En hel del vindkänsliga själar och/eller kroppar – i synnerhet de som duktigt vänder sin bönematta mot det heliga och allsmäktiga Bonnierhuset – hoppar nu på SVT, vars VD tycks ha avfärdat Haagtribunalens direktiv om att det svenska public service-bolaget (m.fl.) alltid ska kontakta denna domstolsliknande institution när man gör dokumentärfilmer som berör någon av dess ”domar”. VD:n Eva Hamilton uttryckte förvåning över att en domstol försöker styra mediers arbete. Det som fru Hamilton av allt att döma inte känner till är att den aktuella ”domstolen” i synnerhet ”åklagarmyndigheten” vid Haagtribunalen i åtskilliga processer åberopat just medierapportering som ”bevis”. Upprepningens betydelse för etablering av fakta var kända redan på 1930-talet. Med andra ord: Om det inte råder kosmisk harmoni i triangeln Nato-Haagtribunalen-de fria medierna i väst kan en hel del mytologiska cirklar rubbas.

Bara den som inte känner till situationen i svenska (och inte bara svenska) medier, i synnerhet när det gäller frågor som berör f.d. Jugoslavien, kan vara förvånad över att många journalistkollegor nu ger sig på Eva Hamilton (Vem minns Björn Eklund, tidigare redaktionschef på Ordfront, som fick sparken och blev avlivad som journalist bara pga. en enda intervju som handlade om Jugoslavienkonflikten?). Häromdagen så skämtade i Sveriges Radio (P1, Godmorgon, världen, här>>)  om att Hamilton och SVT fått mycket stöd av ”serbisk maffia” (”vem vet vad som händer i mörker…”). Verkligen roligt, särskilt med tanke på att SVT publicerat nyheten om att Facebookgruppen ”Sanning åt alla!” med närmare 18 000 medlemmar stödjer Public Service för att ha visat två norska dokumentärfilmer som presenterar något annorlunda syn på det numera mytologiserade kriget i Bosnien-Hercegovina. Det är allmänt känt och även i övrigt uppenbart att majoriteten av dessa 18 000 medlemmar är av serbiskt ursprung. Jag menar ”serbisk maffia”, självklart. Mot bakgrund av detta var SR:s skämt verkligen roligt. Och modigt. För serber är ju som bekant jättefarliga. I 20 år har i stort sett samtliga oberoende media och journalister i väst (vi vet att alla medier och journalister i väst är oberoende) modigt trotsat den rädslan. Därför har de rätt att unna sig lite humor då och då. Den som däremot skulle skämta lika ”friskt” om inrättarna av Haagtribunalen som ”Natomaffia”, eller gudförbjude om ”Sorosmaffia” (dvs. om en av Haatribunalens huvudfinansiärer som sägs ha skapat sig en ”filantropisk” utgångspunkt i livet genom att som ung delta i den nazistiska plundringen av judiska guldtänder; ”vem vet vad som händer nästa gång när man går till tandläkaren”… eller ”vem vet vad som händer nästa gång du går till banken”… med tanke på vad ”filantropen” gjorde mot den svenska kronan i början av 1990-talet) skulle med rätta bli hårt kritiserad av en hel del gränslöst samvetsgranna organisationer (jag tippar på Civil Rights Defenders och Expo, som allt mer Expo-nerar sig om kriget i f.d. Jugoslavien, gissa i vilken riktning) för mobbning av maktlösa Nato, stackars Soros som aldrig får rätt till replik. En sådan ”lustigkurre” skulle med fog anklagas för att underblåsa ”konspirationsteorier” (och agera som medhjälpare till dem som med oklara syften citerar Natos officiella företrädare t.ex. Jamie Shea, som stolt och öppet erkänt att Haagtribunalen är Natos domstol). Nej, sådana skämt vore verkligen osmakliga, humorn ska ju vara EU- och Nato-anpassad i vårt demokratiska samhälle.

För övrigt vet numera miljontals svenskar, efter att ha läst Jens Lapidus böcker, att serber inte bara är krigsförbrytare utan också ett maffiafolk. Jens sägs ha tjänat en och annan slant på böckerna (icke att förglömma filmen), men ett så tappert författarskap ska ju löna sig, eller hur? Det var verkligen modigt av honom att skriva om en så hemsk maffia, som är så farlig att den skrämmer även när den bara finns på papper. Det är bara fegisar, antidemokrater och rasister som skulle skriva om leverantörer av glädjeframkallande kemiska ämnen till Sveriges kändisar och ungdomar (forskaren Jens Sörensens rön om heroinets ursprung i Sverige kan läsas här>>). Varför skriva skönlitterära verk om narkotika-frihetskämparna när västliga militära underrättelsetjänster, inklusive svenska MUST, har skrivit encyklopedier om dem. Och varför störa den sköna diskursen som genomsyrar dagens ”elit”, från sexualrådgivare (Katerina Janouch håller tydligen på att omskola sig från sexexpert till Balkanexpert) till självutnämnda ”antirasister” (”Pragmatik-Jugend” vore kanske en mer sanningsenlig och passande benämning i sammanhanget), modigt tar ställning mot de farliga serberna.

I ett neurotiskt PK-samhälle som Sverige blivit, där man i synnerhet är extremt försiktig då man uttalar sig om olika invandrargrupper, verkar serberna – som, se där, också råkar vara en stor invandrargrupp i detta land – fungera som en ventil, ett objekt som man helt fritt och ostraffat (och t.o.m. med belöning) kan projicera sitt hat mot diversegrupper på. Man bevisar ju sin tillhörighet till den ”upplysta eliten” och sin kamp mot intolerans genom att komma med gamla och nya anklagelser mot denna uppenbarligen avskyvärda folkgrupp. Det råder som sagt en härlig samförståndsanda i det här avseendet. En ”gemensam läkande berättelse” har skapats genom den kreativa processen – i vilken också SVT aktivt deltagit – där de ena får säga vadsomhelst medan de andra har den demokratiska rätten att förbli tysta för, som polisen säger i amerikanska filmer, you have the right to remain silent, anything you say can and will be used against you, in a court of law. ”Försoningsprocess” kallar man också det. Försoning, med mästarnas lärjunge Goebbels som vänder sig i graven av avund.

Gustav Pelagich

Relaterade artiklar

• 3 september 2011 -- SVT-anställda röker crack?
• 2 december 2011 -- Statssekreteraren Jasenko Selimovic JO-anmäld