständigheter? Du minns väl att man under andra världskriget skapade ett Storalbanien med hjälp av Italien och Tyskland. Men när dessa länder förlorade makten (eller i Italiens fall: ändrade sida i konflikten) försvann den skapelsen. Tänk på det.
Man kan inte jämföra albaner i kosovo med serber i Bosnien och Kroatien eller kroater i Bosnien för den delen. Jugoslavien var som namnet och konstitutionen indikerade sydslavernas land (dvs. serbernas, kroaternas, slovenernas, bosniakernas, montenegrinernas och makedonernas land). I Jugoslavien fanns också minoriteter som den albanska, ungerska och italienska. Att albaner var mer taliga än andra minoriteter förändrar ingenting i princip: de var minoritet i sydslavernas nationalstat Jugoslavien då albaner redan hade sin nationalstat, nämligen Republiken Albanien. Att albaner fick ett slags territoriell-politisk autonomi inom Serbien och Jugoslavien i form av den autonoma provinsen Kosovo-Metohija är bara ett tecken på stor generösitet från Jugoslaviens och Serbiens sida (eller på dåligt omdöme skulle andra påstå).( Nämn en minoritet i världen som hade sådana kollektiva rättigheter som albaner i Kosovo så som egen polis, rättsväsende (t.o.m. konstitutionell domstol), pralment, universitetsutbildning på egna språket. Och ändå har man mage att påstå i världsmedier om att man alltid varit förtryckt.)
Och serber krigade inte utanför sin stat eftersom serber redan var i en och samma stat – Jugoslavien. Republiker hade inte rätt att ensidigt bryta sig ur Jugoslavien, varken enligt Jugoslaviens författning eller enligt folkrätten (Helsingforsprinciperna). Det var pga. yttre militär-politisk intervention (Tyskland med några allierade, med USA:s goda minne) som Slovenien och Kroatien kunde bryta sig ur federationen i strid mot folkrätten. Och även den största dumbomen kunde förstå vad detta skulle leda till.
8 september 2009 | 18:17
Jag håller med om vissa grejer du skriver om men ändå inte.
”Att albaner fick ett slags territoriell-politisk autonomi inom Serbien och Jugoslavien i form av den autonoma provinsen Kosovo-Metohija är bara ett tecken på stor generösitet från Jugoslaviens och Serbiens sida (eller på dåligt omdöme skulle andra påstå).( Nämn en minoritet i världen som hade sådana kollektiva rättigheter som albaner i Kosovo så som egen polis, rättsväsende (t.o.m. konstitutionell domstol), pralment, universitetsutbildning på egna språket.”
Att albanerna i Kosovo fick ”ett slagsterritoriell-politisk autonomi inom Serbien” var ju verkligen ett stort tecken på generösitet. Men hur bra gick det egentligen när Milosevic kom till makten? Albanerna fick relativt mycket styre, men ändå inte. Demostrationer, oroligheter, missnöje kom att bli allt vanligare bland albanerna. Gjorde Milosveic det bättre genom att sparka lärare, sänka löner, ge albanerna mindre rättigheter m.m. Milosevic kunde löst situationen på ett bättre sätt, inte genom diskriminering och förtryck, utan hitta nyare idéer för att förbättra situationen. När ett människor är i nöd och behöver pengar så använder sig de av olika slaks medel som helst för att klara sig. Och det var just det som fick albanerna att ”explodera” (Även om det var andra orsaker sedan tidigare i historien), men främst detta. Kosovo var under denna tid och är även idag än av de fattigaste områderna i Europa. Jugoslavien (Storserbien) styrdes mestadels av Serbien och de var de som hade makten och var starkast. De som har makten kan göra förändringar, och visst kunde Serbien löst situationen på ett bättre sätt? Jag menar, när folk blir missnöjda så blir det oroligheter, olika rörelser bildas m.m.
Så, även om det var generöst av Jugoslavien(Serbien) att ge Kosovo relativt mycket ”självstyre” så var det ändå inte demokratiskt. Folk blir inte missnöjda när det har hänt något bra, utan något måste ha hänt vilket gjort att det blivit så som det blivit.
8 september 2009 | 18:32
I Milosvics och bland många andra serbers tankar fans det en viss rädsla. Milosvic betraktade Kosovo som serbernas heliga plats, och att det levde 2 miljoner albaner där var inget postivt för den serbiska invånarna. Medans serberna i Serbien födde 2-3 barn, födde albanerna 5-8 barn,om inte ännu mer. Under 40 år så dubblerades den albanska befolkningen i Kosovo (ca: 1948-88). Idag föder serberna i Republika Srpska, Bosnien fler barn än vad serberna i Serbien gör. Ska bosnierna då gå och döda dem och jaga iväg dem, för att de hotar landets framtid? Alltså, ledarna (Milosevic m.m.) hade den största makten, och de var de som kunde göra förändring, men de valde att göra det på ett annat sätt, och kolla vad som hände. Han förstörde för sig själv, för sitt land och p.g.a av honom bombades Belgrad av NATO. Flera tusentals serber dödades och vad händer med Kosovo idag? Skulle det löst sig på ett bättre sätt så hade Kosovo kanske fortfarande varit en del av Serbien. Men det är upp till var och en om man tar honom som en ”hero(heroi)” eller något annat. Nu påstår jag inte att allt hängde på honom men det var han som hade mest makt.
8 september 2009 | 23:05
Den som vill vara objektiv och har någon gnutta kunskap om hur Jugoslaviens struktur, politiska och ekonomiska liv såg ut borde du inse att likhetstecken mellan Jugoslavien och ”Storserbien”, är nonsens, och propaganda som använts av Jugoslaviens fiender för att legitimera mordet på detta land. En annan sak är att den propagandan varit så effektiv att ibland godtas som sanning utan att någon behöver argumentera för något. Faktum är att Serbien inte ens kunde styra sig självt pga. de autonoma provinsernas vetorätt på Republiken Serbien-nivån (fram till 1989) och att 40 % av alla serber i Jugoslavien hamnade utanför det ”inre Serbien” (Republiken Serbien minus de autonoma provinserna). Under hela efterkrigsperioden fram till 1980 styrdes landet av Tito som var halvsloven halvkroat (trots att majoriteten av hans soldater i andra världskriget var serber, mest serber från Bosnien och Kroatien, så nationalistiska serber är när de låter ledas av en kroat-sloven), person nummer två i hierarkin var slovenen Edvard Kardelj och nr. 3 var kroaten Vladimir Bakaric. Slovenen Stane Dolanc styrde underrättelse och säkerhetstjänsten UDBA (och det fanns även underrättelsetjänster på republiknivå också) och den positionen tog han efter kroaten Stevo Krajacic. Sedan Aleksandar Rankovic utrensades från partiledningen i början av 60-talet fanns det inte en enda serb som hade någon riktig makt. Ser man vilka som har varit de formella regeringschefer på Jugoslavien-nivån kan man inte se att serber är överrepresenterade, snarare tvärtom. Ser man på det ekonomiska livet så var serbiska områden långt ifrån de mest utvecklade. Slovenien och Kroatien (med undantag för serbiska områden i Kroatien som var ganska eftersatta) dominerade (också) det ekonomiska livet i landet. Mot den bakgrunden kan man verkligen fråga sig varför serber ändå identifierade sig starkare med Jugoslavien än någon annan folkgrupp. Den enda struktur i Jugoslavien där serber kunde sägas vara överrepresenterade var Jugoslaviska folkarmén, men inte på kommandonivån utan bland lägre officerare. Dock var den positiva särbehandlingen till officersskola på väg att jämna ut etnisk obalans. I vilket fall som helst rådde i JNA en alljugoslavisk anda, och man kan idag träffa även albaner, som tidigare varit officerer i JNA som talar med varma ord om den armen.För övrigt var armén den enda institution som odlade jugoslavisk identitet, den politiska makten (ja, Tito, Kardelj…) motverkade den.
Bosnier är en regional identitet, betecknar en person som kommer från Bosnien. Han/hon kan höra till olika folkgrupper, dvs. kan vara serb, kroat eller bosnienmuslim/bosniak. När du säger bosnier syftar du tydligen på bosnienmuslimer och verkar tro att Bosnien-Hercegovina är deras nationalstat. Under hela Jugoslaviens period och även därefter (dvs. enligt Daytonavtalet) var Bosnien-Hercegovina stat där tre jämlika folk var statsbärande: serber (som fram till 1971. var i relativ majoritet och fram till andra världskriget i absolut majoritet i Bosnien). Det är en annan sak att vissa bosnienmuslimska ledare, så som reis ulema Mustafa Ceric, öppet säger att Bosnien-Hercegovina är deras land. Detta är i strid mot konstitutionen, den sociala och demografiska verkligheten i Bosnien. Det internationella samfundet har blockerat genomförande av folkräkning i Bosnien (det senaste genomfördes 1991) men många spekulerar (bl.a. den tidigare nämnde Mustafa Ceric) att bosnienmuslimer har redan absolut majoritet, dvs. att de nu är runt 50 % av Bosniens hela befolkning. Ingen tror att deras andel (1991 var det 44 % av befolkningen) har sjunkit, så ditt försök att dra paralleller till Kosovo, där den albanska befolkningens andel ökat markant under och efter andra världskriget har ingenting med verkligheten att göra. Som du kan förstå är det egentligen så att serbernas andel i Bosnien konsekvent sjunkit under och efter andra världskriget.
Och även om en kraftigt förändrad etnisk sammansättning kan destabilisera ett land (man är exempelvis väldigt på sin vakt i Belgiens norra del Flandern om att sydlänningar inte ”invaderar” deras halva) är det ingen som rättfärdigar att någon ska fördriva folk. Problemet (som på sätt och vis existerar i Sverige också) måste lösas med andra instrument.
På tal om Kosovo:
Det är faktum att dåliga ekonomiska förhållanden kan radikalisera en viss befolkning. Kosovo var mest underutvecklade del i f.d. Jugoslavien. Man hade en särskild federal fond där det från landets alla delar satsades ENORMA summor, men det hjälpte ändå inte att minska skillnaderna i levnadsstandard eftersom man hade sådant system med i princip 8 oberoende ekonomiska system gynnade de mest utvecklade federala enheter (Slovenien och Kroatien) och missgynnade de minst utvecklade (Bosnien, Montenegro, Makedonien, Kosovo). Faktum är vidare att albaner i Kosovo hade mycket högre levnadsstandard än i albanernas nationalstat Albanien. Och ännu ett obestridligt faktum är att det idag råder mycket större fattigdom i Kosovo än under Jugoslaviens tid och att väst (varken EU eller USA) aldrig kommer att vela satsa så mycket pengar som Jugoslavien gjorde. Så mycket om ekonomin. Den kan nog inte förklara albanernas aspirationer i Jugoslavien och Serbien. Faktum är att oavsett hur långtgående autonomi en nationell minoritet har så föredrar de ofta innerst inne en egen stat. I vart fall gäller det för albaner i f.d. Jugoslavien, särskilt i Kosovo-provinsen som bildade (BLAND ANNAT!) för att mildra detta krav. Hur bra och centralt man än bor så är det bättre känsla att ha en bostadsrätt än att vara hyresgäst, för att dra en analogi. Den albanska frågans kärna är att ett stort antal albaner hamnade utanför deras nationalstat Albanien som bildades 1913. Den albanska strävan att förena alla albaner under ett statsstak är inte onaturlig på något sätt. Se exempelvis på ungrare i Rumänien och Slovakien. Jämför deras rättigheter med albanernas (i Serbien, i Makedonien hade albaner ingen autonomi trots att deras andel var större där än i Serbien) efter konstitutionsändringar 1989 (innan dess hade Kosovo en av världens högsta autonomier med eget parlament, polis, domstolsväsende inkl. konstitionell domstol, universitet på albanska, albaner som jugoslaviens höguppsatta politiker osv.) så ser man att ”förtryckaren Milosevic” var enormt mycket mer generös än dagens EU-länder Slovakien och Rumänien. Även i en jämförelse med Katalonien och Baskien, för att inte tala om dåtidens Skottland, står sig Milosevics Kosovo väldigt väl (med eget Parlament, polis, rättsväsen). (Det som hade gjorts är att Kosovos vetorätt på republiknivå avskaffades. Innan dess kunde det odefinierade ”rest-Serbien” inte säga någonting om Kosovo samtidigt som Kosovos representanter kunde lägga in sitt veto för hela Serbien). Med andra ord var autonomigraden i sig inget problem, särskilt i en internationell jämförelse. Författningsändringar genomfördes dessutom i enlighet med lag och med stöd från andra republiker. Men författningförändringarna var inte förankrade hos albanerna i Kosovo och de var missnöjda för de hade haft mer. De bestämde sig att bojkotta den nya författningen och Republiken Serbien och inleda strejker och demonstrationer. Milosevic svarade med att villkora kvarstannande på statliga arbetsplatser med undertecknande av lojalitetsförklaringar. Detta eskalerade situationen ytterligare samtidigt som den albanska befolkningen i Kosovo kom att instrumentaliseras av de krafter som ville söndra Jugoslavien. Faktum är att dessa krafter har lyckats och att befolkningen i hela forna Jugoslavien lever mycket mycket sämre idag jämfört med före kriget. Inklusive albaner i Kosovo, som nu har getts en ”stat”.
11 september 2009 | 16:19
Kosovo är nog förlorat för Serbien – helt otroligt. Jag hoppas Serbien kommer tillbaka som en stark nation. Jag älskar Serbien nästan lika mycket som mitt eget land,Sverige.
C C C C
11 september 2009 | 17:38
Sven, som kognitiva psykologin lär oss hör problemlösning ihop med problemdefiniering. För att kunna konstatera att någonting, i det här fallet Kosovo, är förlorat, måste man också definiera vad det tillståndets motsats är dvs. vad det innebär att detta någonting är vunnet. Jag skulle vilja höra din definition.
PS.
Livet utan kärlek är tomt, men kärleken kan vara blind.
16 september 2009 | 11:32
Sven, jag väntar fortfarande på din definition.
18 september 2009 | 22:27
Goran, även om Kosovo inte är 100% självständigt, men 62 länder har erkännt landet av 192 av FN:s medlemsländer.Ett land som Usa och andra stormakter som Storbrittanien, Frankrike, Tyskland, Italien stödjer ett självständigt Kosovo, och vi vet vilken stor betydelse dessa länders stöd har för ett självständigt Kosovo. Jag skulle vilja höra vad du tror. Tror du verkligen att Serbien vinner i den internationella domstolen och om det nu skulle hända tror du att det är bara så lätt att ta tillbaka Kosovos självständighet, efter självständighets förklarinegen 17-02-08? Vad jag vet så stödjer fler länder Kosovo än Serbien i den nationella domstolen (ICJ), men det jag också undrar är hur denna domstol fungerar, vad är rätt och vad är fel? De länder som har erkännt Kosovo, kommer alla erkännande från länderna att tas bort om Serbien vinner? Och när är det en ”deadline” på denna domstolen, när är de klara?
Eftersom du har bra koll på det här, så skulle jag vara tacksam för svar.
19 september 2009 | 0:36
Jag tror att Serbien har mycket starka argument inför internationella domstolen. Men även om Internationella domstolens yttrande blir helt i linje med Serbiens önskemål (återstår att se) kommer det endast att bromsa nya erkännanden av Kosovo. Jag vet inte när domstolen blir klar, i början av nästa år blir det muntliga förhandlingar och några månader därefter kommer yttrandet (enligt folkrättsexperten Tibor Varadi). Det är inte uteslutet att domstolen kommer fram till ett yttrande som både Belgrad och Pristina kan tolka som sin seger. I vilket fall som helst kommer de länder som redan erkänt Kosovo som stat givetvis inte att dra tillbaka sina erkännanden. Utan medlemskap i FN för Kosovo kommer dock den frågan att ständigt hänga över det kosovoalbanska ledarskapet som ett irriterande moment. Man kanske blir medlem i FN eller så blir man ändå tvungen att förhandla på riktigt med serberna (det som har skett hittills var ju bara ett spel för gallerierna i USA:s regi). För Serbiens del handlar kampen om Kosovo om mycket mer än bara Kosovofrågans utgång, bl.a. gäller det att återupprätta intensiva diplomatiska och ekonomiska kontakter med länder som hade mycket goda relationer med det tidigare Jugoslavien. Vidare är det så att inget subjekt, vare sig det rör sig om individer eller stater, vinner respekt i omgivningens ögon genom att ge upp, särskilt när man vet att man har rätt. Och respekt och anseende är något som stater investerar stora medel i.
19 september 2009 | 14:55
Intressant, Goran
Något som också jag undrar över är att Serbien vill skicka in sin medlemsansäkan till. Enligt serberna så ligger Kosovo inom Serbiens gränser. Men idag styrs inte Kosovo av Belgrad utan av Prishtina. (T.ex när Eulex ville att Kosovo ska skriva på ett sammarbete mellan Eulex och Serbien, gällande ”tekniska saker” så frågade Eulex Kosovo om det är okej, vilket Kosovos regering var emot. Eller när serbiska politiker skall till Kosovo så måste Kosovos regering acceptera det.)
Serbien som ser Kosovo inom sina gränser, har skickat/kommer att skicka en medlemsansökan om ett bli medlem i EU. Hur kan de göra det när Belgrad inte styr Kosovo, när det inte är stabilitet i området, gällande ekonomiska, politiska orsaker m.m.? Ett land måste ju fylla ett antal krav för att bli eu-kandidater. Måste de inte lösa Kosovofrågan först och sedan skicka in medlemsansökan. Och om nu Serbien skulle komma med i EU, kommer de in utan Kosovo eller med Kosovo? Jag förstår inte hur detta fungerar när det gäller Serbiens medlemsansökan om att få bli ett eu-land. Som Ahtisaari och andra ”politiker” i EU har sakt att Serbien måste erkänna Kosovo för att bli medlem. Serbiens regering har sakt att de hellre kämpar för att få Kosovo?
19 september 2009 | 17:23
Du vet mycket väl att Kosovo inte styrs av kosovoalbanska politiker i Pristina utan av deras mentorer. (Om det är någon tröst för dig styrs inte ens Serbien av serbiska politiker i Belgrad) Varför skulle Albin Kurti & gänget annars protestera. Du verkar dessutom ha missat att Eulex i dagarna undertecknat avtalet med Belgrad, trots protester från Pristina. Det man inte inser i Pristina att detta avtal mer gynnar den albanska sidan än den serbiska (man utrustar den administrativa linjen med alt fler gränsattributer).
På tal om Serbiens anslutning till EU så kommer det framför allt att handla om storpolitiska överväganden. Bedömer man att det är i kärmakternas (inom EU) intresse att Serbien ska gå med i EU så kommer Serbien att göra det. Rumänien och Bulgarien var ingalunda beredda för ett EU-medlemskap men man tog emot dem för att de inte skulle hamna i den ryska intressesfären.
EU som institution har INTE erkänt Kosovo. Detta för att unionen skulle undergräva sin egen existens då 5 länder, var och en med vetorätt, motsätter sig Kosovos självständighet (ibland mer principiellt än Tadic-regeringen). Framtiden är framför oss, frågan är om något EU ens existerar om ett decennium. Det kan också hända att man antar till medlemskap samtidigt både Kosovo och resten av Serbien för att slippa konfrontationen inom EU om den frågan.
Nämn inte Ahtisaari, han är en simpel USA-lakej.
19 september 2009 | 21:02
Usa är skickligapå såna här saker. Många i Kosovo fattar inte att Usa bl.a är ute efter sin egna intressen. Jag tror knappt att Kosovos politiker har någon aning om vad som händer i Kosovo. Är Kosovo en amerikasnk koloni? Kan man fråga säg. ALbin Kurti och hans parti ”Vetvendosje!” (Självbestämmande!) vill inte att EU (FN,UNMIK,KFOR)och Usa ska vara i Kosovo för länge. Men på ett och annt sätt så är Kosovo beroende av länders hjälp. Men vad ska man göra, bättre för albanerna att de är på amerikanernas sida. Och det är inte så konstigt, efter all stöd som Kosovo fått under de senaste åren.
Kosovo är helt enkelt beroende av hjälp från stormakterna så de låter dem styra och ställa hur som helst.
Admin, på vilket sätt menar du att Kosovo albanerna tjänar mer på att skriva på avtalet?
Och, om det inte är serbiska politiker som styr i Serbien, vilka är det annars?
19 september 2009 | 21:18
Ett av flera exempel är när Montenegro och Makedonien erkännde Kosovo, och Serbien drog tillbaka sina ambasadörer. Efter erkännandet försökte Usa att få Montenegro och Makedonien att förbättra relationerna med Serbien. Jag skulle även vilja fråga dig Admin, Montengro och Makedonien som i princip alltid varit starkt bundna till Serbien (”orthodoxa bröder”, om man nu ska kalla dem så) och har samma religion, och andra gemensamma saker som kulter osv. Erkände de landet efter sina egna intressen (bli medlem i NATO,EU), och i så fall, vad har de tjänat på att erkänna Kosovo? För man märker hur även andra slaviska länder som Bulgarien, Tjeckien,Polen osv. erkännt Kosovo. Makedonien var kanske tvungna att erkänna Kosovo, p.g.a att det bor så många albaner i Makedonien.
20 september 2009 | 11:12
USA är inte ”bl.a.” ute efter sina egna intressen. Varje stat, som inte styrs av någon annan, är ute efter sina egna intressen.
Belgrad styrs huvudsakligen av yttre, i nuläget framför allt västliga krafter (även ryska positioner har ökat något på sistone).
Både Makedonien och Montenegro tvingades av USA att erkänna Kosovo strax efter den serbiska diplomatiska segern i generalförsamlingen. Vilket intresse dessa stater annars har är en annan fråga.
20 september 2009 | 13:03
Till vederbörande:
Som Du redan märkt har jag ändrat ditt alias från ”Admin” till ”Adminovic” då det förra är reserverat för nyhetsbloggens redaktör. Respektera vänligen detta i fortsättningen.
Red.
20 september 2009 | 13:53
Ok, chefen, jag tar emot det gula kortet, ville bara se om du var vaken;) När jag tröttnat på Goran får jag i stället för det föreslagna ”Adminovic” ta ”Adminowsky”?;)
21 september 2009 | 1:19
Kan någon förklara för mig vad poängen är med att diskutera vems pappa (eller rättare sagt vems makro) är starkast? Och vad är poängen med att spekulera i vad som kommer att hända på Balkan om några år när det inte går att förutspå nästa veckas händelser?
14 oktober 2009 | 10:56
Tillbaka till fakta:
- vilken annan minoritetsfolkgrupp runt om i Världen hade samma rättigheter som kosovoalbanerna hade i Serbien/Jugoslavien?
- varför väljer många kosovoalbaner fortfarande att skaffa ett sebiskt pass? Det är inte några hundra utan snarare flera hundra tusen som har ett serbiskt pass.
- varför ställde sig många länder bakom Serbien? För att Serbien är en stor makt eller för att det helt enkelt är fel? Faktum är att större delen av Världens länder inte accepterar Kosovos självständighet.
Resultat: Kosovos självutnämnda regering borde skrota sin självständighet och sina planer på Storalbanien, och kosovoalbaner borde börja leva i fred med serber.
26 oktober 2009 | 2:14
Pajson jag håller med dig om att Kosovo fick relativt mycket självstyre tills Milosevic kom till makten. Jag tror nog att min pappa vet det bättre än dig och mig om hur situationen var i Kosovo under den tiden, bäst vet dem som har varit med om saker. Albanerna tyckte inte att man behandlades rättvist, och jag förstår hur serberna kände också. Man var rädda för den snabbt växande albanska befolkningen i området, på (946-86) 40 år fördubblades befolkningen. Idag föder serberna i Bosnien än vad serberna i Serbien gör, vilket bosnjakerna (muslimerna)i Bosnien möjligtvis inte tycker att det är okej.
Under den osmanska tiden då Balkanstaterna försökte förklara sig självständiga så ville Serbien, Bulgarien och Grekland dela dagens Albanien mellan sig. Albanerna ansåg att man skulle bilda ett land där det bodde albaner, alltså Kosovo, Västra Makedonien, En liten del av östra Montenegro (Från Ulqin/Ulcinj till Kosovos gräns.), från staden Nis (Dagens Serbien), samt dagens Albanien. Även idag bor det albaner på dessa områden, men inte i ”Nis-regionen”. På så sätt har stämningen trappats upp med åren. Kartorna har sett olika ut hela tiden, vilket har skapat problem.
På tal om serbiskt pass.
Jag vet att det finns en del albaner i Kosovo som väljer att skaffa sig serbiskt pass, men det inte många. Anledningarna är inte att man gillar serber eller att man tycker att Kosovo ska vara inom de serbiska gränserna, utan man skaffar sig det för att Kosovos pass inte har så stor betydelse (eftersom alla länder har inte erkänt Kosovos pass), dessutom är man säkrare med ett serbiskt pass. Man använder det för att man vill lämna Kosovo p.g.a olika själ. Men idag hittar du ytterst få som använder det, man använder Kosovos pass istället.
Västvärlden (dem flesta som frankrike, gbr,tyskland osv.) ser Kosovo som ett unikt fall. Man anser att Kosovo inte är som Baskien, Abschazien, Republika Srpska eller något liknande. Vissa länder ser Kosovo som vilken provins som helst och anser att områden i ett land inte ska få bli självständiga (Spanien,Kina,Georgien m.m) och vissa visar sig vara neutrala. Jag undrar vad serberna i Serbien skulle säga om ”Republika Srpska” skulle förklara sig självständigt? Skulle man erkänna ”landet” eller skulle man inte göra det. De skulle ställa sig i en svår situation då dem samtidigt kämpar om Kosovo.
Resultat: Kosovos självutnämnda regering borde skrota sin självständighet och sina planer på Storalbanien, och kosovoalbaner borde börja leva i fred med serber.
”Resultat: Kosovos självutnämnda regering borde skrota sin självständighet och sina planer på Storalbanien, och kosovoalbaner borde börja leva i fred med serber.”
Man har inga planer för att kämpa för ett Storalbanien. Även om det är en önskan. Montenegro och Makedonien har erkänt Kosovo som en självständig stat och man siktar på en ljusare framtid. Kosovo ser annorlunda ut idag och man jobbar för att alla minoriteter ska behandlas lika och ha lika mycket rätt. Kosovo har en plan att följa, man kan inte hålla på hur som helst. Serberna i Kosovo tänker rösta på partierna i landet nu när det är val, man orkar inte mer. Kriget har fått stora konsekvenser. Inte äns serberna förstod sig på Belgrads politik.
Det finns ingen chans i världen att albanerna skulle ge upp Kosovo, annars skulle man aldrig ha kämpat så pass mycket för att få det. Efter allt som har hänt albanerna så skulle man aldrig, aldrig accepterat att bo inom de serbiska gränserna eller styras av Belgrad. Serberna i Kosovo har det mycket bättre idag än vad albanerna hade det för 10-20 år sedan, och tidigare. Jag ser fram emot då serber och albaner jobbar tillsammans och samarbetar för en ljusare framtid, det har varit nog med krig och hat. Sjuka ledare, olika terroristgrupper, hat och allt hemskt som kan hända har drabbat detta område. Alla folkgrupper på Balkan har varit brottslingar, vissa mera än andra, men det har varit skit från alla håll. Idag ser det bättre ut på Balkan, hoppas bara att det blir ännu bättre.
20 februari 2010 | 15:47
Toni, det du skriver är en uppsjö av lögner inlindade i ett vackert papper för att framstå som ett moderat, om inte ett objektivt, inlägg.
Albanerna hade den absolut största autonomin i världen innan Milosevic. Ändå ville ni inte acceptera att leva i samma stat som serberna. Det har ingenting att göra med någon påstådd diskriminering under Milosevics tid.
Vidare har Serberna aldrig varit rädda för att albanerna utökades snabbt. Det som gjorde serberna rädda var mord, våldtäkt, gravskändningar och andra tydliga yttringar av hat mot serberna som aldrig blev riktigt sanktionerade. Serberna var diskriminerade i sitt eget land (exempelvist var av fyra arbetsplatser tre reserverade för albaner, p.g.a. lag om kvottering). Milosevics tid var den enda tiden efter andra världskriget då serberna i Kosovo och Metohien inte kände sig diskriminerade institutionellt, men risk för olika våldshandlingar från albanernas sida fanns även då.
Hur ser läget ut för serberna nu? Ja, du säger att serberna har det mycket bättre idag än albanerna under 90-talet. Hur många serber bor i Pristina idag jämfört med 1999? I Pec? I Prizren? I Urosevac? Ska jag fortsätta räkna upp? Att du bara vågar säga att serberna har det bättre idag än albanerna under Milosevics tid!
Du vet, det finns fler än bara din pappa som är från Kosovo och Metohien och som vet hur saker och ting låg till och hur de ligger till idag.