Igår blev det femton år sedan kroatiska säkerhetsstyrkor började sin operation ”Storm” då ca 200 000 serber fördrevs från sina hem och minst 2000 dödades och försvann. Krajina, området där man i augusti 1995 satte punkt på en månghundraårig serbisk närvaro, befann sig i angreppsögonblicket under FN:s beskydd i väntan på politisk överenskommelse. Som Carl Bildt skriver i sin läsvärda bok Uppdrag fred dödade de kroatiska styrkorna en dansk FN-soldat ”som tydligen ville se för mycket” för att markera att FN skulle hålla sig borta från scenen.

I en intern FN-rapport, sammanställd en vecka efter anfallets början, sägs bl.a ”att ögonvittnen från FN beskriver omfattande, systematisk plundring och medveten förstörelse, inkluderande brännande av hus, skörd, boskap och allting annat som kan vara av värde.

Carl Bildt, som tyckte att ”granatbeskjutningen av civilbefolkningen är speciellt allvarlig” gav följande uttalande i augusti 1995:

”Den kroatiska offensiven mot dess serbbefolkade områden måste fördömas i starkast möjliga termer. Den inträffar omedelbart efter att förhandlingar inletts, och med tydliga tecken på serbisk vilja till betydelsefulla etergifter i såväl ekonomiska som politiska frågor. Den kommer att kasta en mörk skugga över Kroatien lång tid framöver.”

Bildt måste ha varit införstådd med att kroaternas genomförde sin aktion med hjälp av amerikanska generaler och med något slags godkännande från Clinton-administrationen utan vilket man aldrig skulle ha vågat vidta en så omfattande operation vars syfte var att ”tillfoga sådana slag att serberna praktiskt taget försvinner”. Så han borde ha förstått att det inte skulle bli någon ”skugga över Kroatien”, ingen skulle bry sig om de dödade och fördrivna serberna, allra minst main stream media i väst som troget följer och legitimiserar den euroatlantiska politiken på Balkan, hur principlös och brottslig den än må vara.

Så har det förblivit till denna dag. Mig veterligen har inga svenskspråkiga medier (som ju mycket duktigt följer John, dvs. sneglar mot CNN, BBC, Reuters, AP och AFP för att se vad deras läsare/tittare bör vara informerade om i utrikespolitiska sammanhang) har inte rapporterat någonting om denna händelse, varken idag eller igår. Samma sak gäller det för den så kallade operation Blixt (engelskspråkiga namnet är ”Flash”) då kroatiska styrkor på bara 36 timmar fördrev tiotusentals serber och dödade hundratals från västra Slavonien, ett område som också befann sig under FN:s beskydd.

Detta ska ställas i kontrast till den mediala och politiska praxis som gäller för de brott som begicks när bosnienserbiska styrkor intog Srebrenica i juli 1995 (vilket alltså inträffade strax efter operation Blixt och strax före operation Storm), som bevakas flitigt varje år av västlig media (Nu har svenska skattebetalare – via Ungdomsstyrelsen – också finansierat en propagandafilm som organisationen Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa gjort om Srebrenica. Kanske för att muslimerna i Sverige ska tänka mer på Srebrenica och mindre på det som hände(r) i Mellanöstern?). Journalister, människorättsaktivister, politiker och diplomater talar med darr på rösten offren i Srebrenica och tävlar med varandra för att associationsvägen koppla den händelsen till de nazistiska brotten under andra världskriget samtidigt som de orkesterart förtiger de minst lika kriminella aktionerna där offer var serber – pojkar och män, kvinnor och flickor (för att använda sig av mainstreammedias känsloladdade språk) . Tragiskt nog har de serbiska offren mycket mer med andra världskriget att göra eftersom deras anhöriga var föremål för folkmord 1941-1945 i det så kallade Oberoende Staten Kroatien som skapades med hjälp av Nazityskland. Det som gårdagens klerofascister inte lyckades göra med hjälp av Nazityskland lyckades deras ”moderna” meningsfränder med hjälp av Nato. Denna analogi är betydligt mer sann och verklighetstrogen än den propagandistiska som jämför Srebrenica med Förintelsen och falskeligen förvandlar kriget i f.d. Jugoslavien till en konflikt mellan kristendom och islam (huvudkonflikten, om Jugoslaviens vara eller icke vara, utspelades ju mellan kristna kroater och slovener och kristna serber, konflikten i Bosnien blev bara en föga överaskande följd av att ”det internationella samfundet” valt att stödja etnoseparatismen på bekostnad av den internationellt erkända staten Jugoslavien).

Men om detta må ni inte berätta. Det förstår både TT, SVT, DN, SvD, Civil Rights Defenders, Forum för levande historia, ja t.o.m. det heliga Amnesty International som konsekvent tiger om massfördrivningen av serber… Det verkar som om även Carl Bildt glömt varför han blev förklarad persona non grata av Kroatiens president Franjo Tudjman en blodig augustidag 1995.  Men det är klart, man måste ju sålla lite  bland fakta och händelser, det går ju inte att minnas allting.

Gustav Pelagić

Relaterade artiklar

• 12 september 2009 -- ”Serbiska flyktingar måste få återvända till Kroatien”
• 29 april 2011 -- Om detta må du inte berätta
• 4 augusti 2009 -- 14-årsdagen av massfördrivningen från Kroatien
• 5 september 2011 -- Grupp på Facebook vill ha ”Sanning åt alla!”